Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 827-828 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blötdjur

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hermafroditer och lefva i hafvet. Bland de former, som ega
kamlika gälar, mantel och skal (Tectibranchiata),
må nämnas släktena Bulla, med ett tunnformigt,
endast delvis fritt skal, hvars spets är insänkt
i en nafvelliknande fördjupning, och Philine, med
liknande eller tunnare skal, som omslutes af hudveck;
båda förekomma i Atlantiska oceanen. Till denna grupp
hör ock sjöharen (se d. o.), <i<Aplysia</i>. Till de nakna
formerna (Nudibranchiata) höra släktena Doris, hos
hvilket analöppningen ligger på ryggsidan, omgifven
af en krans vanligen fjäderlika gälar, och Æolidia
(fig. 7), hos hvilket ryggsidan är försedd med ett
antal oförgrenade gälar, i hvilka grenar af lefvern
sträcka sig; båda äro representerade vid Sveriges
västkust. Hos Limapontia, som saknar särskilda
andedräktsorgan, är huden ciliebeklädd; djuret,
som eger stor yttre likhet med somliga plattmaskar,
förekommer i Östersjön.

2. Pteropoda, vingsnäckor, äro nära besläktade
med den föregående ordningen, men afvika från denna
därigenom, att de anpassat sig till ett pelagiskt
lefnadssätt. De simma i vattnet förmedelst vinglika
årredskap, som hos somliga äro bildade af en del
af foten, hos andra af bihang, som äro fästa framom
den ofta förkrympta foten. Från alla andra snäckor
skilja de sig därigenom att hufvudet, stundom ock
tentakler och gälar äro tillbakabildade. Några äro
utrustade med skal (Eupteropoda), andra (Pterota)
sakna sådant; till de senare hörClio (se
Hvalfiskagn). Dessa snäckor höra till de vanligaste och
mest kännetecknande pelagiska djuren och anträffas
företrädesvis om kvällarna i hafsytan. De förekomma
i både varma och kalla haf.

Fig. 7.

3. Prosobranchiata. Hos dessa har en för flertalet
snäckor kännetecknande vridning af inälfssäcken
framåt och till höger egt rum, hvilket medför
att analöppningen kommer att ligga på högra sidan
omedelbart bakom hufvudet, att vissa nervsträngar fått
ett förändradt läge samt att gälen och njuren ligga
på vänstra sidan, långt framåt. Också hjärtats läge
har förändrats, så att förmaket mottager blodet från
den framför detsamma belägna gälen och afger det till
den bakom liggande hjärtkammaren. Äfven därigenom
skilja sig de till denna ordning hörande snäckorna
från de två föregående, att de (på få undantag när)
äro skildkönade samt att mantel och skal alltid äro
väl utbildade; ofta äro de försedda med lock. De
flesta prosobranchiater lefva i hafvet: Patella
(fig. 6), som har ett skål- eller hattformigt skal;
den ock vid svenska västkusten allmänna Littorina,
liten, tjockskalig, med få vindningar och rund mynning
samt lefvande i strandens närhet. Hos andra är manteln
förlängd till ett mer eller mindre långt rör, genom
hvilket djuret drager in vatten i gälhålan; så
hos purpursnäckan (se d. o.) och hos Buccinidæ
(se d. o.). Till samma ordning hör Cypræa,
porslinssnäckan (se
d. o.). – I sött vatten lefva de i Sverige allmänna
släktena Paludina (fig. 4) och Valvata, hvilket senare
är hermafroditiskt. På land lefver Cyclostoma. – En
från de öfriga prosobranchiaterna mycket afvikande
grupp bilda de stundom som själfständig ordning
uppfattade Heteropoda, kölfotingarna, hvilka på grund
af sitt pelagiska lefnadssätt erhållit en egendomlig
organisation: de äro vattenklara, hafva stora ögon
och en fot, som bildar en lodrätt ställd skifva. De
lefva företrädesvis i varmare haf. Carinaria (fig. 8),
som förekommer i Medelhafvet,
har ett litet skal, i hvilket dock kroppen ej kan
indragas; andra sakna skal.

Fig. 8. En kölfoting (Carinaria). k hufvud, f fot, s sugskifva.

4. Pulmonata, lungsnäckor. Dessa intaga i viss
mån en mellanställning mellan opistobranchiater
och prosobranchiater. Liksom de förra äro de
hermafroditiska, hvaremot hjärtat förhåller sig som
hos de senare. Från båda skilja de sig därigenom, att
mantelhålan tjänstgör som en lunga: mantelhålans tak
är på insidan försedt med ett nät af blodkärl. Gälar
saknas. Den öppning, som leder in i mantelhålan,
är icke, som hos andra snäckor, en bred springa,
utan blott ett hål på vänstra sidan. Lungsnäckorna
undergå icke någon förvandling. – Mellan skalbärande
och nakna lungsnäckor finnes en fullständig rad af
öfvergångar: hos somliga kan djuret fullständigt
dragas in i skalet; hos andra kan detta försiggå
endast vid torr luft, hvaremot vid fuktig luft, då
kroppen är svälld, djuret ej rymmes i skalet; hos
andra åter är skalet visserligen väl utbildadt,
men kan endast hysa inälfssäcken; hos andra är
inälfssäcken som sådan försvunnen (inälfvorna ligga
i underkroppen), och det lilla skifformiga skalet
betäcker endast manteln, eller ock är skalet,
stundom representeradt blott af lösa kalkkorn,
inneslutet i manteln; hos andra ändtligen saknas
hvarje spår till skal. Inga hithörande snäckor hafva
lock. Lungsnäckorna lefva på land eller i sött vatten
och lifnära sig hufvudsakligen af växtföda. Till
sötvattenssnäckorna höra Limnæus,
dammsnäckorna (se d. o.), och Planorbis,
skifsnäckorna
(fig. 5), med skifformigt skal; båda äro allmänna i
Sverige. Till de i Sverige förekommande landtsnäckorna
höra Helix (se d. o.) samt sniglarna (se d. o.).

III. Acephala (Lamellibranchiata,
Pelecypoda), <sp>musslor<sp>. I motsats till snäckorna äro
musslorna, som uteslutande lefva i vatten, nästan
fullkomligt bilateralt symmetriska. De afvika från
snäckorna äfven därigenom, att något särskildt hufvud
ej är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>