skollärarseminarium, en högre realskola, en byggnadsskola, en högre maskinskola, 130 folkskolor m. m., dessutom ett stadsbibliotek (omkr. 150,000 band och 3,000 handskrifter), 6 folkbibliotek och 2 läsrum. I B. utgifvas 82 tidningar och tidskrifter, däribland 9 politiska. B. är hufvudsätet för Schlesiens industri; alla fabriksgrenar finnas där representerade; det är också en medelpunkt för trafiken, i det att 8 järnvägslinjer där mötas, hvarförutom en liflig sjöfart drifves på Oder (1900 anlände 8,385 fartyg om 1,5 mill. ton). -- B. förekommer som stad redan omkr. 980, var biskopssäte sedan 11:e årh. och tillhörde Polen, tills det 1163 blef hufvudstad i ett särskildt hertigdöme. Hertig Henrik VI, med hvilken den hertigliga linjen utgick 1335, sålde B. 1327 till Johan af Böhmen. Med Böhmen kom det 1526 till Österrike, hvilket genom freden i B. 11 juni 1742 afträdde det till Preussen, sedan det redan 10 aug. 1741 intagits af Fredrik II. Under sjuåriga kriget besattes det af österrikarna 1757, men utrymdes s. å. efter slaget vid Leuthen. 1760 belägrades det fåfängt af Laudon. Efter slaget vid Jena intogs det efter en månads belägring i jan. 1807 af fransmännen. I början af befrielsekriget 1813 var det en tid konung Fredrik Vilhelm III:s uppehållsort, och det var därifrån han utfärdade sitt bekanta upprop "An mein volk". ^{J. F. N.} Breslaur, Emil, tysk musiker, f. 1836, d. 1899, var 1868--79 lärare vid Kullaks akademi i Berlin och musikreferent, stiftade 1879 en förening af musiklärare och ett seminarium för utbildande af sådana. För det instruktiva arbetet Die technischen grundlagen des klavierspiels (1874) fick han professors titel, och tidskriften "Der klavierlehrer" gjorde honom känd i vida kretsar. Han skref äfven en Klavierschule m. m. samt redigerade 11:e uppl. af J. Schuberths musiklexikon (1890 ff., fortsatt t. o. m. 1894 af B. Vogel). ^{A. L.} Bresling, zool., dets. som brisling. Bressano, G., italiensk målare. Se Muziano. Bressanone, det italienska namnet på staden Brixen. Bressant [bräsã'], Jean Baptiste Prosper, fransk skådespelare, f. 1815 i Châlon-sur-Saône, debuterade 1835 i Paris, bröt kontrakt 1839 och uppträdde sju år med glänsande framgång i Petersburg, hvarifrån han därefter plötsligt försvann. 1846--54 var han "förste älskare" vid Gymnase-teatern i Paris, och 1854 blef han med ens societär vid Théâtre français. Han utnämndes 1870 till professor vid Paris-konservatoriet och afgick från scenen 1876. Död 1886. B. var ytterst distingerad i utseende och later, och hans diktion var mönstergillt naturlig och själfull, men han varierade icke mycket sina gestalter. Till hans bästa roller hörde Almaviva, Don Juan (i Molières pjäs), Tartuffe, Bolingbroke (i "Le verre d'eau"), Gaston (i "Le gendre de M. Poirier") och Humbert (i "Le lion amoureux"), hvarjämte han glänste i flera af Mussets "Proverbes". Biogr. af d'Heylli (1877). Bressay [bre'sei], en af Shetland-öarna. Bresse, La [la bräss], landskap i östra Frankrike, mellan Rhône, Saône och Ain, motsvarande (inberäknadt Dombes) de nuv. arrondissemangen Trévoux och Bourg i depart. Ain. Det är ett jämnt eller lågkulligt land af omkr. 200 m. höjd, delvis skogbevuxet och rikt på dammar, konstgjorda eller naturliga, hvilka man nu småningom torrlägger. Klimatet anses ej vara sundt, åtminstone icke i grannskapet af dammarna eller de nästan stillastående vattendragen. Jorden är i allmänhet bördig, och B:s poularder (kapuner) hafva vunnit rykte. Under namnet B. inbegreps ursprungligen äfven trakten längre i n. på vänstra stranden af Saône; denna del, motsvarande arrondissemanget Louhans i depart. Saône-et-Loire och en del af arrondissemanget Châlon, kallades B. châlonnaise. Hufvudstaden i det egentliga B. l. B. savoyarde var Bourg. B. nämnes första gången i Aimoins krönika, skrifven i senare hälften af 9:e årh. Det tillhörde då konungariket Burgund, var därefter deladt mellan flera herrar, af hvilka de mäktigaste voro de Baugé. Sedan slutet af 1200-talet tillhörde det hertigarna af Savojen, tills Karl Emanuel I 1601 afträdde det till Henrik IV på samma gång som Bugey och Gex, hvilket allt då förenades med franska kronan (guvern. Bourgogne). Bresslau, Harry, tysk historiker, f. 1848 i Dannenberg (Hannover), tjänstgjorde 1870--77 vid högre läroverk, först i Frankfurt a. M., senare i Berlin, där han 1872 blef docent och 1877 e. o. professor. Hans arbeten och publikationer rörande medeltidens historia och i synnerhet hans kunskaper i de s. k. historiska hjälpvetenskaperna förvärfvade honom snart ett så stort rykte inom Tysklands historiska kretsar, att han 1888 utnämndes till ledamot af centraldirektionen för "Monumenta Germaniæ historica" och utgifvare (på dess uppdrag) af den bekanta medeltidshistoriska publikationen "Neues archiv für ältere deutsche geschichtskunde". 1890 blef han ord. professor i Strassburg. Bland hans många vetenskapliga arbeten och aktpublikationer må här nämnas Die kanzlei kaiser Konrads II (1869), Diplomata centum (1872), Zur judenfrage. Sendschreiben an Heinrich v. Treitschke (2:a uppl. 1880), Die kassettenbriefe der königin Maria Stuart ("Historisches taschenbuch", 1882), Handbuch der urkundenlehre für Deutschland und Italien (I, 1889). Han har därjämte utgifvit del 3 af "Jahrbücher des deutschen reichs unter kaiser Heinrich II" (1874) och "Jahrbücher des deutschen reichs unter Konrad II" (2 bd, 1879--84) samt bearbetat de saliske kejsarnas tid i Sybel och Sichels stora urkundsverk "Kaiserurkunden in abbildungen" (1881--82). Såsom ett mönstergillt kritiskt arbete gäller hans öfversättning af Pufendorfs berömda skrift "De statu imperii germanici" (1870). ^Ahm.* Bressuire [-su<over>i</over>r], arrondissemangshufvudstad i franska depart. Deux-Sèvres, på en kulle vid stranden af Ire l. Dolo, som längre ned under namnet Argenton faller ut i Thouet, vid de där hvarandra korsande järnvägarna mellan Angers och Niort, Sables-d'Olonnes och Poitiers. 4,919 inv. (1901). Ruiner af ett storartadt slott från 14:e och 15:e årh., med 48 torn och en fasad af 700 m. längd. Staden är af keltiskt ursprung. 1361, då du Guesclin belägrade den, hade den 8,000 inv., men religionskrigen, återkallandet af nantesiska ediktet och slutligen Vendée-krigen hemsökte den grymt, så att den 1800 hade endast 600 inv. Brest, arrondissemangshufvudstad i franska depart. Finistère (Bretagne), vid en vik (Rade de B.) af Atlantiska oceanen. 84,284 inv. (1901). B. är