genrebilder och en genom sin realism uppseendeväckande Kristus på korset (1891). (G—g N.) 2. Ernst B., tysk öfversättare, f. 1863 i Königsberg, där han först åtnjöt undervisning vid gymnasiet och sedan arbetade som volontär i en bokhandel under tre år. Efter att ha haft anställning hos en förlagsfirma i Leipzig begaf han sig på resor för att lära känna främmande språk och litteratur, framför allt de skandinaviska. Sedan 1894 var han bosatt i Berlin, hufvudsakligen sysselsatt med att genom essayer och öfversättningar göra de skandinaviska folkens moderna litteratur bekant för tysk publik. Utom samlingen Nordische meisternovellen (1896, 2:a uppl. 1898), som innehåller karakteristiker och berättelser af 26 nordiska författare, har B. utgifvit öfversättningar af Strindberg, Alfr. Hedenstierna, Tor Hedberg, Selma Lagerlöf, Tavaststjerna, Juhani Aho, Ibsen, Lie, Garborg, Alvilde Prydz, Karl Larsen m. fl. Af B:s öfriga arbeten må nämnas Finland im bilde seiner dichtung und seine dichter (1899) och essaysamlingen Meisternovellen deutscher frauen (2 bd, 1897—98). B. redigerade äfven 1901—02 tidskriften "Finnländische rundschau". Död 31 okt. 1904. R—n B. Braut-Anund (isl. Braut-Ǫnundr), en af Ynglingasagans Uppsalakonungar. Se Anund. Brava. 1. En af Kap-Verde-öarna, 56,5 kvkm. 10,265 inv. (1900). Ön är bergig, men mycket bördig och har ett jämförelsevis sundt klimat, hvarför den blifvit kallad ögruppens paradis. Palmolja och kaffe exporteras till Lissabon, spannmål till de öfriga öarna och Madeira. Dess hufvudstad, São João-Batista, begagnas af de hvite på ögruppen som sommarvistelseort. — 2. (Barava) Stad på Afrikas östra kust, 1° 7′ n. br., sedan 1892 tillhörigt italienska kolonien Somalia. Omkr. 3.000 inv., mest somal. B. grundades af araberna, har dålig hamn, men likväl liflig handel. Bravad (fr. bravade, af brave, tapper), skryt; skrytsam handling; öfversitteri. Bravera, stoltsera. Jfr Bravad. Bravo (it. bravo, god, utmärkt), bifallsrop: bra! utmärkt! Superl. Bravissimo. — Bravo, pl. bravi, förskönande benämning på en bandit. Bravo, Gonzalez. Se Gonzalez-Bravo. Bravo-Murillo [-muri'ljå], don Juan, spansk statsman, f. 1803 i Fregenal (prov. Badajoz), d. 1873, i Madrid, var ursprungligen advokat i Sevilla, mottog 1834 ett statsämbete, men uppgaf det följande år, då progressisterna kommo till makten, och bekämpade dem (sedan 1837) som deputerad samt i tidningspressen. Efter drottning Maria Kristinas flykt 1840 måste han, invecklad i en sammansvärjning mot Espartero, fly till Frankrike, där han kvarstannade till Esparteros fall 1843. 1847—50 var han först justitie-, sedan handels-, undervisnings- och finansminister samt efterträdde i jan. 1851 Narvaëz som konseljpresident i en reaktionär ministär. 1852 afgick han från denna befattning, sedan hans plan att genom rent materiella reformer stilla den politiska oron visat sig outförbar, och lämnade plats för en absolutistisk ministär. 1854 års revolution tvang honom att lämna Spanien; han återkom emellertid 1856 och användes sedan flera gånger af drottning Isabella i viktiga diplomatiska uppdrag. Efter 1868 års revolution drog han sig tillbaka till privatlifvet. Bravur (it. bravura), tapperhet, käckt mod; öfverlägsen teknisk konstfärdighet, särskildt i musiks utförande. — Bravur-aria, aria, hvari den sjungande har tillfälle att framför allt glänsa genom öfvervinnande af tekniska svårigheter. Bravur-stycke, instrumentalt tonstycke af dylik art. Braxen, Abramis, zool., ett till cyprinidernas familj hörande fisksläkte (se Abramis). Det omfattar fyra skandinaviska arter, som kunna särskiljas enligt följande schema: <table o> <td>A. <td 3>Antalet af sidolinjens fjäll mindre än 50; två rader tänder på hvarje nedre svalgben: björkna (Abramis blicca). <td>B. <td 3>Antalet af sidolinjens fjäll större än 50; en rad tänder på hvarje nedre svalgben. <td> <td>a. <td 2>Ryggkanten af stjärten (bakom ryggfenan) kölad: vimba (Abramis vimba). <td> <td>b. <td 2>Ryggkanten bakom ryggfenan rundad (utan skarp köl). <td> <td> <td>α. <td>Antalet af analfenans strålar 26—30: braxen (Abramis brama). <td> <td> <td>β <td>Antalet af analfenans strålar omkring 40: flira (Abramis ballerus). </table> Utom dessa förekommer emellertid i Sverige (Dalarna) en form, som fått namnet Abramis Leuckartii och som anses vara en bastard mellan en braxen-art, braxen eller björknan, och mört eller sarf. Den liknar björknan, men skiljer sig från denna därigenom att den har en kortare analfena, med allenast omkr. 18 strålar, och därigenom att kölen mellan anal- och bukfenorna täckes af fjäll i stället för att i kanten vara bar, såsom på öfriga braxenarter.

</img>

Fisk-arten braxen, Abramis brama,, är en af
våra största och såsom födoämne mest omtyckta
karpfiskar. Dess kropp är hög, med nästan puckellikt
böjd ryggform; största kroppshöjden är ungefär
en tredjedel af kroppens längd, stjärtfenan
med sina flikar inberäknad. Hufvudet är litet,
dock jämförelsevis större än på någon annan af
de hos oss förekommande större arterna af detta
släkte, utom vimban. Fenorna äro kraftiga. Den höga
ryggfenan har sin plats strax framom den vågräta
höjden öfver analfenans början. Stjärtfenans flikar
äro, som vanligt i detta släkte, olika; den nedre
fliken är längst. Sidolinjen, i hvilken antalet
af fjäll är 51—55, löper något nedom kroppens
midtlinje, i en böjning, som är parallell med
kroppens bukrand. Braxens färg är metallglänsande
gröngul på sidorna; ryggen är grönsvart; frambuken
har anstrykning af rödt, den öfriga buken är hvit;
fenorna äro svartblåa; iris är gul med en svart fläck
upptill. De yngre braxnarna bära dock silfverglans i
st. f. den mässingsfärg, som utmärker de äldre och som
blir ännu mörkare i sjöar, där vattnets och bottnens
färger äro mörka.