Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Borromeiska öarna - Borromeo, Carlo - Borromini, Francesco - Borrow [bå'råu], George Henry - Borrowdale - Borrowstounness - Borrplys
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre heta Isola dei pescatori och Isola di San
Giovanni. Borromeiska öarna tillhöra, sedan 13:e årh.,
familjen Borromeo och hafva omkr. 290 inv.
Borromeo, Carlo, "den helige", italiensk grefve,
kardinal, f. 1538 i Arona, vid södra änden af
Lago maggiore, promoverades 1559 till juris
doktor i Pavia och fick sedan af sin morbroder,
Pius IV, den ena höga värdigheten efter den andra,
blef vid 22 års ålder kardinal och ärkebiskop af
Milano samt erhöll äfven förvaltningen af Romagna,
Markerna och Bologna. Slutligen blef han upphöjd till
storpenitentiär. B. främjade det för påfvemakten
lyckliga afslutandet af kyrkomötet i Trident
(1545–63). Kort före morbroderns död återvände han
till sitt stift och höll 1565 i Milano en synod för
genomförandet af de af Tridentkonsiliet påbjudna
reformerna. Det reformarbete, som han genomfört i
sitt stift, gjorde detta till ett mönster för alla
andra stift i Italien. Han införde sträng tukt bland
prästerna, anskaffade goda predikanter och hade omsorg
om invånarnas välstånd och sedlighet. Men fastän
hans reformer voro goda, ådrog han sig för deras
skull mycket hat. Den spanske ståthållaren i Milano
förföljde honom, munkar och präster skymfade honom,
ja han blef t. o. m. utsatt för ett mordförsök af
några andlige ur humiliaternas orden. 1570 upprättade
B. "Collegium helveticum", som hade till ändamål att
utbilda goda präster för Schweiz, hvars protektor han
var. Hänsynslöst förföljde han alla protestantiska
rörelser inom sitt stift. I sin hela verksamhet
är han den ädlaste representanten för den katolska
motreformationen. B. dog 1584, högt aktad för sin rena
lefnad och sin manliga karaktär, och kanoniserades
1610. Hans åminnelsedag är 4 nov. Den bästa upplagan
af hans skrifter utgafs 1747. År 1697 restes i Arona
en 22 m. hög staty öfver B. Jfr Koloss.
Litt.: Sala, "Biografia di San Carlo Borromeo" (1858),
och Sylvain, "Histoire de Saint Charles Berromée"
(3 bd, 1884). (T. H-r.)
Borromini, Francesco, italiensk arkitekt och
bildhuggare, f. 1599 i Bissone, var under Berninis
ledning sysselsatt vid byggandet af Peterskyrkan i
Rom och uppförde dessutom i nämnda stad flera kyrkor
för påfvens räkning. Han åtnjöt under sin lifstid
stort rykte, och hans verk efterapades öfverallt. Det
oaktadt var hans afund mot Bernini så stark, att
den slutligen ledde honom till själfmord, 1667,
i Rom. B. var jämte Bernini och P. da Cortona den,
som främst utbildade barockstilen. Han gick längre
än Bernini och dref barockstilen till en sådan
ytterlighet, att han knappt någonstädes tålde den
räta linjen och upplöste alla former i det vildaste
bisarreri. Hans byggnader karakteriseras af brutna
gaflar, konkava fasader, spiralformigt vridna
tornspetsar o. d. Exempel därpå äro hans 1640–67
uppförda kyrka S. Carlo alle quattro
fontane och den af en kupol krönta S. Iro,
i Rom. (O.G–g.)
Borrow [bå’råu], George Henry, engelsk resande och
skriftställare, f. 1803 i Norfolk, d. 1881 i Oulton,
förde ett kringirrande lif, merendels i sällskap med
zigenare, hvilkas lefnadsförhållanden han skildrade
i pittoreska och originella arbeten. Såsom agent
för engelska bibelsällskapet besökte han en mängd
länder i Europa, särskildt Spanien och Portugal,
samt Marokko. The zincali or an account of the
gipsies in Spain (1841; 5:e uppl. 1873) väckte
uppmärksamhet genom motivens egendomlighet och den
stora berättarförmågan. The bible in Spain (1843;
ny uppl. 1892) gjorde B. ryktbar. Autobiografisk
i romantiserad form är Lavengro (1851, 3:e
uppl. 1873), med fortsättningen Romany Rye (1857;
3:e uppl. 1873). B:s sista arbete var en ordbok öfver
zigenarspråket, Romano lavo-lil (1874). – B. var
en skarpt utpräglad personlighet med stor förmåga
af liffull skildring samt hat till öfverförfining
och sirlighet. Hans språkkännedom var utomordentligt
omfattande; Targum, ett arbete, som han 1835 utgaf i
Petersburg, innehåller sålunda öfversättningar från
trettio språk eller dialekter.
Borrowdale [bå’rå1ideil], vild dal i Cumberlandshire
i England. Dess rika grafitgrufvor äro nu tömda.
Borrowstounness [bå’råustälmne’s], vanligen
förkortadt Boness, hamnstad i Skottland,
grefsk. Linlithgow, vid Firth of Forth, omkr. 27
km. n. v. om Edinburgh. 9,100 inv. (1901). Utförsel
af stenkol och järnmalm, import af grufstolpar. B. är
mest bekant för sina järn- och stenkolsgrufvor.
Borrplys l. Echardonnös (fr. échardonneuse,
ty. klettenwolf), text., en i yllefabriker använd
maskin, som har till ändamål att från kardborrar
och små frökapslar befria sådan ull, som är i hög
grad bemängd med dylika. En af de mest brukliga
echardonnöser är afbildad i fig. 1. Maskinens
hufvuddelar utgöras a! två stora, hastigt rote-
Fig. 1. Borrplys.
roterande cylindrar, A och B, af hvilka den förra
är besatt med starka järntaggar, som sönderdela
ullflockarna och lösgöra en del borrar och
föroreningar, som nedfalla genom det ställbara gallret
R; cylindern B (den s. k. kamcylindern) är beklädd med
en mängd tunna, rafälade stålkammar (fig. 2), liggande
parallellt med cylinderns axel och vändande sina
taggar framåt cylinderns rörelseriktning. Kammarna
ligga så nära hvarandra att endast ullfibrerna, men
ej borrarna kunna gripas af deras taggar. Åtskilliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
