gynäkologie (1855; tillsammans med Chiari och Spaeth), Lehrbuch der geburtshülfe (1857) och Lehrbuch der gynäkologie (2:a uppl. 1881). R. T-dt. Braun, Julius, tysk arkeolog och kulturhistoriker, f. 1825 i Karlsruhe, företog studieresor i Italien, Grekland och levanten, var 1860-61 e. o. professor i Tübingen och höll sedermera föreläsningar i Münchens konstakademi. Död 1869. - B. var den förste, soum konsekvent genomförde teorien om ett kultursammanhang mellan alla de äldre folken, enligt hvilken teori deras konst och mytologier samtligen ledas tillbaka till en ursprunglig egyptisk källa. Han sökte äfven sätta folkens andliga odling i nära samband med markens beskaffenhet. Hans viktigaste arbeten äro Geschichte der kunst in ihrem entwickelungsgang durch alle völker der alten welt hindurch auf dem boden der ortskunde nachgewiesen (1856-58; 2:a uppl. 1873) och Naturgeschichte der sage (2 bd, 1864). Braun, Ludwig, tysk målare, f. 1836 i Hall, Württemberg, studerade i München samt för Horace Vernet i Paris, målade därefter ämnen från tyskdanska kriget 1864, sedermera scener från tyska krigen 1866 och 1870-71 samt idkade en längre tid panorama-målning med effektfulla ämnen från sistnämnda krig. Hans Gustaf Adolfs bön före slaget vid Lützen (1892) var utställd äfven i Stockholm. Braun, Karl Ferdinand, tysk fysiker, f. 1850 i Fulda, blef e. o. professor i fysik vid Marburgs universitet 1877 och vid Strassburgs 1880 samt utnämndes till ordinarie professor 1883 vid polyteknikum i Karlsruhe, 1885 vid universitetet i Tübingen samt 1895 vid universitetet i Strassburg. B. är en mycket flitig författare af vetenskapliga afhandlingar, fallande hufvudsakligen inom värmeteoriens och elektricitetslärans områden. Hans viktigaste arbeten beröra deformationsströmmar, termo-elektricitet hos smälta metaller, svafvelmetallers afvikelse från Ohms lag, elektriska motståndet hos smälta salter och hos lågor, gasers afvikelse från Daltons lag, löslighetens beroende på trycket och teorien för elastisk efterverkan. Stor betydelse ega B:s arbeten om värmeutveckling i galvaniska element; han har i dem påvisat, att kemisk energi ej kan fullständigt omsättas till elektrisk energi. B. har äfven inlagt högst betydande förtjänster om den trådlösa telegraferingen, där han dels utarbetat ett system för afsändande af signaler förmedelst elektriska vågor genom jorden (eller vattnet), dels också först angifvit en verksam metod för att medelst resonans afsända hufvudsakligen en sorts vågor från den s. k. antennen (1898). Denna senare metod är i princip mycket lik den, som sedermera införts af Marconi vid hans system. B:s viktigaste skrift i denna gren är Drahtlose telegraphie durch wasser und luft (1900). Smärre afhandlingar i samma ämne finnas i Drudes "Annalen d. physik", "Physik. zeitschr." och "Elektrotechn. zeitschr." S. A-s. Braun, Max, tysk zoolog, f. 1850 i Schlesien, blef 1878 docent vid Würzburgs universitet, 1880 prosektor och 1883 professor i Dorpat samt 1886 professor i Rostock och 1890 i Königsberg. Utom viktiga bidrag till fåglarnas utvecklingshistoria har B. utgifvit många arbeten rörande maskarna, särskildt inälfsmaskarnas morfologi. Bl. a. har han lämnat värdefulla bidrag till den hos oss allmänna breda binnikemaskens (Bothriocephalus) lefnadshistoria. Han bearbetar i Bronns "Klassen und ordnungen des thierreichs" afdelningen Maskar (Vermes). L-e. Braunau. 1. Stad i Böhmen, n. ö. om Königgrätz, på gränsen mot Preussen. 7,609 inv. (1900), nästan uteslutande tyskar. Ansenlig industri. Tillspärrandet af protestanternas kyrka i B. (dec. 1617) gaf närmaste anledningen till de bömiska oroligheter, som inledde trettioåriga kriget. Se L. Wintera: "Braunau u. d. dreissigj. krieg" (1903). - 2. Stad i Öfre Österrike, på högra stranden af Inn. 3,864 inv. (1900). Klockgjuteri. Sågverk. I B. sköts 26 aug. 1806 på Napoleons befallning Nürnbergsbokhandlaren J. Ph. Palm (se d. o.), hvars staty aftäcktes därst. 1866. Braunbleierz (ty.), miner. Se Pyromorfit. Braune, Wilhelm, germanist, f. 1850, blef 1874 privatdocent och 1877 e. o. professor i Leipzig, 1880 ord. professor i Giessen och 1888 i Heidelberg. B. uppsatte och utgaf 1873-91 tillsammans med H. Paul den berömda germanistiska tidskriften "Beiträge zur geschichte der deutschen sprache und litteratur" (sedan utg. af E. Sievers) samt utgifver sedan 1876 "Neudrucke deutscher litteraturwerke des 16. u. 17. jahrhunderts" och sedan 1880 "Sammlung von grammatiken germanischer dialekte". Förutom artiklar i åtskilliga germanistiska tidskrifter, de flesta i deri ofvannämnda "Beiträge" (t. ex. Zur kenntniss des fränkischen und zur hoch-deutschen lautverschiebung, bd I, och Ūber die quantität der althochdeutschen endsilben, bd II), har B. offentliggjort Althochdeutsches lesebuch (1875; 5:e uppl. 1902). Althochdeutsche grammatik (1886; 2:a uppl. 1891), Gotische grammatik (1880; 5:e uppl. 1900), de båda sistnämnda i den ofvannämnda "Sammlung". B:s läroböcker stå på höjden af den germanistiska språkvetenskapen och användas därför särskildt för de vetenskapliga universitetsstudierna. - Äfven med studiet af fornpreussiskan har B. sysselsatt sig. K. F. J. Brauneisenstein (ty.), miner. Se Brunockra. Brauner, Johan l. Hans (jfr släkten Braun), latinsk skald, f. 1668 i Madesjö socken, Kalmar län, d. 1743, utnämndes 1704, efter vidsträckta studieresor, till vice bibliotekarie i Uppsala, men ingick efter några år i konungens kansli, blef kansliråd 1714, adlad 1715, interimsstatssekreterare i krigsexpeditionen 1719, landshöfding i Växjö 1727 och i Uppsala 1729. År 1731 upphöjdes han i friherrligt stånd, men tog aldrig emot diplomet (hvari bl. a. nämnes, att B:s 14 års långa studietid vid universitetet varit en af orsakerna till upphöjelsen). B. var äfven ledamot i kommissionen öfver Görtz. Han var känd för sin grundliga lärdom, och hans latinska skaldestycken vittna om stor versifikatorisk förmåga. Braunerhjelm (jfr släkten Braun), Beata Fredrika Augusta, författarinna, f. 2 nov. 1839 på Lundås i Edebo socken i Roslagen, skref i slutet af 1860-talet komedien Kusinerna, som uppfördes på Dramatiska teatern, och 1873 femaktsskådespelet Blodshämnden (ii. 1879). Skådespelet Kåre (liksom det föregående fornnordiskt till ämnet) erhöll 1879 ett andra pris i Svenska akademien och spelades 1880 å k. teatern. B. fick dessutom uppförda sina komedier Hvem? å Dramatiska och Bror Görans unga