1867-69 undervisningsminister i Menabreas kabinett. B. utgaf bl. a. Dell' imposta sulla rendita e del capitale in Inghilterra e negli Stati Uniti (2 bd, 1856; 25 till Cavour riktade bref) och ett par arbeten om Fredrik II af Preussen (1874-76 och 1879-80) samt redigerade i förening med Giorgini sedan 1869 "Nuovo vocabolario della lingua parlata". Brogn. Se Brong. Brogniart [brånjär]. Se Brongniart. Brogården, veterinärinrättning, belägen i Västergötland, Skara landsförsamling. 1242 anlades där ett franciskankloster, hvilket egde bestånd till reformationen, då det indrogs till staten, hvarefter jorden anslogs till Skara katedralskola och senare till dess gymnasium. B. öfverlämnades 1775 till P. Hernqvist, som därstädes, efter uppdrag, inrättade en veterinäranstalt. Se Veterinärinrättning. Brohamn, fordom marknadsplats. Se Bro. Brohan [bråä'], franska skådespelerskor. - 1. Josephine Félicité Augustine B., f. 1824, d. 1893, var dotter af den i subrettroller framstående skådespelerskan Suzanne B. och anställdes tidigt vid Théâtre français, där hennes behag, liflighet och stora begåfning inom kort förtjuste hela Paris. Bäst lyckades hon i Molières och Beaumarchais' subrettroller. 1868 drog hon sig tillbaka från skådebanan och gifte sig med belgiske legationssekreteraren de Gheest (d. 1885). Sedan 1858 innehade hon Rachels plats i konservatoriet. Äfven såsom dramatisk författarinna gjorde Augustine B. sig ett namn. I kamratlifvet åtnjöt hon rykte för sina mustigt kvicka repliker. 2. Emilie Madeleine B., den föregåendes syster, f. 1833, debuterade 1850 på Théâtre français och tillvann sig inom kort, genom sin skönhet och sitt graciösa uppträdande, publikens ynnest. Hon utmärkte sig mest i det moderna dramats älskarinne-, världsdams- och mödraroller. 1885 lämnade Madeleine B. scenen. Död 1900. Hennes 1854 ingångna äktenskap med skriftställaren Mario Uchard ledde efter några år till skilsmässa, som rättsligen fullbordades 1885. Brohufvud. 1. Sjöv. Se Brobänk. - 2. Fortif. Befästning, som afser att trygga förbindelser öfver vattendrag. Ett endast på ena stranden liggande brohufvud kallas enkelt, men befästas båda stränderna, uppstår ett dubbelt brohufvud. Befästningen bör helst läggas så långt framför bron, att denna skyddas för fientlig artillerield. Förr uppfördes brohufvudet vanligen såsom en sammanhängande befästningslinje, men numera, då det lägges längre fram, består det af skilda befästningar, stödjepunkter, skyttevärn och hinderlinjer samt batterier, af hvilka senare ett par lämpligen placeras på andra stranden för brohufvudets flankering; strax framför bron lägges dessutom en broskans. Hvarje fästning, som inom sig innesluter en eller flera öfvergångar öfver större vattendrag, kan kallas brohufvud. L. W:son M. Brohvalf. Se Bro. Bro härad, i Uppsala län, ingår i länets Södra domsaga och Södra fögderi samt omfattar socknarna Bro, Lossa, Västra Ryd, Stockholms-Näs. 15,040 har. 2,989 inv. (1903). Brok, sjöv., i allmänhet ett tåg, hvars bukt ligger omkring ett föremål, under det att antingen den halande kraften befinner sig i dess båda ändar eller dessa senare i stället äro fästa i något fast föremål. - Kanonbrok (a), ett groft tåg, hvars ändar voro fästa till skeppssidan genom brokklammar (c) och hvars bukt gick antingen tvärs igenom lavettens båda sidostycken eller genom brokbygeln (b) ofvanför kanonens drufva. Denna brok, som borde vara så lång, att laddningen (mynningsladdning) kunde ske inombords, hindrade kanonen och dess lavett att rekylera (studsa tillbaka) för långt in.

</img>
Dessutom användes den ofta, genom
den s. k. broksurrningen, att jämte
sidotaljorna (h) - äfven afsedda för kanonens
tillbordssättning och sidoriktning - fasthålla
kanonen med lavetten tätt in till skeppssidan. Å
nyare kanoner användes ej brok. - Båtbrok, tåg
eller smala tågmattor, som gå från båtdäfvertarnas
yttersta ändar utanför och rundt om båten för
att under fartygets rullningar hålla den hårdt
intill däfvertarna, så att den ej må slänga. -
Gaffelsegels-brok nyttjas, då gaffeln är fast och
således ej, vid seglets bärgande, behöfver nedfiras
(nedsläppas). Bukten af broken sitter fast i stående
liket (bakre kanttåget), på ett afstånd uppifrån,
som är lika med gaffelns längd - räknadt från seglets
yttre hörn -, och dess båda parter ledas genom block
vid gaffelns klo (inre ända) ned i däck. Broken jämte
gigtågen tjäna att, när seglet bärgas, hopsnörpa
det intill mast och gaffel. - Uppha1ningsbrok,
ett groft tåg, som tages rundt omkring ett fartyg,
när det skall upphalas på land, tagas af grund
o. s. v. I ändarna af broken huggas ginor, och på
åtskilliga ställen fästas s. k. ridare, hvilka
hindra broken att sacka ned.               R. N.*

Brok [bråkk] l. Brock, dansk adelssläkt, bekant från
1300-talet, med stamgården Essendrup (senare Gammel
Estrup) vid Kanders. - Esge B. blef riksråd 1432
och stupade 1441 i striden på S:t Jörgensbjerg
vid Aalborg mot de upproriske bönderna. Dessa,
som kände honom som sträng bondplågare, sägas ha
huggit liket i sju stycken och skickat ett stycke
till hvarje härad i Vendsyssel. - Hans sonson 
Niels B., riksråd 1530, råkade 1534 efter slaget vid
Svendstrup i fångenskap hos bönderna och dog strax
efteråt. - Dennes sonson Esge B. blef riksråd
1596, användes ofta i beskickningar och diplomatiska
värf (var 1613 med om att sluta freden i Knäröd),
men är mest känd genom sina dagböcker, som gifva
ypperliga upplysningar om. dåtidens lefnadssätt
och adelns dryckenskap. Han dog 1625 som den siste
manlige ättlingen af släkten. Fyra af dagböckerna äro
utgifna i "Danske samlinger". Jfr Vedel Simonsen,
"Eske Broeks levnedsbeskrivelse" (1842-43). och
"Danmarks adels aarbog" (1889).