och karnationen varmt röd. Den romantiska perioden är förbi, och B. framställer nu med förkärlek män af andlig storhet. Också har han med sin pensel förevigat en mängd af tidens mer betydande svenskar. Det ligger i flertalet af dessa hans målningar något stort och monumentalt, och han behärskar sin konsts uttrycksmedel med öfverlägsen säkerhet. Betydande arbeten från denna tid äro porträtten af De fyra ståndens talmän vid riksdagen i Örebro (Gripsholm), och riddarhuset eger af hans hand porträtt af landtmarskalkarna M. F. Brahe, M. Anckarsvärd och K. Lagerbring. B. utförde äfven en mängd damporträtt, hvilka han i allmänhet lyckats förläna finhet och behag. Under de sista åren förlorar hans konst åtskilligt af sin forna glans. Färgen mister sin glöd och kraft, den blir tung och torr, uppfattningen mera konventionell, och bilden förlorar sitt individuella lif. Den store koloristens konst dör bort i några skarpa, grella flammor. Af B:s porträtt äro omkring 450 kända, och de finnas till största delen i svenska privatsamlingar. En hel del gravyrer och litografier äro utförda efter hans taflor, dels i England, dels i Sverige. Svenska akademien lät 1895 prägla en medalj öfver B., och i sammanhang därmed författade F. Sander en i akademisk stil hållen minnesteckning, hvars största värde utgöres af den nästan fullständiga förteckningen öfver B :s arbeten. E. H-k. 4. John Fredrik von B., den förres son, målare, f. 1788 i London, d. 1835 i Stockholm, egnade sig under sin fars ledning åt måleriet, genomgick konstakademien och visade prof på stor begåfning. Han blef tidigt agré i akademien, men bildade, missnöjd med det akademiska undervisningsväsendet, jämte J. G. Sandberg och B. Fogelberg en privat öfningsskola och 1814 i samband därmed och med Hammarsköld och Ling såsom föreläsare i konsthistoria och nordisk mytologi "Sällskapet för konststudium'' samt anordnade 1815 samtidigt med konstakademiens exposition en egen utställning. Samma år blef han jämte de båda andre opponenterna, Sandberg och Fogelberg, föreslagen till ledamot af akademien, men frågan ansågs vara för tidigt väckt. Dess värre förde snart umgänget med en tidigt förfallen broder B. in på fördärfvets bana, och han gick därigenom förlorad för konsten. Flera taflor af honom, bland dem åtskilliga mytologiska och allegoriska kompositioner, syntes på utställningar under 1810-talet. O. G-g. Bredablick. Se Breidablick. Bredael [-dal], Peeter van, flamsk målare, f. 1629 i Antwerpen, d. där 1719, var 1640-44 lärjunge af David Rijckaert (III), reste sedermera i Italien och Spanien och målade sydländska landskap med figurer och djur samt arbetade åtminstone från och med 1648 i Antwerpen, där han blef mästare i målargillet. Af hans taflor finnas två i Bruges' akademi, en i Nantes' och en i Lilles museum samt två motstycken, Italienska salutorg, i nationalmuseum. - Tre söner och tre sonsöner till B. voro likaledes målare. C. R. N. (O. G-g.) Bredahl, Christian Hviid, dansk skald, f. 30 okt. 1784, d. 10 jan. 1860. Han blef student 1801, men valde icke något brödstudium, då hans rationalism höll honom borta från teologien, och han sysslade endast med studiet af litteratur. En olycklig kärlek gjorde honom tungsint, så att han ämnade "slentre livet igjennem", men han återställdes genom ett flerårigt friluftslif på landet. 1819 framträdde han med början af ett litterärt arbete, Dramatiske scener, hvaraf 1819-33 sex delar utkommo. Detta hans förnämsta verk vittnar om en kraftig och originell skaldeindividualitet, genomträngd af det mest glödande hat till våld och orätt, förgylld uselhet och konventionellt elände. Kompositionen i dessa "scener", i hvilka skådeplatsen förlägges till riket Kyhlam på månen, är visserligen svag, men diktionens kraft och storslagenhet samt tankarnas djup och skönhet påminna om Shakspere. B:s arbeten gjorde likväl ingen lycka hos samtiden, som icke fattade hans sångmös egendomligheter. En förkortad upplaga utkom i 3 bd 1855. Utom "scenerna" och några smärre polemiska dikter författade B. dramat Sultan Mahmuds pilgrimsgang (1847) och tragedien Knud Svendsön, hvilken 1849 uppfördes på kungliga teatern i Köpenhamn, men utan att göra någon lycka. Efter 1824 lefde han en lång följd af år i fattigdom, själf skötande en liten bondgård i närheten af Sorö. Se uppsatser af Kr. Arentzen i "Dansk maanedsskrift" (1864) och af O. Borchsenius i "To digtere" (1886). E. Ebg. Breda-höns, berömd belgisk hönsras. Odlas icke i Sverige. Bredal, Petr Petrovitj, rysk vice-amiral, född i Trondhjem. 1715 kommenderade B. en rysk eskader i Östersjön och tog nära Windau tre svenska kapare. 1733 blef han hamnkommendant i Archangelsk och förflyttades sedan till Don, där han rekonstruerade den s. k. asovska flottiljen. Vid svenska krigets utbrott 1741 återkallades B. till Archangelsk, hvarifrån han med en eskader afseglade till Östersjön, men af storm tvangs att återvända. En långvarig undersökning inleddes inför krigsrätt, men först vid hans död, 1756, blef det bekant, att B. redan genom en ukas af 1744 fritagits från allt ansvar. A-d J. Bredal. 1. Ivar Frederik B., dansk kompositör, f. 1800 i Köpenhamn, var F. Kuhlaus lärjunge, hvaraf också hans arbeten bära tydliga spår. 1832 skref han det med bifall mottagna sångspelet Lucia di Lammermoor, till text af H. C. Andersen, och 1834 Guerillabandet, till ord af Overskou, hvilket gjorde ännu större lycka. Sedermera inskränkte han sig till mindre kompositioner. B. var tidigt en skicklig altfiolist. 1850 blef han kormästare vid kungliga teatern i Köpenhamn. Död 1864. (A. L.) 2. Niels Anders B., den föregåendes son, dansk målare, f. 22 juni 1841 i Köpenhamn, blef 1860 elev vid konstakademien och utbildade sig till landskapsmålare, men föredrog motiv, i hvilka återgifvande af arkitektur spelar en väsentlig roll. Han började utställa 1865 och tillbragte åren 1873-80 uti Italien. Efter att hafva vinnlagt sig om akvarellmåleriets teknik och hemsändt arbeten inom denna målningsart återgaf han med mycken kraft och känsla naturen vid Isefjordens stränder och i Sönderjylland, därvid röjande större intresse för det rent landskapliga. B. afled 14 febr. 1888. Ph. W.* Bredared (Breared). l. Socken i Hallands län, Tönnersjö härad. Arealen 16,060 har. 1,557 inv. (1903). B. utgör ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Laholms kontrakt. - 2. Socken i Älfsborgs län, Vedens härad. 7,663 har. 1,215 inv. (1903). B.