Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brassica, Kålsläktet - Brassier de Saint-Simon Vallade, Maria Joseph Anton - Brassin, Louis - Brassmatta, Brassmärke - Brassé - Brass-skinkel - Brastad - Bratbost, Karl Mikael - Brate, Erik - Brater, Karl - Bratianu, 1. Dimitrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudkålvarieteterna hafva somliga långsträckta hufvud
(sockertopps-kål), andra runda, och då än gröna, inuti
hvita (hvitkå1), än mörkt blåröda (rödkål).
Likaledes gifves det rundhufvade och långhufvade
virsingvarieteter.
Kålrapsen och rofrapsen äro af betydelse dels såsom
olje-, dels såsom köks- och foderväxter. Största
mängden af den s. k. rofoljan vinnes ur frön af dessa
växter, särskildt af kålrapsen, hvilken är den viktigaste
af mellersta Europas oljeväxter. De s. k.
rapskakorna, hvilka äro af högt värde såsom boskapsfoder,
bildas af återstoden af det vid oljepressningen
använda rapsfröet. ─ Från de varieteter af dessa
båda arter, som utmärka sig genom oljerika frön
(B. Napus oleifera D. C. och B. Rapa
oleifera D. C.), skilja sig de till människoföda och
foder använda afarterna (B. Napus rapifera Metzg.,
kålrot, och B. Rapa rapifera Metzg., rofva,
turnips) därigenom att de hafva antingen nedersta
delen af stammen (B. Napus rapifera) eller roten
(B. Rapa rapifera) tjock och köttig. Det är
företrädesvis dessa köttiga stamdelar och rötter, som
hafva användning såsom födoämnen, ehuru äfven
bladen af vissa varieteter nyttjas såsom sådana. De
söndermalda fröna af B. nigra (Melanosinapis
communis) utgöra svartsenap; af B. Besseriana
erhålles sareptasenap och af B. juncea
indisk senap. F. R. K. (G. L-m.)
Brassier de Saint-Simon Vallade [brassiē də
sä’ simå̃’ valla’d], Maria Joseph Anton,
grefve, tysk diplomat, tillhörde en under franska
revolutionen emigrerad adelsfamilj och föddes i
Schlesien 1798. Han ingick 1826 i preussiska
utrikesministeriet, blef 1837 ministerresident i Aten
samt envoyé 1845 i Stockholm, 1854 i Turin och
1862 i Konstantinopel. 1869 ackrediterades han som
Nordtyska förbundets, 1871 som Tyska rikets envoyé
vid italienska hofvet. Död i Rom 1872.
Brassin [brasä̃’], Louis, tysk pianist, f. 1840
i Aachen, d. 1884 i Petersburg, elev af Moscheles,
var lärare först vid Sterns konservatorium i Berlin
(1866), därpå (1869-79) vid Bruxelles’ och slutligen
vid Petersburgs konservatorium. Utom värdefulla
etyder komponerade han operan Der thronfolger
(1865). Äfven hans broder Leopold (f. 1843, d.
1890) var en utmärkt pianist. En tredje broder,
Gerhard (f. 1844), är en framstående violinist.
Deras fader, Louis B., var barytonist. A. L.
Brassmatta, Brassmärke, sjöv. Se Brass.
Brassó [bra´∫∫å̄], det ungerska namnet på komitatet
och staden Kronstadt i Siebenbürgen.
Brass-skinkel, sjöv. Se Skinkel.
Brastad, socken i Göteborgs och Bohus län,
Stångenäs härad. 5,121 har. 2,620 inv. (1903).
Annex till Bro, Göteborgs stift, Vikornas södra
kontrakt. Socknen eger en stor mängd fornlämningar,
i synnerhet hällristningar.
Bratbost, Karl Mikael, norsk operasångare, f. 1861
å gården Bratbost i Österdalen, Norge. Han
valde den militära banan, tog transport från Trondhjem
till Kristiania för att taga underofficersexamen
och kommenderades 1882 till Stockholm, där han
vid en uppvisning i norska gardets kasern 1883 genom
sin tenorröst väckte sådan uppmärksamhet hos
konung Oskar, att denne på egen bekostnad lät honom
studera sång för Ivar Hallström och Arvid Ödmann.
