Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbildadt äfvensom genom skalets beskaffenhet,
hvilket består af tvenne sidohälfter (ett
höger- och ett vänsterskal), som på ryggsidan
äro rörligt förenade med hvarandra. Skalets
slutande åstadkommes genom särskilda muskler,
som gå tvärsigenom musslans kropp från skal till
skal (fig. 9, 1–2); skalets öppnande ombesörjes
passivt af ett elastiskt "låsband", som åstadkommer
skalens förening å ryggsidan: när de förut nämnda
musklerna slappas, öppnas skalen under inflytande
af låsbandet, hvilket sålunda alltid eger rum efter
musslans död. Ofta äro de till låsbandet gränsande
skalkanterna försedda med utskott; ("tänder"), som
gripa in emellan hvarandra. Innanför skalet ligga
de två mantelflikarna, som fullständigt omgifva
hela djuret. Hos många musslor sammanväxa de undre
mantelkanterna med hvarandra, så att endast en springa
för fotens utsträckande och tvenne öppningar lämnas,
som kunna vara utdragna till långa rör (sifoner):
genom det undre (branchialsifon, fig. 9 br) införas
vatten och näringsämnen i mantelhålan (till gälar
och in i munöppningen), medan genom det
öfre (kloaksifon, a) vattnet,
sedan det förmedlat andningen, och
exkrementerna aflägsnas. Mellan mantelflikarna
ligga gälarna (K), hvilka vanligen bilda
två blad på hvarje sida om kroppen. Å denna
kan man skilja två afdelningar: en
öfre, inälfssäcken, och en undre, foten.
Den senare (f) är hos flertalet sammantryckt
från sida till sida, bilformig, och tjänar
som ställflyttningsorgan, hvarmed musslan långsamt
kan krypa omkring; hos andra är den knäböjd, och
i sådant fall kan djuret genom fotens rörelser
kasta sig fram eller "hoppa". Hos andra åter
är foten förkrympt eller saknas, t. ex.
hos ostronen. Å inälfssäckens ryggsida ligger
hjärtat (h), omgifvet af en hjärtsäck: en kammare
och tvenne förmak, hvilka mottaga blodet omedelbart
ur gälarna. Närmast under hjärtsäcken finnas
de pariga njurarna (b), hvilka stå i förbindelse
med hjärtsäcken. Munnen, som saknar kitintaggar
och käkar, fortsättes i en kort matstrupe; magsäcken
är stor, omgifven af lefvern; tarmen (d) har flera
vindlingar; ändtarmen omfattas af hjärtkammaren.
Nervsystemet utgöres af tre, långt från hvarandra
skilda ganglier (fig. I, II, III). Endast hos få
musslor förekomma ögon, och dessa ligga då vanligen
i mantelkanten och uppträda i stort antal. Såsom
känselorgan tjänstgöra dels hudflikar vid munnen (o),
dels stundom tentakellika utskott i mantelkanten.
Stundom (t. ex. hos Mytilus) bildas af en körtel,
belägen å foten, en del hornartade trådar, "byssus",
genom hvilka djuret fästes vid föremål i vattnet.
De flesta musslor äro skildkönade och utvecklas
merendels genom förvandling. Larven eger,
liksom hos snäckdjuren, ett med cilier besatt
segel, som tjänstgör som rörelseorgan. Hos
en del musslor försiggår de befruktade äggens
utveckling i de yttre gälbladens håligheter hos
moderdjuret. – Musslorna lifnära sig af små djur eller
delar af djur och växter, som förekomma i det vatten,
som passerar mantelhålan. Till denna klass höra
Mytilus, Anodonta (se Damm-musslor), pärlmusslorna
och flodpärlmusslorna, hjärtmusslan, kammusslan,
skeppsmasken och ostron, hvilka hafva särskilda
artiklar. En isolerad ställning intager släktet
Dentalium, hvars skal bildar ett enhetligt, koniskt, i
båda ändar öppet rör. Trots detta afvikande yttre står
det genom en del organisationsförhållanden musslorna
nära. Stundom räknas detta släkte till snäckorna
på grund af förekomsten af käkar, kitintaggar
o. s. v. Det förekommer allmänt vid Sveriges västkust.
 |
Fig. 9. Byggnaden af en Anodonta, något förenklad, högra sidans gälar och mantel borttagna. 1 främre, 2 bakre slutningsmuskel; I hjärn-, II fot-, III inälfsganglion; a analsifon, br brankialsifon, b1 o. b2 njure, sp njurens inmynning i hjärtsäcken, d tarm, h1 hjärtkammare, h2 högra hjärtförmaket, g könskörtel, K gälar, l vänstra lefverdelen, m mage, f fot, ml mantel, v munsegel. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
