och häraf begagnade sig oppositionen för att tvinga B. att 1893 taga afsked. Dessförinnan, 1891, hade B. uppgjort förslag till befästningar omkring Sofia, och 1892 hade han på sultanens begäran utarbetat planer till befästande af Bosporen, Dardanellerna och Konstantinopel samt förslag till förstärkning af Adrianopel, hvilka planer dock ej kommo till utförande. B:s flitiga penna hvilade icke heller. 1885 utkom La fortification du temps présent, 1888 Influence du tir plongeant et des obus torpilles sur la fortification, 1890 Les régions fortifiées och Situation actuelle de la fortification, 1891 La fortification de 1'avcnir d'après des auteurs anglais, 1893 Étude sur 1'infanterie légère, l'organisation et l'emploi des troupes du génie dans la guerre de campagne et la guerre de siège, 1895 La défense des états et la fortification à la fin du XIX:e siècle, 1896 La défense des côtes et les têtes de pont permanentes, 1898 Progrès de la défense des états et de la fortification depuis Vauban och 1900 Projet d'agrandissement d'Anvers de nouveaux travaux de défense et de critique. B. hade vunnit europeiskt rykte och ansågs länge som en ny Vauban, men hans sistnämnda arbete väckte många gensagor, och af den kommitté, som sedan 1901 var sysselsatt med den däri behandlade frågans utredning, upptogs B:s förslag ej ens till pröfning, ehuru det från andra håll rönte lifligt erkännande. Efter sitt afskedstagande invaldes han i belgiska deputeradekammaren och tog sedan en liflig del i det politiska lifvet. Bland den mängd utmärkelser, som kommit honom till del, må nämnas endast, att han redan 1865 invaldes till ledamot af svenska krigsvetenskapsakademien, att han 1869 blef ledamot af belgiska akademien och att han var den ende belgiske officer, som hugnats med Leopoldsordens storkors. Utom ofvannämnda verk författade B. äfven Faut-il fortifier Bruxelles? (1850), Complément de 1'oeuvre de 1830 (1860), Le système cellulaire et la colonisation pénale (1861), L'Angleterre et les petits états à la conférence de Bruxelles (1875), Étude sur les formations de combat de l'infanterie (1880), Le général comte Todleben, sa vie et ses travaux (1884) m. fl. arbeten. L. W:son M. Brian [bräi'en], B. Borumha, irländsk konung, f. 926, kämpade redan omkr. 968 framgångsrikt mot de nordiske vikingarna, besegrade en mängd keltiska småkonungar och blef år 1001 irländsk öfverkonung. 1013 belägrade han utan framgång nordmännen i Dublin, och 1014 stupade han i det ryktbara slaget vid Clontarf. Jfr Briansslaget. Brianchon [briäjå'], Charles Julien, fransk matematiker, f. 1783 i Sèvres, d. 1864 i Versailles, artilleriofficer. Efter honom är uppkalladt det s. k. Brianchons teorem (se Omskrifven figur). Jfr uppsats af J. Boyer i "Revue scientifique" 1894. Briançon [-äså7], arrondissemangshufvudstad och fästning i franska depart. Hautes-Alpes (Dauphiné), vid öfre Durance, i en vild bergstrakt, 1,321 m. ö. h., vid den passväg, som öfver Montgenèvre leder till Susa i Italien. 5,588 inv. (1901; som kommun 7,426). Väfnadsindustri, transitohandel med Italien. I närheten brytes stenkol. B. är urgammalt och omtalas redan af Strabon. Fästningen är af stor vikt, emedan den, belägen helt nära italienska gränsen, tillsluter öfre Durance-dalen och spärrar vägen från Susa och Turin. Stadsbefästningarna påbörjades redan 1722, men blefvo ej färdiga förrän under Ludvig Filip samt bestodo då af en trång enceinte med slott och 6 detacherade verk. Detta allt bildar nu kärnan till yttre, starkare fort och batterilinjer, som på senare tid anlagts ofta på de staden omgifvande bergens högsta toppar. I ö. är det sålunda de höga bergsryggarna Janus och Cime de Goudran, som krönts med befästningar, bakom hvilka fort Infernet utgör en förträfflig reduit-ställning; i s. är bergshöjden Croix de Bretagne-La grande Maye befäst samt har en framskjuten post på Bois du Bosquet-berget; och i n. ligga fort Croix de Toulouse och det i Clairéedalen 12 km. framskjutna fort d'O1ive. J. F. N. L. W:son M. Briansslaget l. Slaget vid Clontarf kallas den i såväl Islands som Irlands historiska sagor berömda strid, som långfredagen 23 april 1014 utkämpades utanför Dublin emellan de af den ryktbare konung Brian Borumha anförde irerna och vikingar från Irland, skotska öarna och Island. Slaget, det blodigaste, som Irlands historia till den tiden vet att omtala, slöt med vikingarnas fullständiga nederlag efter en manspillan af 6,000 krigare. Under striden nedhöggs äfven konung Brian, ehuru han på grund af sin höga ålder icke personligen deltog i handgemänget. Se vidare J. Steenstrup, "Normannerne" (III, 163 ff.). Ad. N-n. Brlanza. landskap i öfre Italien, n. ö. om Milano. 200,000 inv., fördelade på 187 kommuner, hörande dels till prov. Milano, dels till prov. Cerno. Det härliga klimatet och jordens fruktbarhet hafva förskaffat B. namnet "Lombardiets trädgård". Briare [-är], stad i franska depart. Loiret (Orléanais), på högra stranden af Loire. 4,947 inv. (1901). B. hette fordom Brivodurum. Briare-kanalen, den äldsta kanal i Frankrike, byggd 1604-42, förbinder Seines biflod Loing med Loire. Längd 59,1 km. Briaros (grek. B^td^scog, lat. Briareus, af grek. briaros, stark), grek. myt., binamn för den hundraarmade resen Aigaion. Briar wood [bräiecoud], bot. Se Erica. Bric-à-brac [brikabra'k], fr., gamla skräpsaker, klädstånds- eller lumphandelsartiklar; samling af gamla, konstindustriella föremål o. d. - Bric-à-brac-stil kallas ett sätt att anordna möbler och prydnadsföremål, då man söker nå en pittoresk verkan genom att sammanföra saker från skilda tidsskeden och stilar. Briccialdi [britjarldi], Giulio, italiensk flöjtvirtuos, f. 1818, d. 1881, gjorde från 1835 konstresor och uppehöll sig mest i London. Hans ton var utbildad och smakfull, och i bravur lär han icke öfverträffats. A. L. Brick (dialektuttal af brink, brant backe), älfbrant. Brickar benämnas af invånare i bygden kring Dalälfvens nedre lopp äfven de af svämlera bestående, små, vallformiga upphöjningar, som älfven vid höst- och vårflöden uppslammat och afsatt på och omkring därvarande holmar. E. E. Bricka, Underläggsbricka, maskinb., en rund plåt, som lägges emellan en skrufmutter och den maskindel, som medelst mutterns åtdragning skall fastskrufvas. Brickans yttre diameter är något större än mutterns, mätt öfver hörn, och i dess midt finnes ett rundt hål, så stort att brickan kan skjutas