brodern, mot hvilken han ansåg sig förfäkta den oförfalskade liberalismen, och deltog 1888 i koalitionen till hans störtande. Efter broderns död trädde han i hans ställe i spetsen för det national-liberala partiet. Död 1892. 2. Ion B., den föregåendes broder, rumänsk statsman, f. 2 juni 1821, studerade i Paris, där han tillegnade sig 1840-talets radikala idéer, spelade en framträdande roll i den revolutionära rörelsen i Valakiet 1848, men tog efter dess misslyckande åter sin tillflykt till Paris, där han stod i förbindelse med de europeiska revolutionära kretsarna och 1853 var invecklad i attentatet mot Napoleon III. Han återvände 1857 till hemlandet och verkade såsom medlem af divanen kraftigt för unionen mellan Moldau och Valakiet. Under furst Kusas regering var han en kort tid (1860) minister. B. medverkade till hans störtande samt uppställandet af prins Karls af Hohenzollern kandidatur (1866) och beklädde upprepade gånger ministerposter under dennes första regeringsår. Efter sin afgång (1868) tillhörande oppositionen, var han inblandad i det antidynastiska revolutionsförsöket 1870, hvilket dock ej hindrade, att han efter den konservativa ministärens fall 1876 inkallades i konseljen och s. å. blef dess president. Hans funktionstid omfattade - med bortseende från några månader under 1881, då hans broder (se ofvan) var konseljpresident - den för sydösteuropeiska förhållanden enastående långa perioden af 12 år. Därunder förvärfvade Rumänien 1878, tack vare sitt deltagande i rysk-turkiska kriget, sin oafhängighet, dock på bekostnad af Bessarabien, och proklamerades 1881 som konungarike. Dess nära anslutning till trippelalliansen (från 1883) bidrog till motverkandet af Rysslands orientpolitik. Trots B:s förtjänster och framgångar uppväxte dock en allt starkare opposition, som angrep hans egenmäktighet och korruptionen i det härskande partiet, och i april 1888 måste han afgå. Kammaren beslöt 1889 att sätta honom och hans regering i anklagelsetillstånd, men förkastade följande år anklagelsen. B. dog 14 maj 1891. - Jfr Damé, "Histoire de la Roumanie contemporaine" (1900). H. B-n. Bratland, Jakob, norsk målare, f. 7 april 1859 i Bergen, studerade vid akademien i München 1883-86 och från 1887 i Paris. Bland hans målningar äro En vaknatt (1889), Söndag (1891, norska natio-nalgalleriet), Ung moder (1894, Stockholmsutställningen 1897) och flera porträtt. G-g N. Bratsberg, gård vid Skien. Det var under medeltiden ett af Norges förnämsta höfdingasäten och tillhörde bl. a. Gregorius Dagssön. Efter reformationen blef det säte för befallningsmannen öfver Bratsbergs län. Y. N. Bratsberg amt innefattar det äldre Skiðusýsla, eller Bamle och Telemarken. Det upprättades efter 1660 och kom att omfatta ungefär samma distrikt, som från reformationen hade burit namnet Bratsbergs län. (Under någon del af 17:e årh. hörde Bamle till Nedenes.) Ytinnehållet 15,189 kvkm. 99,052 inv. (1900). Amtet är i det hela bergigt, i synnerhet i Telemarken. Det förnämsta vattendraget är Skiensälfven, som bildas af flera sammanflytande älfvar, och som från Norsjö strömmar ut i Skiensfjorden. Den västra delen af landskapet har sitt vattendrag i Nidälfven. Omkring Skiensfjorden ligga städerna Skien, Porsgrund, Brevik och Kragerö samt "ladestederna" Langesund och Stathelle. Denna trakt, som utgör amtets bästa distrikt, har en betydlig inkomst af sin trälasthandel och skeppsfart. Sedan gammalt har amtet varit rikt på metaller. Den första bergverksdriften i Norge lär hafva idkats där; ännu finnas järnverk i nedre Telemarken och i Bamle. I kyrkligt hänseende hör hela amtet numera till Kristiansands stift, men var fordom deladt mellan detta och Kristiania stift. Y. N. Bratsche, tysk benämning på altfiolen. Ordet kommer af det italienska viola da braccio, "armfiolen", så kallad till skillnad från viola da gamba, "benfiolen", hvilken i likhet med violoncellen fasthölls med benen. Se Viola. A. L. Bratsera, sjöv. Se Sakoleva. Bratslav (po. Bracław), kretsstad i ryska guvern. Podolien, vid floden Bug. 7,946 inv. (1900). Fordom befäst. Brattfors. 1. Socken i Värmlands län, Färnebo härad. 21,909 har. 1,273 inv. (1903). B. utgör ett regalt pastorat i Karlstads stift, Nyeds kontrakt. 2. Järnbruk i Brattfors socken af Värmlands län. Bruket, som har masugn och 2 lancashiresmälthärdar, tillhör Brattfors aktiebolag, hvars aktiekapital uppgår till 1,290,300 kr. Bolaget eger äfven Deijefors sågverk, trämassefabrik och kvarn m. m. samt idkar jord- och skogsbruk. Vid järnbruket tillverkades år 1903 1,027 ton tackjärn och 1,132 ton smältstycken. 3. Järnbruk i Garpenbergs socken af Kopparbergs län. Bruket, som har 3 lancashiresmälthärdar, eges af Garpenbergs aktiebolag, som äfven eger Dormsjö och Fors järnbruk i samma län, Östanfors sulfitfabrik m. m. Vid B. producerades år 1903 1,288 ton smältstycken och 1,212 ton stångjärn. K. K.-Å. Brattia, det latinska namnet på den vid Dalmatiens kust liggande ön Brazza (se d. o.). Brattingsborg, ett i de danska folkvisorna förekommande namn på en mytisk borg, kanske i stället för Birtingsborg, som nämnes i folkvisor om Didrik af Bern jämte Birtingskov. Senare förlades detta ställe till Samsö eller trakten kring Viborg. På Samsö har länsgrefve Danneskjold Samsö 1870 byggt ett herresäte med namnet B., som nu är grefskapets hufvudgård. Det skånska B. (i närheten af Bäckaskog) sjönk, enligt sägnen, i hafvet, till straff för de brott, som begåtts inom detsamma; de penningar, som förvarats därinom, kastades sedan upp på stranden vid Ifö, men ärkebiskop Anders Sunesson förvandlade dem till stenar, för att de icke skulle missbrukas. Ett slags små runda musselskal, som uppkastas på Ifö strand, kallas ännu i dag Brattingsborgspenningar. Se Nummulus brattenburgensis. Brattman. Se Stromberg (Nils). Bratuspantium, forntida stad. Se Breteuil-sur-Noye. Braula cæca, zool. Se Bi-lus. Braumüller, Wilhelm von, tysk-österrikisk förlagsbokhandlare, f. 1807, d. 1884, inköpte 1836 en bokhandels- och förlagsaffär i Wien, hvilken 1868, då B:s son, Wilhelm B. junior (f. 1838, d. 1889), inträdt i firman, erhöll namnet "Wilhelm B. und sohn". Den sistnämndes söner, Adolf och Rudolf B., äro nu innehafvare af affären. Förlaget omfattar alla vetenskapens fält och är särskildt rikt på arbeten i medicin (Braumüllers badebibliothek, Wiener medizinische blätter m. fl.).