Anton B., norsk general, f. 1796 i Bärum, d. 1863, ingick 1811 i hären och deltog under 1814 års fälttåg i striderna vid Lier och Matrand. Efter Norges förening med Sverige ingick han i ingenjörbrigaden, där han småningom avancerade till generalmajor (1861). Under en följd af år var B. lärare vid militärhögskolan och deltog under lång tid äfven i den geografiska uppmätningen. 1849-52 var han chef för det militära expeditionskontoret i armédepartementet. I litteraturen uppträdde han med åtskilliga militärvetenskapliga och tekniska arbeten. Jämväl som skald försökte han sig, förnämligast i det af honom (1821-27) redigerade veckobladet "Hermoder".

</img>
2.  Ole Jakob B., den föregåendes brorson, 
norsk vetenskapsman och politiker, f. 14 jan. 1818 
i Fredrikstad, blef student 1835 och idkade sedermera 
företrädesvis matematiska studier dels i 
Kristiania, dels (1840-42) i Tyskland och Frankrike. Efter sin hemkomst upprättade han, i förening med Hartvig Nissen, en latin- och realskola, i hvars styrelse han kvarstod till 1847. Sistnämnda år blef han filos. doktor samt 1848 lektor och 1858 professor i ren
matematik i Kristiania. 1849-50 måste han, för vården af sin hälsa, uppehålla sig på 
Madeira. B:s omfattande kunskaper och betydliga 
arbetsförmåga blefvo starkt anlitade äfven för det 
praktiska lifvet. Han var medlem af hypoteksbankens 
och norska hufvudbanans direktioner, administratör 
i allmänna änkekassan, lärare vid krigsskolan och 
den militära högskolan m. m. I det politiska lifvet 
deltog han sedan 1862, då han såsom en af 
Kristianias representanter tog säte i stortinget, till hvars 
mest framstående medlemmar han alltifrån början 
hörde. Under de första åren af sin riksdagsverksamhet 
var han ofta utsatt för anfall af oppositionspressen, 
som i honom närmast såg "mannen med de 
många ämbetena" och ogillade den utprägladt 
skandinaviska hållning, som B. intog, särskildt efter 
stiftandet af "det skandinaviske selskab" (1864). Man 
beskyllde honom bl. a. för att anse den skandinaviska 
halfön endast såsom ett geografiskt begrepp. 
Emellertid skedde ett betydande omslag i den offentliga 
meningen, redan innan B. 1869 blef chef för marin- och 
postdepartementet. Hans administration af detta 
ämbete har blifvit olika bedömd; alltför ofta har 
man förbisett, att han lämnade detsamma redan efter 
tre års verksamhet. När 1872 inom regeringen 
uppstod meningsskiljaktighet angående stortingets beslut 
att bereda statsråden tillfälle att deltaga i tingets 
förhandlingar, utträdde B. ur konseljen, emedan han 
icke vann majoritet för sin åsikt, att beslutet borde 
erhålla sanktion. Afskedstagandet gjorde honom 
mycket populär hos oppositionen, men anledningen 
till detsamma omintetgjorde möjligheten för honom 
att under dåvarande förhållanden blifva omvald till 
stortingsman för Kristiania. Däremot fick han snart 
plats i hufvudstadens kommunala representation. 
Efter B:s utträde ur regeringen upprättades (1872) 
för honom en särskild extra-ordinarie professur i 
matematik. I frågan om förändring i det norska 
myntväsendet motsatte sig B. en anslutning till den 
svensk-danska myntkonventionen; men detta berodde 
ingalunda på någon principiell ovilja mot en sådan 
anslutning, utan därpå att han ville gå ännu längre än 
sina motståndare. Från 1878 vistades han mest i 
Paris, först som Norges ombud vid den internationella 
kongressen för åstadkommande af enhet i mynt, 
mått och vikt och som Norges representant vid 
samtliga med världsutställningen förenade möten och 
kongresser, efter 1879 som direktör för den internationella 
byrån för mått och vikt i Sèvres. Sedan 1872 
var han medlem af den internationella meterkommissionen. 
Vid sidan af denna fasta verksamhet de sista 
tio åren af sittlif, erhöll han ofta uppdrag af 
representativ och diplomatisk art. Så deltog han 1879, 
på uppmaning af vederbörande franska sektion, i den 
under Lesseps' ordförandeskap sammanträdande 
internationella kommittén för undersökning af förslagen 
rörande utförandet af Panamakanalen och valdes till 
president i sektionen för sjöfarten. Vidare deltog 
han som Sveriges och Norges ombud i den internationella 
diplomatiska konferensen i Paris 1880 och 1883 
angående industriell eganderätt och likaså vid 
myntkonferensen i Paris 1881, var Norges representant 
vid den elektriska utställningen och den därmed 
förenade internationella kongressen i Paris s. å., deltog 
1881-82 som Norges fullmäktige i underhandlingar 
om och afslutningen af den nya handels- och 
sjöfartstraktaten med Frankrike, var 1882 Norges och 
1884 tillika Sveriges ombud vid den internationella 
konferensen om elektriska enheter i Paris. Under 
sin vistelse i Kristiania sommaren 1884 mottog han 
uppdrag att bilda en kompromissministär, men efter 
tre veckors fåfänga bemödanden afsade han sig 
uppdraget (22 juni), hvarefter ministären Sverdrup 
bildades 26 juni. Han dog i Sèvres 5 febr. 1889 och 
blef begrafven i Kristiania på offentlig bekostnad. B. 
var ledamot af ett stort antal vetenskapliga samfund 
i in- och utlandet, bl. a. af Vetenskapsakademien i 
Stockholm (sedan 1852) och Fysiografiska sällskapet i 
Lund (sedan 1865), och korresponderande ledamot af 
franska institutet (académie des sciences, sedan 1875). 
Äfven som författare utvecklade B. en betydlig 
verksamhet. Bland hans arbeten, af hvilka många 
utkommit endast i öfvertryck, märkas Lovene for lysets 
jorplantelse i isophane og eenaxig krystalliserede 
legemer (1847), Om den elektriske telegraph (1852), 
Lehrbuch der mechanik (1854), Forelæsninger over 
den höiere mathematik (1861), vidare de i Norge 
länge allmänt begagnade undervisningsböckerna 
Lærebog i trigonometrien (1851), Lærebog i 
plangeometrien (1855), Lærebog i arithmetik (1860) och 
Lærebog i landmaaling (1861) samt Statistisk aarbog 
for kongeriget Norge (1867-71) och Kongeriget 
Norge og det norske folk (1876). Sistnämnda arbete, 
hvilket samtidigt utkom i fransk öfversättning, 
författades med anledning af den internationella kongress 
för sundhets- och räddningsväsende, hvilken 1876 
hölls i Bruxelles och af hvilken B. var ledamot. För 
världsutställningen i Paris 1878 utkom en omarbetad 
och förökad upplaga (Le royaume de Norvège et le 
peuple norvégien). Vidare författade B. La crise 
agricole en Europe (Nancy 1885), Les excitants 
modernes (Rom 1887), Kampen mod alkoholismen i