Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bouguer, Pierre - Bouguereau, Adolph William - Bouilhet, Louis - Bouillaud, Jean Baptiste - Bouillé, François Claude Amour, markis de - Bouillet, Marie Nicolas - Bouillie bordelaise (trädg.) - Bouillier, Francisque - Bouillon (buljong) - Bouillon (Ardennerna) - Bouillon, 1. Gottfrid af - Bouillon, 2. Robert - Bouillon, 3. Évrard - Bouilly, Jean Nicolas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas: praktverket Théorie de la figure de la terre
(1749), <i>Traité du navire, de sa construction et
de ses mouvements</i’< (1746), Entretiens sur la cause
de l’inclination des orbites des planètes (1748),
Nouveau traité de navigation et de pilotage(1753,
nya uppl. 1761 och 1792). Genom Essai optique sur la
grada-tion de la lumière (1729, utvidgad af Lacaille
1760) grundlade han fotometrien, hvilken Lambert
1760 införde i vetenskapen. B. är äfven uppfinnare
af heliometern (1748).
Bouguereau [bogarå], Adolphe William, fransk målare,
f. 1825 i La Rochelle. Bland hans verk må nämnas
Den heliga Cecilias bisättning i katakomberna (1855;
Luxembourg), Venus’ triumf (1856), Vierge consolatrice
(1877; Luxembourg) samt fresker i kyrkorna S:te
Clotilde och S:t Augustin i Paris. I sin uppfattning
af den nakna kroppen, som han med förkärlek målat,
hänger han fast vid den akademiska traditionen,
men han sträfvar efter allvar och storhet. Hans
nymfer liksom hans madonnor utmärka sig för behagfull
teckning och klar, kall, porslinsartad färg. Biogr,
af Vachon (1901). (G-g N.)
<b>Bouilhet</b< [bojé], Louis, fransk skald af V. Hugos
skola, f. 1822, d. 1869 som stadsbibliotekarie i
sin födelsestad, Rouen. Bland hans skrifter märkas
Meloenis (1852), en sedemålning från den romerska
kejsartiden, Les fossiles, lyrisk dikt, samt dramerna
Madame de Montarcy (1856), Hélène Peyron (1858) och
La conjuration d’Amboise (1866). Hans teaterstycken
ega ett glänsande språk, men sakna dramatiskt lif. Se
biografier öfver B. af Angot (1885) och De la Ville
de Mirmont (1888).
Bouillaud [boja], Jean Baptiste, fransk läkare,
f. 1796, d. 1881, blef 1831 professor i medicinsk
klinik i Paris. Han var en af Broussais’ ifrigaste
anhängare. Såsom praktiserande läkare intog han ett
framstående rum, i synnerhet genom sin noggrannhet i
diagnosen. Af hans många skrifter – som framkallat
en liflig kritik på grund af den i dem utvecklade
åderlåtningsteorien (se Broussais) – böra framhållas:
Traité clinique et expérimental des fièvres dites
essentielles (1826), Traité clinique des maladies
du coeur (1835), Sur l’introduction de l’air dans les
veines (1838) och – hans förnämsta verk – Traité de
nosographie médicale (1846).
<b<Bouillé</b> [boje], François Claude Amour,
markis de B., fransk general, f. 1739, blef 1768
befälhafvare öfver alla franska stridskrafter i de
västindiska farvattnen och spelade såsom sådan en
stor roll i fransk-engelska kriget, under hvilket
han eröfrade åtskilliga öar från engelsmännen. 1790
utnämndes han till högste befälhafvare öfver Maas-,
Saar- och Moselarmén och gjorde därvid till sitt mål
att förekomma inre oroligheter. Vid Ludvig XVI:s
försök att fly från Paris (1791) sökte B. fördela
trupperna så, att företaget skulle lyckas. Efter
konungens tillfångatagande måste han fly till
österrikiska Nederländerna, hvarifrån han skref till
nationalförsamlingen, att han velat med våld bortföra
konungen. Då han med anledning af denna skrifvelse
dömdes till döden, ingick han i Gustaf III:s tjänst
och slöt sig efter dennes död till den kår, som stod
under prinsen af Condé. Sedermera begaf han sig till
London, där han dog 1800. Han utgaf Mémoires sur la
révolution française (1797; ny uppl. 1859).
