Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 133-134 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brewer ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

society. För sina vetenskapliga förtjänster blef han
upphöjd till baronet. På hans förslag sammanträdde
1831 i York en församling af naturforskare,
och detta ledde till upprättandet af det
vetenskapliga samfundet "British association for
the advancement of science". Redan 1825 valdes han
till korresponderande medlem af franska institutet
och 1849, efter Berzelius’ död, till en af dess
åtta ordinarie utländske ledamöter. 1816 uppfann
han kalejdoskopet. Sin största förtjänst inlade
han dock genom sina undersökningar öfver ljusets
polarisation, absorption och dubbelbrytning. B. var
den siste motståndaren till den numera allmänt antagna
undulationsteorien. Hans förnämsta arbeten äro
Letters on natural magic (1831, 3:e uppl. 1868),
Treatise on optics (1832, ny uppl. 1853),
Memoirs of the life, writings and discoveries of sir Isaac Newton (1855, 2:a uppl. 1860),
Martyrs of science (1841, 7:e uppl. 1869),
det sistnämnda behandlande Galileis, Tyge Brahes och
Keplers öden. Sina viktigaste fysikaliska afhandlingar,
hvilka länge utgjort en grufva för senare forskare,
nedlade han i de "Transactions", som utgåfvos af
Edinburghs vetenskapssocietet, hvars medlem han
var från 1808. Nämnda år öfvertog han redaktionen
af "Edinburgh encyclopædia", som innehåller
många förträffliga uppsatser af hans hand. 1808
började han utgifva "Edinburgh encyclopædia"
(fullb. 1830), och 1819 grundade han tillsammans
med Jameson "Edinburgh philosophical journal", som
efterträdde "Edinburgh magazine" och som efter någon
tid fick titeln förändrad till "Edinburgh journal of
science"; sistnämnda tidskrift redigerade han ensam
1824–32.

Breydel, Karel, flamsk bataljmålare,
f. 1678 i Antwerpen, d. där 1733, var lärjunge af
P. Ykens och P. Rysbrack. Efter några års vistelse i
Tyskland och i Amsterdam var han från 1703 verksam
i Antwerpen och andra städer i Belgien. Han målade
med talang en mängd små taflor, som återfinnas i
museerna i Bruxelles, Augsburg, Schleisheim, Gotha,
Wien o. s. v. I nationalmuseum ses af honom två
Kavallerifäktningar.

^{C. R. N.} (^{O. G–g.})

Breydon water [brei’dn ω’åtə], floden Yares (se d. o.) æstuarium.

Breyn., i zoologiska namn förkortning för
J. Ph. Breyne, f. 1680, d. 1764, läkare i Danzig.

Brezilian [breṡiliã’], fr., en genom Artursagorna vida känd skog, belägen i Bretagne.

Breznóbánya [bre’ṡnåbanja], det ungerska namnet på staden Bries.

Brialmont [-må’], Henri Alexis, belgisk
ingenjörgeneral och militärförfattare, f. 25 maj 1821,
d. 21 juli 1903, ingick 1843 i belgiska genikåren,
var sekreterare hos krigsministern Chazal 1847–50,
blef kapten i generalstaben 1855, major 1860,
öfverstelöjtnant och direktör för de militära
operationerna i krigsministeriet 1868 samt kort
därefter öfverste. Befordrad till generalmajor 1874,
blef han samtidigt direktör för befästningarna inom
Antwerpens militärdistrikt samt utnämndes redan 1875
till generalinspektör för belgiska fästningsväsendet
och ingenjörvapnet. Efter att 1877 hafva blifvit
generallöjtnant, var han under ett år chef för
Antwerpens armékår. I följd af påtryckningar från
Österrike försattes B. emellertid ur aktiv tjänst
1883, emedan han året förut på begäran af Rumäniens
konung börjat utarbeta en plan för detta lands och dess
hufvudstads fasta försvar. Enligt uppdrag uppgjorde
han därefter äfven en befästningsplan för Grekland,
men 1885 återtog han sin generalinspektörsbefattning
och blef äfven chef för generalstaben.


B., som jämte sina militära studier sysslat
med historia och nationalekonomi, utgaf vid
25 års ålder tvenne arbeten,
Les travaux militaires de Simon Stevin och
L’éloge de la guerre,
som väckte ej ringa uppmärksamhet; och 1850 följdes dessa af
De la guerre, de l’armée et de la garde civique.
1851 offentliggjorde han i "Considérations politiques
et militaires sur la Belgique" sina åsikter om
huru den belgiska försvarsfrågan borde lösas;
och därpå följde
Resumé d’études sur les principes généraux de la fortification des grands pivots stratégiques; applications à la place d’Anvers (1856) samt
Défense du projet d’agrandissement general d’Anvers (1858)
m. fl. delvis anonyma skrifter om Antwerpens
befästningsfråga. Under tiden medhann B. också
tvenne andra större verk, näml.
Précis de l’art militaire (1851–52) och
Histoire du duc de Wellington (1856, på engelska 1854–60).
Efter en utländsk studieresa
1859 framlade B. en originell och snillrik plan till
Antwerpens befästande, hvilken sedan på general Todlebens
tillstyrkande antogs till utförande; och redan 1860
påbörjades arbetena under hans egen ledning, samtidigt
med att han fortsatte sin skriftställarverksamhet med
Études sur la défense des états (1863) och
Études sur l’organisation des armées (1867).
B. hade nu tillvunnit sig allmänt erkännande och
rådfrågades af militäringenjörer från alla länder,
liksom äfven hans arbeten öfverallt lästes. Han sparade
ej heller på sina idéers offentliggörande. Med längre
eller kortare mellanrum utkommo de framstående arbetena
La fortification polygonal (1869),
La fortification improvisée (1870),
La fortification à fossés secs (1872),
La fortification des capitales (1873),
La défense des états et les camps retranchés (1877),
La fortification des champs de bataille (1878),
Manuel des fortifications de campagne (1879),
Tactique de combat des trois armes (1881) och
La situation militaire de la Belgique (1882).
Nämnas bör vidare, att befästningarna omkring Bukarest
utfördes enligt det af B. utarbetade förslaget. B.
intresserade sig äfven lifligt för de framställda förslagen
om pansarkonstruktioners användande vid landbefästningar
och lyckades få till stånd den bekanta jämförande
profskjutningen vid Bukarest 1885–86 mellan ett
franskt och ett tyskt torn. Sedan B. 1885 återinträdt
i tjänst, ifrade han för sitt redan tidigare framlagda
förslag till Meuse-linjens befästande, och i de
planer till brohufvuden vid Liège och Namur, som
han 1887 utarbetade, spelade pansar och betong en
stor roll. B:s planer antogos, arbetena påbörjades
genast, och redan i slutet af 1892 voro Meuse-linjens
befästningar, i allt 21 fort, fullbordade. Kostnaden
hade emellertid blifvit nära fyrdubbelt högre än
den beräknade,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>