Brittiska Burma. Se Burma. Brittiska Central-Afrika (eng. British Central Africa protectorate), brittiskt territorium i Central-Afrika, proklameradt som protektorat 14 maj 1891, omfattande östra delen af det brittiska området i Central-Afrika, högländerna vid floden Sjire och vid sjön Njassa, motsvarande hvad som förr kallades Njassaland. Arealen uppgifves olika; den vanligaste uppgiften är 121,400 kvkm. (46,900 eng. square miles). Det styrdes till 1 april 1904 af brittiska utrikesministeriet (foreign office) genom en "commissioner", som emellertid från nämnda dag sorterar under kolonialministeriet (colonial office). Befolkningen bestod 1904 af 481 européer och omkr. 990,000 infödingar. Det är ett i medeltal 1,000 m. högt bergland med branta sluttningar och svalt, t. o. m. rått klimat (årsmedeltemperaturen är i Blantyre 18,7° C., varierande mellan 35,2° i nov. och 7,1° i juli). Under regntiden, nov.--mars, falla 1,300--1,500 mm. regn. Växtvärlden är mycket rik. Infödingarna tillhöra bantunegrerna; de viktigaste stammarna äro mannunje, yao, angoni, watonga, wahenga och wakonde. Förvaltningens säte är Zomba (Samba) eller Domasi, 65 km. n. ö. från Blantyre, områdets viktigaste ort med missionsstation, vidsträckta plantager och 6,000 inv. Handeln, som går öfver Sjirefloden eller öfver Njassa, steg 1904 i införsel till 207,685 pd st. och i utförsel till 27,409 pd st. De viktigaste importvarorna voro bomullstyger, lifsmedel och järnarbeten, medan utförseln omfattade kaffe, elfenben och kautsjuk (17,868 pd st. 1903--04). Andra exportartiklar äro oljefrön, rhinoceroshorn, flodhästtänder, strophanthusfrön, vax och ris. Sistnämnda sädesslag lämnar skörd af bästa beskaffenhet, och äfven hvete, som nyligen införts, lofvar framgång. Hafre och korn gå till i högre belägna trakter, där äfven merinosfår och hästar från Natal synas trifvas. Områdets inkomster täcka ej ännu utgifterna, men ökas årligen. Kolonisationsarbetet inom området har utgått från Livingstones upptäcktsfärder och verksamhet vid öfre Sambesi, Sjire och sjön Njassa från 1853 till hans död i Chitamba, s. om sjön Bangveolo. Från hans verksamhet daterar sig ej blott missionsarbetets, utan äfven den brittiska handelns och det brittiska inflytandets utbredning i dessa nejder. Den engelska "universitetsmissionen" har verkat här sedan 1861 (hufvudort ön Likoma i Njassasjön), den skotska frikyrkans mission ("Livingstonia mission"), med Bandawe vid Njassasjön som hufvudort, sedan 1875 och den skotska kyrkans mission, med hufvudort i Blantyre, sedan 1876. 1878 bildades för kommersiella och filantropiska syften "African lakes company". Slafjägarnas härjningar och portugisernas framträngande, särskildt Serpa Pintos pioniärfärder, påskyndade upprättandet af brittisk förvaltning. Njassaland ställdes i maj 1891 under brittiskt protektorat, och 22 febr. 1893 erhöll området sitt nuvarande namn. Dess gränser reglerades genom öfverenskommelser med Tyskland (1 juli 1890), Portugal (juni 1891) och Kongostaten (12 maj 1894). Protektoratet gick raskt framåt i materiell och andlig odling under sin dugande förste brittiske "commissioner", sir H. H. Johnston (1891--97). Landet synes alltjämt stadt i ett raskt framåtskridande: vägar byggas, post- och telegrafstationer anläggas, och plantagerna, särdeles kaffeplantagerna, utvidgas alltmer. Litt.: Lucas, "Historical geography of the british colonies" IV, 2. (1897), sir H. H. Johnston, "British Central Africa" (s. å.), E. Foa, "Du Cap au lac Nyasse" (s. å.), C. B. Vyvyan, "Précis of information concerning the British Central Africa protectorate" (1901), H. L. Duff, "Nyassaland under the foreign office" (1903), och J. E. S. Moore, "The Tanganyika problem" (s. å.). J. F. N. Brittiska Columbia (eng. British Columbia), största provinsen i Dominion of Canada, uppkallad efter floden Columbia, som tillhör den med sitt öfre lopp, begränsas i v. af Stora oceanen, i ö. af Klippbergen till 54° n. br., därefter 120:e längdgraden, i s. 49:e breddgraden (staterna Washington, Idaho, Montana), i n. 60:e breddgraden (vid kusten går nordgränsen endast till 56° n. br.). Med tillhörande öar, af hvilka de viktigaste äro Drottning Charlottas öar och Vancouver, har provinsen en areal af 965,100 kvkm. med, 178,657 inv. (1901) eller blott 0,2 på 1 kvkm., däraf 24,523 indianer. Det mest utmärkande draget i landets natur är parallellismen mellan dess båda hufvudkedjor, som omsluta det mellanliggande platålandet. Närmast den af långa fjordar genomskurna kusten gå Kaskadbergen, en fortsättning af Förenta staternas kustberg; de hafva en bredd af omkr. 190 km. och äro således snarare ett bergmassiv än en kedja i egentlig mening. Deras västra sluttningar, som utom vid Fraserflodens mynning nå ända till hafvet i branta afsatser, äro tack vare det fuktiga milda klimatet bevuxna med präktiga skogar af jättestora douglas-tallar och andra barrträd. På östra sidan, med dess ringare fuktighet, äro skogarna mindre täta och profilen mindre brant. Hufvudkammen har en höjd af omkr. 1,500 m. och saknar nästan alldeles toppar. Det inre platålandet delas i klimatiskt hänseende genom 51:a och 53:e breddgraden i tre delar. Södra delen behöfver artificiell bevattning för jordbruket, men har utmärkta betesmarker, på hvilka nötkreatur och hästar om vintern kunna gå ute i det fria. I mellersta delen (mellan 51° och 53°) är fuktigheten större och skogarna tätare; nybyggena ligga på 600-700 m. höjd, och hvete mognar ännu på 900 m. höjd. I norra delen idkas ej sädesodling. I ö. begränsas platålandet af Klippbergen, hvilka i s. hafva en medelhöjd af 2,000-2,600 m. och bära flera snöhöljda toppar, af hvilka Robson peak (4,176 m.) är den högsta. Bergskedjan skäres af ett stort antal mer eller mindre trånga och lätt farbara pass, såsom Yellow head l. Leather Pan (1,134 m.), något s. om 53° n. br., mellan en gren af Fraser och Miette, ett tillflöde till Athabasca; Athabascapasset, som ligger mellan Mount Brown och Mount Hooker och förmedlar förbindelsen mellan Whirlpool, en gren af Athabasca, och en biflod till Columbia; Kicking-horse (1,614 m.), genom hvilket kanadiska pacifikbanan går, mellan Columbias bäcken och Bow river, en af södra Saskatchewans källfloder. Landets hufvudflod är Fraser, närmare 1,300 km. lång, som upprinner i närheten af Athabascas källor och strömmar genom platån i en djup cañon utom under sitt nedersta lopp. Sydöstra delen tillhör Columbias öfre lopp. I n. v. genombrytas Kaskadbergen af Stikine, Nass, Skeena m. fl. mindre floder; Liard och Peace i n. ö. gå till Mackenzie.