Bouillet [boja], Marie Nicolas, fransk lexikograf,
f. 1798 i Paris, d. 1864 som inspektor vid
universitetet i Paris, har gjort sig berömd för
Dictionnaire universel d’histoire et de géographie
(1842, 20:e uppl. 1864) och Dictionnaire universel
des sciences, des lettres et des arts (1854; 10:e
uppl. 1872).
<b<Bouillie bordelaise</b> [boji bårdläs], trädg. Se
Bordeaux-vätska.
Bouillier [bojie], Francisque, fransk filosof,
f. 1813 i Lyon, d. 1899, professor i filosofi
vid universitetet därstädes, en tid direktör för
normalskolan i Paris, tillhör den spiritualistiska
skola, som Cousin grundade i Frankrike. Bland
hans skrifter märkas Histoire et critique du
cartésianisme (1842) och <i<Le principe vital
et l’âme pensante</i> (1862, 2 uppl. 1873). Han
var sedan 1875 ledamot af franska institutet.
S–e.
Bouillon [boja’], fr., buljong; i Paris ett slags
restauranger, som urspr, voro afsedda hufvudsakligen
för servering af buljong.
<b>Bouillon</b< [boja7]. 1. En skogig bergsträcka i
Ardennerna, i belgiska prov. Luxemburg, med
ett ytinnehåll af 385 kvkm. och omkr. 22,000
inv. B. tillhörde ursprungligen grefskapet Ardennes,
men skildes därifrån och gafs såsom grefskap i
förläning åt hertigen af Nedre Lothringen Gottfrid
af Bouillon, hvilken 1095 förpantade det till
biskopen af Liège för att därigenom få medel till
sitt deltagande i första korståget och efter hvilken
det sedermera benämndes hertigdöme. 1482 kom det i
grefvarnas af La Marck ego, hvilka sedermera kallade
sig hertigar af B. 1672 eröfrades det af Ludvig XIV,
som förlänade det åt huset La Tour d’Auvergne,
hvilket under fransk öfverhöghet innehade det till
1793, då det indrogs till Frankrike. 1814 kom det
som en del af Luxemburg under Nederländerna, men
skilde sig därifrån 1830 jämte det öfriga Luxemburg
och införlifvades 1837 med Belgien. – 2. Hufvudort i
ofvannämnda område, belägen vid floden Semoi, icke
långt från Sedan. Omkr. 2,800 inv.
<b>Bouillon</b< [boja7]. 1. Gottfrid af B., en af de
förnämste anförarna i första korståget. Se Gottfrid. –
2. <zp>Robert</sp>, "marskalkar af B." Se <sp*>La Marck</sp>. –
3. Évrard, "kardinal af B." Se La Marck.
<b<Bouilly</b> [boji], Jean Nicolas, fransk dramatisk
författare, f. 1763, d. 1842, var först advokat
i Paris, men egnade sig sedan helt och hållet åt
författarverksamhet. 1790 uppträdde han med ett
dramatiskt försök, Pierre le grand (med musik
af Grétry), hållet i revolutionär anda. Såsom
municipaltjänsteman och allmän åklagare under
revolutionen iakttog han hofsamhet och verkade ifrigt
för införande af folkskolor i Frankrike. Bland hans
dramatiska arbeten äro l’Abbé de l’Épée (1795; "Abbé
de l’Épée eller Den döfve och dumbe", 1801), René
Descartes (1796; "Descartes", öfv. af J. D. Valerius,
1802), Les deux journées, ou le porteur d’eau
(1800, med musik af Cherubini; "Vattendragaren",
öfversatt af E. U. Nordforss, 1803), Fanchon la
vielleuse (1803; "Fanchon eller lyrspelerskan",
1822, med musik af Himmel), Une folie (1803;
"Målaren och modellerna", 1804, med musik af Méhul;
"Ungdom och dårskap eller list mot list", 1814, med
musik af Du Puy), Le désastre de Lisbonne (1804),
Leonore, ou 1’amour conjugal (1804; "Fidelio", 1832,
med musik af Beethoven), Madame de Sévigné (1805)
samt <i>L’intrigue aux fenêtres ("Intrigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
