Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blind laths, eng., träv., persiennlister - Blindning, fortif. Se Blinda och Blindverk - Blindnässla, bot. Se Lamium - Blind rollers, eng., träv., rullgardinskäppar - Blindrote, krigsv., rote, i hvilken andre man saknas. Se Rote - Blindrå, sjöv., en rå - Blindråtta, Spalax typhlus, zool., en gnagare - Blindskrift. Se Blindundervisning - Blindtarm (cæcum), anat., den första delen af groftarmen - Blindtarmsinflammation, Tyflit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blind laths [blåVnd la’ths], eng., träv.,
persiennlister.
Blindning, fortif. Se Blinda och
Blindverk.
Blindnässla, bot. Se Lamium.
Blind rollers [blåYnd radios], eng., träv.,
rullgardinskäppar.
Blindrote, krigsv., rote, i hvilken andre man
saknas. Se Rote.
Blindrå, sjöv., en rå (rundhult, a), som
medelst den s. k. sadeln (en tågstropp) fordom
hängdes horisontalt under bogsprötet, strax
utanför fockstaget (b). Till denna rå var fäst
ett fyrkantigt segel (h), kalladt blinda, stundom
waterblinda, underblinda eller storeblinda. Blindans
ref gingo i kryss från de öfre hörnen och snedt
öfver seglet. När blindan skulle föras bidevind,
intogs det ref, som gick från lä hörn, hvarefter
vid lofvarts skothorn fästes en tyngd och lä brass
(triss) halades, till dess seglets underkant blef
ungefär horisontal. Därigenom fick seglet utseende
af ett gaffelsegel eller mellanstagsegel, men var
det oaktadt ganska svårt att föra bidevind. För att
råns ställning skulle kunna förändras, nyttjades tåg,
som kallades blinde-brassar eller blinde-trissor (c)
och blinde-toppläntor (d). De förra leddes vanligtvis
genom block å fockstaget, därefter genom block å
märsens underkant och ned i däck. Bruket af ett dylikt
segel under bogsprötet var mycket gammalt och upphörde
ej förrän på 1830-talet. Efter denna tid nyttjade man
blindrån uteslutande för att därmed sprida klyfvar-
och jagarbomsgajarna, hvarigenom dessa tåg bättre
stöttade klyfvarbommen sidovägen.
Blindrån utbyttes dock snart dels mot de
s. k. "klyfvarboms-däverterna" (äfven kallade
"viskertar"), tvenne bommar, hvilka med sina
inre, klykformade ändar stödja mot bogsprötet,
strax innanför eselhufvudet, dels mot de på
krankbalkarna sittande "gajdäverterna", järnarmar med
klykor. Stundom begagnas för detta ändamål backsspir
(se Back).
Under tiden från slutet af 1500-talet till fram på
1700-talet brukades på större fartyg (skepp) den
.s. k. bofvenblinde-masten (e), hvilken stod lodrätt
på bogsprötets yttersta ända, där en mastkorg hade
sin plats. På denna mast löpte bofvenblinde-rån
(f) med sitt segel (g), kalladt bofvenblindan
eller skufblindan, hvilket äfven var fyrkantigt och
skotades (utspriddes) till blindråns ändar. Masten
stöttades sidovägen genom vanten (i) och bakifrån
genom bakstaget (k). På masttoppen hissades en flagg,
som kallades
gäckengösen (l). När i början af 1700-talet bogsprötet
delades i tvenne delar, därigenom att det försågs
med en särskild bom, kallad utliggar- eller
klyfvarbom, borttogs bofvenblindemasten, och dess
rå flyttades i stället ned under klyfvarbommen,
strax utanför bogsprötets eselhufvud. När seglet nu
tillsattes, halades det medelst s. k. uthalare
ut till klyfvarbommens ända, hvarvid <sp>racken</i>
(en omkring bommen sittande tågring, i hvilken
rån hängde) löpte på bommen; seglet skotades
liksom förut till blindrån. Skufblindan upphörde
att begagnas i början af 1800-talet, eller något
före blindan. Då bofvenblindemasten borttogs,
ditsattes i stället en liten flaggstång, kallad
gösstake, på hvilken man hissar gösen, en flagg,
som numera i Sverige utgöres af unionstecknet.
R. N.*
Blindråtta, Spalax typhlus, zool., kallas en
gnagare, som närmast liknar mullsorkarna och utgör
typen för en särskild familj, Spalacideæ. Denna
råtta har endast rudimentära ögon, som täckas af
huden, och den saknar yttre öron och svans. Liksom
mullvaden gräfver den sina gångar i jorden, där den
föder sig af växternas rötter. Blindråttan eller
mycket närstående arter förekomma i östra Europa,
norra Afrika och västra Asien, ända bortåt Sibirien.
F. A. S.*
Blindskrift. Se Blindundervisning.
Blindtarm (cæcum), anat., den första delen af
groftarmen (tjocktarmen), i hvilken tunntarmen
ingår. Blindtarmen, som hos människan är belägen i
bukhålans högra nedre del (höftgropen), har fått sitt
namn däraf att den bildar en nedåt (bakåt) gående,
blindt slutande säck. Hos människan samt hos en del
högre djur finnes ett bihang till densamma, kalladt
appendix vermicularis eller processus vermiformis,
hos människan 5 à 10 cm. långt och med afrundad
spets hängande ned öfver bäckenkanten. Detta bihang,
hvars betydelse är okänd, kan blifva sätet för
ganska vådliga sjukdomar. Se Blindtarmsinflammation.
G. v. D.*
Blindtarmsinflammation, Tyflit, Typhlitis (af
grek. tyflos, blind), en sjukdomsprocess, som ofta
orsakas af en anhopning af fekalmassor i blindtarmen
(cæcum). Symtomen äro förstoppning, feber och allmänt
illamående samt smärtor och ömhet i högra sidan af
buken, där äfven de i tarmen hopade massorna gifva sig
till känna som en ansvällning. Förloppet är i regeln
gynnsamt. Fekalmassorna afgå, och hälsa inträder, men
patienten är lätt utsatt för återfall. Behandlingen
går ut på att aflägsna sjukdomsorsaken, de stagnerande
fekalmassorna, och därefter hålla tarmen i stillhet,
tills retningssymtomen gått öfver. – Från denna
sjukdomsform skiljer man en annan, lokaliserad i
samma trakt, men af mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
