fruktbringande tanken att med statshjälp förvandla arrendatorerna till själfegande bönder, men hans starka känsla för laglig ordning stöttes tillbaka af nationallistledarnas upprorstendenser och deras anhängares våldsbragder. Han motsatte sig genast Gladstones home-rule-politik, bidrog genom en rad politiska bref (1886) väsentligen till att uppkalla folkmeningen i England mot densamma och slöt sig till de liberale unionisterna, för att mot Gladstone stödja det konservativa kabinettet Salisbury. Han afled i Rochdale 27 mars 1889. - B. var en af den liberala medelklassens personligt och politiskt mest framstående representanter i engelskt samhällslif. Hans politiska uppfattning kännetecknades af samma begränsning som Manchesterskolans i allmänhet, men hans inre reformpolitik uppbars af en aktningsbjudande moralisk entusiasm, och få män torde ha gjort mer för den engelska arbetsklassens politiska uppfostran. Enligt lord Salisburys vittnesbörd var han "den störste mästare i engelsk vältalighet, som denna generation, och flere generationer, skådat". Statyer af B. finnas i Manchester, Rochdale och Birmingham. Hans Public addresses utgåfvos af Rogers 1879, hans Public letters af Leech 1885. Jfr G. Barnett, "Life and speeches of the right honorable John B." (2 bd, 1881), och C. A. Vince, "John B." (1898). 2. Jacob B., den föregåendes broder, engelsk fabrikant och politiker, f. 1821, d. 1899, var under många år direktör i bomullsspinnerifirman "John B. and brothers", tillhörde 1867-74 och 1876-85 underhuset som liberal och 1886-95 som liberal-unionistisk representant för Manchester samt gjorde sig därunder känd som trogen förkämpe för kvinnans politiska rättigheter. 1869 genomdref B. kommunal rösträtt för kvinnor. V. S-g. Bright [bräVt], sir Charles Tilston, engelsk ingenjör, f. 1832, d. 1888, baronet 1858, blef 1853 ingenjör vid det anglo-iriska telegrafkompaniet och deltog i nedläggandet af underhafskabeln mellan England och Irland. 1856 gjorde han, i förening med Cyrus Field, utkast till en plan för telegrafisk förbindelse mellan Europa och Amerika, och sedan ett bolag bildat sig för detta företag, blef han utnämnd till ledande ingenjör vid planens utförande. Det första försöket (1857) misslyckades, men i aug. 1858 kunde de första telegrammen växlas mellan den gamla och den nya världen. Kabelledningen blef dock snart obrukbar, och man afstod från försöket att åter sätta den i stånd. B. öfvertog därpå nedläggandet af en kabel genom Persiska viken till Indien, hvilken fullbordades 1864, och därefter var han sysselsatt med liknande arbeten i Västindien. Bright [bräYt], Mary Chavelita, född Dunne, engelsk författarinna, f. omkr. 1870 i Melbourne, Australien, i sitt tredje äktenskap gift med E. Golding Bright, har varit bosatt omväxlande i Irland, Nord-Amerikas förenta stater, södra Amerika och olika trakter af England. Under märket George Egerton har mrs B. författat ett flertal arbeten, Keynotes (1892), Discords (1894), Symphonies (1897), Fantasias (1898), The wheel of God (s. å.), Rosa amorosa (1901), samt äfven öfversatt Ola Hanssons "Ung Ofegs visor" ("Young Ofeg's ditties", 1895). Skildringar af kvinnopsykologi utgöra författarinnans centrala område. Se L. Marholm-Hansson, "Till kvinnans psykologi" (1897). Brighton [bråYtn], stad och sedan 1888 eget grefskap (förut i grefsk. Sussex) på Englands sydkust, vid Kanalen, 81 km. från London. 123,478 inv. (1901). Mycket besökta hafsbad (årligen öfver 50,000 badgäster). B. har ett synnerligen naturskönt läge och är en af Englands mest välbyggda städer, rik på palatslika byggnader. Det af Georg IV 1784 i orientalisk stil uppförda slottet (The royal pavilion) inköptes 1850 af staden och begagnas delvis till museum. Staden, hvars område utgör 10,2 kvkm., har 35 kyrkor och mer än 50 kapell, en mängd skolor, ett ståtligt folkbibliotek o. s. v. 1872 anlades där ett akvarium, utvidgadt 1876 och nu ett af de största på jorden. Bland stadens mer än 700 gator och esplanader märkas strandvägarna King's road och The marine parade, den senare af en hög mur skyddad mot vågorna; de präktiga hamnpirerna (en färdigbyggd 1866, den nyaste 1900, sedan den 1823 byggda Chain pier 1896 bortspolades af vågorna) äro likaledes flitigt anlitade promenadplatser. - B:s ursprungliga namn var Brighthelmstone, som härledes från dess förmodade angelsaxiske grundläggare Brighthelm. Staden var länge en ganska obetydlig plats, bebodd af fiskare, och blef flera gånger (1699, 1703 och 1706) delvis förstörd af stormflod. Dess moderna utveckling daterar sig från senare hälften af 1700-talet, då en läkare, Richard Russell, fäste uppmärksamheten på dess förträffliga hafsbad, hvarigenom flera aristokrater och till sist äfven prinsen-regenten (sed. Georg IV) förmåddes att regelbundet anlita baden därstädes. Brights njursjukdom [bråYts], Morbus Brighti, med. Sedan den engelske läkaren Richard Bright i London 1827 visat, att vissa ofta förekommande sjukliga förändringar i njurarna gifva upphof till vattusot och uppträdande af ägghvita i urinen (a1buminuri), har man med ett gemensamt namn kallat dessa sjukdomar Brights njursjukdom. Såsom betecknande endast en sjukdom är likväl detta namn oegentligt. Det nyttjas dock ännu ofta och i synnerhet för de olika formerna af den s. k. kroniska njurinflammationen. P.W.* Brigida. Se Brigitta. Brigitta (Brigida), irländskt helgon, skall hafva blifvit född i närheten af Dundalk, af oäkta börd, vid 14 års ålder tagit slöjan i ett kloster i Meath, genom fromhet och en gränslös välgörenhet vunnit stort rykte samt grundlagt flera kloster, främst det i Kildare, där hennes graf redts. B. skall hafva dött l febr. år 523. Kildare var af gammalt centrum för dyrkan af Ceridwen, den iriska fruktbarhetsgudinnan; reminiscenser af denna fornkult hafva sannolikt bidragit att skapa det höga anseende B. inom den irländska kyrkan åtnjöt. Hon förliknades med Jungfru Maria och kallades "irernas Maria" (Maria hibernorum), "Kristi moder", "Herrens moder" o. s. v. Nästan oräkneliga äro de efter henne uppkallade kyrkor, kloster och orter: hennes förnämste biograf, Colgan ("Trias thaumaturga", 1647), uppräknade öfver 60 sådana endast i fem irländska stift. Äfven i Skottland och England var hon högt ansedd. Hon påstås hafva stiftat en nunneorden, men denna tyckes redan mot medeltidens slut förväxlats med den svenska Birgittas; äkta irländska Brigitta-kloster skola emellertid hafva funnits i Kildare m. fl. ställen. Hennes åminnelsedag är l febr. Litt.: Lanigan, "Ecclesiastical history of