Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 3. Bergsvalan - Branstad / 1253-1254 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bosnien - Boso - Bosporanska riket - Bosporos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(d. 1391), hvilken efter betydande eröfringar
lät kröna sig till konung af Serbien och
B. (omkr. 1376). Hans efterträdare behöllo
konungatiteln, men deras rike försvagades hastigt
under inre strider samt började äfven utsättas för
infall och inblandningar af turkarna, hvilka slutligen
1463 intogo landet, men först efter långvariga
och växlande strider med ungrarna (till 1528)
lyckades befästa sin eröfring. Största delen af adeln
öfvergick till islam för att få behålla sina gods och
rättigheter, och dess exempel följdes af en del af det
lägre folket; i synnerhet öfvergingo bogomilerna. De
öfrige utsattes för ett tungt förtryck, ej minst från
sina affallne stamfränder. Det dröjde dock länge,
innan någon frihetsrörelse visade sig bland de
kristne bosniakerna, hvaremot Mahmud II:s och hans
efterträdares reformpolitik framkallade upprepade
resningar af muhammedanerna, från senare hälften
af 1820-talet till 1851, då Omer pasja med kraft
gjorde slut på upproret. De kristnes läge var
dock fortfarande svårt, insurrektioner började
i Hercegovina, och 1875 utbröt där ett häftigt
uppror, som spred sig till B. och som den turkiska
regeringen ej förmådde undertrycka. Efter det i
viss mån härigenom framkallade rysk-turkiska kriget
1877–78 bestämdes på Berlinkongressen 1878, att
B. och Hercegovina skulle besättas och förvaltas af
Österrike-Ungern. I slutet af juli ryckte österrikiska
trupper in i landet, men mötte ett så kraftigt
motstånd af muhammedanerna, att ockupationen först
i slutet af okt. var fullbordad. Den allmänna
värnpliktens införande 1881 framkallade ett
upprorsförsök, som dock 1882 nedslogs. S. å. uppdrogs
de ockuperade provinsernas förvaltning åt
B. v. Kalláy, hvars kraftiga styrelse (1882–1903)
medförde stora framsteg i ordning och välstånd,
dock icke utan att möta lifligt motstånd från
muhammedansk sida. Jfr Klai?, "Geschichte Bosniens"
(1885), och Strauss, "Bosnien" (2 bd, 1882–84).
H. B–n.

Boso, konung af Burgund, blef 871 af sin svåger,
Karl den skallige af Frankrike, utnämnd till hertig
af Provence och 876 till ståthållare i Italien. Han
stiftade 879 det nyburgundiska eller cis-juranska
riket, som omfattade Provence, Dauphiné, Savojen,
trakten kring Lyon och Franche-Comté. Han dog 887 och
efterträddes af sin son, sedermera kejsar Ludvig III.

Bosporanska riket, landet på ömse sidor om det
s. k. Kimmeriska Bosporos (se Bosporos 2). Dess
viktigaste städer voro Pantikapaion (Kertsj) och
Theodosia (Kaffa) på västra sidan; Fanagoreia (Taman)
på östra sidan var sannolikt länge en själfständig
grekisk koloni. Befolkningen bestod af grekiska
kolonister (i städerna) och infödda jordbrukare,
vid gränserna huserade skytiska nomader. Riket, i
äldre tider blott Pantikapaion med närmaste område,
grundades omkr. 480 f. Kr. af archaianaktiderna, som
regerade till 438, då makten öfvergick till Spartokos
och hans ätt, spartokiderna, hvilka buro titeln arkont
(arkonter öfver Bosporos och Theodosia, senare äfven
konungar öfver sinter, maiter o. s. v.). De stodo
i vänskapligt förhållande till atenarna, gåfvo dem
privilegier med afseende på spannmålsutförseln och
belönades af dem med flera förmåner. Riket utförde
spannmål samt införde vin, olja och andra attiska
produkter. Hotad af skyterna, inkallade den siste
spartokiden, Pairisades, omkr.
110 f. Kr. konung Mithridates VI Eupator af Pontos,
som kufvade skyterna och utnämnde sin son Machares
till vicekonung vid Bosporos. Efter sitt nederlag i
striden mot romarna flydde Mithridates till Bosporos;
sonen, som visat sig förrädisk, dödade sig själf
vid faderns ankomst, och Mithridates följde efter
misslyckade rustningar mot Rom honom i döden. Romarna
gåfvo 63 f. Kr. Bosporos (men ej Pontos) åt hans
andre son, Farnakes, som belöning för det understöd
han lämnat romarna mot sin fader. År 47 stupade
Farnakes i striden mot sin upproriske ståthållare och
måg Asandros, som antog konungatitel och regerade
i 29 år. Kejsar Claudius insatte en Mithridates
af Asandros’ ätt; denna regerade under romersk
öfverhöghet in i 4:e årh. e. Kr. Riket förenades
då med Öst-Rom, men öfverläts snart åt sig själf,
tills Justinianus åter besatte halfön. Senare intogs
den af kazarerna och mongolerna. (H. Sgn.)

Bosporos (grek. Βόσπορος, "boskapsvad",
lat. bo’sporus), en hos grekerna ganska ofta använd
benämning på smala sund. De mest kända äro:

Sundet vid Konstantinopel.

1. Traciska B. l. sundet vid Konstantinopel
(turk. Istambul Boghast), mellan Europa och Mindre
Asien, sträcker sig i n. n. ö.–s. s. v. från Svarta
hafvet till Marmarasjön, är 28,5 km. långt med en
bredd, som varierar mellan 660 m. och 3,3 km., och
liknar en slingrande flod, med ett djup af 50–70,
högst 120 m. Geologiskt sedt är sundet af mycket ung
ålder. I äldre tertiärtiden var Europa ännu
landfast med Asien, och först fram i slutet af denna
tid (pliocentiden) har B. bildats såsom erosionsdal
för en flod samt sedan sänkts under hafvet och
sålunda skilt de båda världsdelarna. Stränderna äro i
n. vulkaniska, i s. devoniska. Nästan hela året om går
en ytström med en hastighet af 3–4 km., på smalaste
stället ända till 8 km. i timmen från Svarta hafvet
till Marmarasjön, medan en långsammare underström för
saltare vatten till Svarta hafvet. Gränsen mellan de
båda strömmarna ligger på ett djup af 18–25 m. Djupast
ned, under 50 m., har man på sista tiden konstaterat
en tredje ström, hvilken liksom den öfversta har
riktning mot s. Norra inloppet är under senhösten
och vintern, då dimmor och stormar ofta förekomma,
icke utan fara för sjöfarande trots de båda fyrarna
Rumili- och Anadoli-Fener, den förra på europeiska,
den senare på asiatiska sidan. Stränderna äro i högsta
grad pittoreska och erbjuda med sina vackert formade,
ofta branta klippor (ända till 250 m. höga),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>