Bodensjön (Brigantinus lacus). Deras hufvudstad var Brigantium (Brigantia), nuv. Bregenz.

</img>
Brigantin l. Bergantin (trol. af fr. brigand, 
röfvare), skpsb. 1. Ett tvåmastadt fartyg, tackladt
nästan som en brigg, men mindre. Brigantinen har
stundom på stormasten salning i stället för märs
och för i olikhet med briggen icke rå-storsegel,
utan endast gaffel-storsegel eller briggsegel. Detta
slags fartyg kallas stundom skonertbriggar. Redan på
1400-talet förekommo fartyg med detta namn. Jfr Brigg.

2. Ett slags fartyg, som tillhörde galärklassen
och som framdrefs medelst åror och segel. Detta
fartyg var något mindre än galioten, men hade samma
form. Det var däckadt och försedt med ända till
16 tofter (en roddare på hvarje toft) samt förde
ett enda stort segel, men var det oaktadt mycket
snabbseglande. Sådana fartyg förekommo mest hos
turkarna..- I Venezia byggdes i slutet af 15:e
eller början af 16:e årh. brigantiner, som voro 18
m. långa och 3 m. breda samt mycket grundgående. De
framdrefvos af tjugoåtta åror och hade tvenne
latinsegel (trekantiga). - Numera har detta slags
fartyg längesedan kommit ur bruk.              R. N.*

Brigantinus lacus, romarnas namn på Bodensjön.

Briges, det inhemska namnet på frygerna. Se 
Frygien.

</img>
Brigg, skpsb., ett tvåmastadt, råtackladt fartyg,
af ända till 300 tons dräktighet eller undantagsvis
mera och med en tackling, som är alldeles densamma
som de två främsta masternas på ett 
fullriggadt skepp, utom det att briggen på stormasten
(den aktre) för ett stort gaffelsegel, kalladt
briggsegel. Fartyg af detta slag förekomma inom både
örlogs- och handelsflottan; inom den förra nyttjas de
numera endast såsom öfningsfartyg. örlogsbriggarna
förde ända till 20 lätta kanoner. Efter
vissa smärre förändringar i tacklingen fick en brigg
förr namnen brigantin, snaubrigg o. s. v. Jfr
Bilander, Brigantin, Hermafroditbrigg,
Kutter-brigg, Skonertbrigg och Snaubrigg.
R. N.*

Briggius.   Se Briggs, H.

Briggs [br^gs] 1. Briggius, Henry, engelsk
matematiker, f. omkr. 1556, d. 1630 som professor i
Oxford. Med tillhjälp af Nepers logaritmer beräknade
han andra, för praktiskt behof mera lämpliga, för
hvilka han lade talet 10 till grund (de briggska
logaritmerna, hvilka numera äro allmänt brukliga). Han
egnade sig med outtröttlig flit åt uträknandet af
logaritmer och bestämde på mindre än sju år 30.000
sådana med ända till 14 decimaler. B. framställde
äfven den regel, efter hvilken koefficienterna af ett
binoms potenser beräknas oberoende af hvarandra,
och anses såsom skapare af differensräkning
och interpolation medelst differens-serier. Hans
Logarithmorum chilias prima (1618) och Arithmetica
logarithmica (1620) innehålla logaritmerna för talen
1-20,000 och 90,000 -100,000 med 14 decimaler. Hans
Trigonometria britannica (1633) lämnar bl. a. en
tabell öfver logaritmerna för sinus och tangenter
genom alla hundradelar af en grad, uträknade med 14
decimaler. Jfr Logaritmtabeller.

Briggsegel, sjöv.  Se Brigg.

Briggska logaritmer.   Se Briggs, H.

Brigham Young [bri'g8m ja;nj, hufvudman för
mormonernas sekt. Se Young (Brigham).

Brighella (it., af briga, strid, träta), stående
figur i den italienska folkkomedien. Den föreställer
en listig betjänt, som alltid är färdig att uppgöra
intriger. De puts han uttänker utföras vanligen
af arlecchino.

Brighouse [br^galis], fabriksstad i engelska
grefsk. York, 9 km. n. om Huddersfield. 21,735
inv. (1901). Textilindustri, maskinfabrikation.

Bright [bräYt], Timothy, engelsk stenograf,
uppfinnare af det första stenografiska system i
nyare tid, f. omkr. 1550 i Sheffield, var 1579-90
läkare, men ingick därefter på den prästerliga
banan och dog 1615 som kyrkoherde i Barwick
(grefsk. York). Han skref A treatise of melancholie
(1586). I arbetet Characterie (1588) framställde han
sitt kortskriftsystem. Jfr Stenografi.

Bright [bräi't], Richard, engelsk läkare, f. 1788
i Bristol, blef 1813 med. doktor i Edinburgh,
1817 assistent vid Fever-sjukhuset i London och
1824 läkare vid Guys hospital därsammastädes. Vid
denna tid börjar B:s utsträckta lärarverksamhet,
vid hvilken han åt den patologiska anatomien egnade
en särskild uppmärksamhet. Redan det första, 1827
utkomna bandet af hans Reports of medical cases
selected with a view to illustrate the symptoms and
cure of diseases by a reference to morbid anatomy
innehåller det viktigaste af B:s upptäckter rörande
njurarnas sjukdomar. Väl visste man före honom, att
urinen hos många vattusiktiga innehåller ägghvita,
men först B. ådagalade, att detta beror på en
sjukdom i njurarna (se Brights njursjukdom). Andra
bandet af B:s "Reports" (1831) är egnadt åt hjärnans
och nervsystemets sjukdomar. För sina iakttagelser
angående underlifsorganens sjukdomar redogjorde han
i flera uppsatser, hvilka utgåfvos samlade 1861 under
titeln Clinical memoirs