1886 debuterade han å Stora teatern såsom Ruodi
i "Vilhelm Tell" och engagerades därpå för ett år,
hvarunder han sjöng Oberon, Tonio i "Regementets
dotter", David i "Mästersångarne" och Sylvain i
"Villars’ dragoner". Hösten 1887 reste han ut för
att idka sångstudier i Paris (för Delle Sedie) och i
Italien. Efter återkomsten var han 1891–93 fäst
vid Aug. Lindbergs operatrupp i Göteborg, men var
därpå ånyo till 1902 engagerad vid operan i Stockholm,
hvarest han ytterligare sjöng Toriddo, Siegmund,
Tannhäuser, Radamés Pajazzon m. m. Död
1 aug. 1904. A. L.
Brate, Erik, filolog, skolman, f. 13 juni 1857 i
Norbergs socken, Västmanlands län, blef student i
Uppsala 1876, studerade forngermanska språk och
sanskrit vid universitetet i Strassburg 1882–83,
promoverades till filos. doktor i Uppsala 1884 och
blef s. å. docent i forngermanska språk. Sedan han
förestått professuren i svenska språket 1885–87,
utnämndes han 1887 till lektor i modersmålet och
tyska språket vid Södermalms högre allmänna läroverk
i Stockholm. B. är en idérik och skarpsinnig
forskare. Han har skrifvit: Nordische lehnwörter im
Orrmulumm (i Pauls och Braunes "Beiträge zur
geschichte der deutschen sprache und litteratur". X,
1884), Fornnordisk metrik (1884, omarb. 1898),
Runverser (i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", X,
häftena 1–6, 1887–91; tills, med prof. S. Bugge),
Äldre vestmannalagens ljudlära (i Uppsala univ:s
"Årsskrift", 1887), hans kanske bästa arbete, vidare
Dalalagens böjningslära (1890) och Själ (i den Bugge
tillegnade festskriften "Uppsalastudier", 1892),
Svensk språklära (1898) samt uppsatser i "Sv.
fornminnesför:s tidskrift", "Arkiv för nordisk filologi",
"Beiträge zur kunde der indo-germanischen sprachen",
"Nystavaren" m. fl. tidskrifter. Under de
senare åren har B. för det af Vitt. hist. o. ant.
akad. planerade stora runverket undersökt en mängd
svenska runinskrifter och är f. n. en af Sveriges
förnämste runkännare. B. blef 1904 medlem af Vitt.
hist. o. ant. akademien. ─ B:s hustru, Fanny
Ingeborg Matilda B., född Ekbom,
målarinna, f. 26 febr. 1861 i Stockholm, gift 1887,
studerade vid konstakademien 1879–85, då hon
erhöll kungliga medaljen, samt har sedan utställt
porträtt och interiörer med läsande eller lekande
barn. Namnsdag 1903) inköptes af nationalmuseum.
Brater, Karl, tysk publicist och politiker, f.
1819, d. 1869, grundade 1850 "Blätter fur administrative
praxis in Bayern" och sedermera "Süddeutsche
zeitung" m. fl. tidningar, i hvilka,han försvarade
tanken om Tysklands enhet under Preussens
ledning. Ifrån 1856 var han medredaktör i Bluntschlis
"Deutsches staatswörterbuch". 1858 blef han
ledamot af Bajerns andra kammare, där han snart
blef en af den liberala oppositionens ledande män,
och 1859 deltog han i stiftandet af den tyska
nationalföreningen.
Bratianu. 1. Dimitrie B., rumänsk
politiker, f. 1818, studerade i Paris, deltog i 1848
års revolutionsrörelse i Valakiet och måste därefter
lämna landet. Dit återkommen, tillhörde han
liksom brodern (se nedan) det radikala partiet, var
några gånger minister och sedermera Rumäniens
representant i Konstantinopel, hvarifrån han 1881
kallades till konseljpresident. Under hans korta
ämbetstid (apr.–juni) egde konungakröningen rum.
Efter sin afgång stod han i skarp opposition mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
