Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brandförsäkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1400-talet –, bildades år 1676 (genom sammansmältning
af många mindre brandgillen) "Hamburger
generalfeuerkasse" med indirekt biträdestvång,
därigenom nämligen att för rättsgiltig inteckning
af lån i fastighet inom denna fria hansestads
område erfordrades fastighetens försäkring i nämnda
anstalt. 1714 grundades genom k. förordning i (då
till danska riket hörande) staden Altona (hvars 8
brandgillen ruinerats genom stor eldsvåda 1713)
en kommunal fastighetsförsäkringsanstalt med
biträdestvång för alla husegare i staden, efter
uttaxering; och sedermera inrättades under 18:e och
början af 19:e årh. offentliga försäkringsanstalter
(ty. feuersozietäten), med större eller mindre,
territoriellt begränsade verksamhetsområden,
i nästan alla tyska länder, på 1800-talet äfven
i Österrike och Schweiz, de flesta uteslutande
för fastighetsförsäkring, en del dock – äfven
eller endast – till försäkring af lösören. Enligt
senaste "Assecuranz-jahrbuch" (Wien 1905) finnas
i Tyskland 53 och i Österrike-Ungern 16 sådana
stats- eller kommunala, i Schweiz 19 kantonala
brandförsäkringsanstalter; de flesta af dessa
hafva grundats genom lagar eller förordningar, med
direkt biträdestvång eller åtminstone med monopol
inom sitt bestämda territorium. I en del fall har
väl monopolet förr eller senare upphört, och det
direkta biträdestvånget är afskaffadt i Preussen,
Bajern och en del mindre tyska stater, men kvarstår
mångenstädes, om än därifrån undantagits vissa slags
byggnader. Nästan alla sådana offentliga anstalter äro
ännu på ett eller annat sätt gynnade af lagstiftningen
(t. ex. genom förmånsrätt för fordringar å utestående
försäkringsafgifter och frihet från kontroll af
och från förpliktelse att lämna årsrapporter till
inspektionen för privata försäkringsanstalten, där
sådan finnes). Äfven i Ryss1and inrättades
på 1860-talet genom kejserliga ukaser ett slags
ömsesidiga brandförsäkringsanstalter, såväl i många
städer som ock (i alla guvernement) för landsbygden,
i hvilka senare under guvernementsmyndigheternas
uppsikt stående anstalter gäller biträdestvång för
ej i annan anstalt försäkrade hus i by.
I Norge hade sedan gammalt, liksom Sverige, på
sedvanerätt grundadt kommunalt brandstodstvång för
bondehus på landet. På grund af k. förordning 18
aug. 1767 bildades "Den almindelige brandforsikrings
indretning", i början med biträdestvång för husegare i
Norges köpstäder, d. v. s. städerna med undantag för
Kristiania, som sedan 1753 hade en egen brandkassa
(upplöst 1827).
I Danmark inrättades på grund af k. förordning år
1731 "Kjöbenhavns brandforsikringsanstalt" och 1761
"Stsedernes almindelige", båda monopoliserade och den
senare med biträdestvång för köpstädernas husegare
från början ända till år 1868; i Köpenhamnsanstalten
blef försäkringen obligatorisk för hufvudstadsområdets
husegare först år 1795, och tvånget upphäfdes 1870. I
"Stædernes almindelige" kunde äfven byggnader
på landet få försäkras, tills år 1792 en särskild
offentlig "Landbygningernes forsikringsanstalt"
inrättades, dock utan biträdestvång.
I Finland, där efter 1770 bildats många små
sockenföreningar för öfvertagande af den genom svenska
lagar införda landtmannabrandstoden, grundades år 1816
"Brandförsäkringscontoiret i
Finland", en offentlig inrättning utan direkt
försäkringstvång, men i hvars reglemente det
bl. a. heter, att "sedan denna inrättnings början
må icke någon räkna på brandskadeersättning, hvarken
genom uttagsfriheter, penningunderstöd, stamböcker,
kollekter eller hvad annat det vara må, ehvad det
angår publika eller privata hus eller inrättningar,
hvilka blifvit genom brand förstörda". Denna på
ömsesidighet grundade anstalt skulle särskildt
bokföra och förvalta en stads- och landsfond; men
sedan den förra (till följd af Åbo brand 1827) måst
träda i likvidation, upphörde äfven landsfonden,
och dess tillgångar fördelades mellan delegarna
(försäkringstagarna). År 1832 grundades "Städernas
allmänna brandstodsbolag i Finland" och 1857
"Finska brandstodsbolaget för landet", i hvars
stadgar bl. a. bestämdes, att för lägenhet, som
försäkrats i bolaget, skulle egaren icke vidare af
häradet eller socknen därför åtnjuta brandstod, utan
denna tillfalla bolaget, hvilket å andra sidan skulle
för samma egendom deltaga; hvilken bestämmelse dock
senare ändrats därhän, att hemmansegare, som ingått
i det allmänna brandstodsbolaget, därmed utträdde
ur häradets eller socknens brandstodsförening. (Jfr
försäkringsinspektörens berättelse ang. härads-
och sockenbrandförsäkrings verksamhet under
åren 1897–1901, Hälsingfors 1904.) Om de nyare
brandförsäkringsbolagen i Norge, Danmark och Finland
se vidare nedan, sp. 1470.
Af ofvanstående framgår att biträdesplikt –
försäkringstagargruppens åstadkommande genom
rättsligt tvång – visserligen icke undantagslöst,
men i regeln, stadgats vid inrättandet af
offentliga brandförsäkringsanstalter af alla
slag. Gifvetvis är det däremot på frivillighetens
väg, som försäkringstagare erhållas hos privata
anstalter, vare sig att dessa äro ömsesidiga, där
försäkringstagarna äro sina egne försäkringsgifvare
och anstaltens ende delegare, eller att de hafva
aktiebolags eller annan sådan rättslig form, där
bolaget gentemot försäkringstagarna är "tredje man"
och ansvarig för skadeersättningen i enlighet med
aftalets villkor. Båda dessa hufvudformer af privat
brandförsäkring leda sitt upphof från England,
där den på 1680-talet bildade ömsesidiga "London
friendly society" väl tämligen snart upphörde,
men den år 1696 af etthundra husegare i London
grundade ömsesidiga "Hand in hand" fortlefver än i
dag, hvilket äfven är förhållandet med det första
aktiebolaget, "Sun fire office" (från 1710), och
ett par andra bolag i London från 1700-talets förra
hälft. Dock voro, enligt Adam Smith, ännu år 1776
"kanske 99 af 100 hus oförsäkrade", och det var
först från och med grundandet af det ännu verksamma
bolaget "Phoenix" (1782), som brandförsäkringen i
England började hastigt utbreda sig. Af de många
sedan dess grundade engelska bolagen har visserligen
flertalet förr eller senare antingen upphört eller –
mestadels – sammanslagits med andra; men år 1903
funnos (enl. "Assecuranz-jahrbuch") 55 engelska
brandförsäkringsanstalter, flertalet "companies"
med begränsad ansvarighet och många af dem med mer
eller mindre betydande rörelse äfven i andra länder
(t. ex. i Sverige f. n. 12). Försäkringsbeloppet
i Storbritannien och Irland utgör förmodligen 8–9
milliarder pd st.
I Nord-Amerik as förenta stater tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
