Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bouilly, Jean Nicolas - Bouin - Boulainvilliers, Henri de - Boulanger, Louis - Boulanger, Gustave Rodolphe Clarence - Boulanger, Georges Ernest Jean Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i fönstren", 1807, med musik af N. Isouard). Dessutom
författade B. en mängd skrifter för ungdomen,
bl. a. de i flera länder vid undervisningen i franska
mycket använda Contes à ma fille (1809) och Conseils
à ma fille (1811), båda i flera upplagor. B. är en
mycket moralisk och ej så litet känslosam författare.
Bouin [boä;], ö vid Frankrikes västkust, dep. Vendée,
i viken Bourgneuf, genom floderna Dain och Falleron
skild från fastlandet. Från att hafva varit en
blott 60 har stor kalkklippa har den genom hafvets
nivåförändring växt till 45 kvkm. odlingsbart land,
med 2,638 inv. (1901), som lefva af fiske (torsk,
ostron) och saltberedning.
Boulainvilliers [bolavilie], Henri de, grefve,
fransk historieskrifvare, f. 1658, d. 1722,
kom på grund af en arfstvist att kasta sig in på
genealogiska studier öfver sin egen familj och
blef därunder intagen af den största beundran och
sympati för feodalväsendet, som han betecknade såsom
"människosnillets mästerverk". Han uppställde detta
såsom ett idealiskt samhällsskick i motsats mot sin
egen tids absoluta monarki och ministeriella godtycke
och sökte genom sina mera om snillrik konstruktion
än inträngande studier vittnande arbeten visa,
att franska adeln, som direkt härstammade från
de segrande frankerna, var det enda politiskt
berättigade elementet i nationen med uteslutande af
såväl konungamakten som det lägre prästerskapet och
"tredje ståndet", hvilka senare härstammade från de
underkufvade romarna och gallerna. Dessa paradoxer
väckte mycken anklang hos hans ståndsbröder, i
synnerhet som den franska monarkien då tydligen var på
förfall, och vunno stor spridning genom afskrifter af
hans arbeten. Bland dessa, som delvis utgåfvos efter
hans död, delvis ännu äro otryckta, märkas État de
la France . . . extrait des mémoires dressées par
les intendants . . . avec des mémoires sur l’ancien
gouvernement de cette monarchie (1727, omtryckt senast
1852), hans hufvudarbete, samt Essais sur la noblesse
de France, avec des notes historiques (1732, Histoire
de la pairie de France et du parlement de Paris (1746)
och Abrégé chronologique de l’histoire de France
(1753). E. A–t.
Boulanger [boläje’], Louis, fransk historiemålare,
f. 1806 i Vercelli (Piemonte), blef 1860 direktör för
konstakademien i Dijon och dog 1867. Han räknades
som en af den romantiska skolans hufvudmän och
illustrerade Victor Hugo, i hvars sällskap han
gjorde flera studieresor. Äfven till många bland
sina målningar hämtade han stoffet ur dennes samt
ur Shaksperes, Chateaubriands m. fl. skalders
dikter. De mest kända af hans taflor äro Mazeppa
(1828), Petrarcas triumf (1836), Romeo, som köper
gift och Macbeth (1859).
Boulanger [bolä j é"’], Gustave Rodolphe Clarence,
fransk målare, f. 1824 i Paris, d. därstädes 1888,
var jämte Gérôme en af de bäste anhängarna af den
"neogrekiska" riktningen (framställningen af kultur-
och genrebilder ur de gamles lif). Af hans arbeten
må nämnas Öfverspelning i den tragiske skaldens hus
i Pompeji, Cella Frigidaria med badande kvinnor,
Sommarbad i Pompeji, Scen nr S:t Sebastians historia,
Romerska skådespelare inöfva sina roller, Via Appia
på Augustus’ tid.
Boulanger [boläje], Georges Ernest Jean Marie, fransk
militär och politiker, f. 29 april
1837 i Rennes, blef 1856 underlöjtnant i Algeriet. Han
gjorde sig snart känd som en ovanligt duktig
officer och avancerade raskt. 1861 deltog han
i den franska expeditionen till Kochinkina, där
han stannade i tre år, och var vid fransk-tyska
krigets utbrott bataljonschef i Paris. 1880
brigadgeneral på i rekommendation af hertigen
af Aumale, till hvilken han då i smickrande ordalag
erkände sin tacksamhetsskuld, representerade han
Frankrike i Förenta staterna vid hundraårsjubileet af
kapitulationen i Yorktown. På grund af sin eminenta
organisationsförmåga var han därefter en kortare
tid direktör för infanteriet i krigsdepartementet,
hvarigenom han fick tillfälle att låta sig
omtalas och beundras som en eventuell reformator
af armén. 1884 aflägsnades han emellertid från
Paris såsom divisionsgeneral och chef för franska
ockupationshären i Tunisien, men råkade i konflikt
med Frankrikes politiske agent därstädes, Cambon,
och återkallades följande år.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
