Brokad l. Brokat (it. broccato, af broccare, sticka), tungt sidentyg med inbroscherade, d. v. s. för hand inflätade, mönster af guld- eller silfvertråd. I äkta brokad löpa mönstertrådarna icke öfver tygets hela bredd, utan omvikas för besparing af det dyrbara materialet vid figurernas konturer; väfningen är därför mycket mödosam. Om bottenfälten utgöras af guld eller silfver, kallas tyget drap d'orl 1. drap d'argent. Äkta brokad tillverkas numera i mycket ringa grad och användes till dyrbara klänningar, möbeltyg och väggbonader. Jfr Brokatell. (G. A. W.) Brokadmarmor. Se Broccatello. Bro-kanal, detsamma som akvedukt (se d. o.). Bro-kar l. Brokista, en gammal benämning på mellanstöd för en bro, utfördt af en stenfylld, timrad kista. Brokat. 1. Se Brokad. - 2. Grofpulveriserade bronsfärger för dekorativa ändamål. - Brokat-kristallfärg användes som surrogat för metallbronser och består af finpulveriserad glimmer, färgad med anilinfärger. Brokatell (jfr Brokad), italienskt bomullstyg, inväfdt med guld- eller silfvertrådar. Äfven vissa väfnadsarter af silke (utan guld- eller silfvertråd) säljas numera under denna benämning. (G. A. W.) Brokat-kristallfärg. Se Brokat 2. Brokbygel, sjöv. Se Brok. Broken hill [brål^kn hi'l], stad på västra gränsen af staten Nya Syd-Wales, Australien, under 30° 58' s. br. och 141° 21' ö. lgd, genom järnväg förenad med Adelaide. 24,000 inv. (1900). Orten har vuxit upp med otrolig hastighet vid de 1885 upptäckta silfvergrufvorna, hvilka i rikedom öfverträffa äfven de mest gifvande i Nord-Amerika. Antalet grufarbetare är omkr. 7,000. Broker [bråu^ke], eng., mäklare. Brokiga sandstenen l. Brokiga sandstensgruppen (ty. buntsandstein, eng. bunter sandstone och till en del new red sandstone), geol., benämning på den nedersta af de tre afdelningar, i hvilka triasformationen eller triassystemet inom mellersta Europa indelas. Som namnet antyder, utgöres den till öfvervägande del af olikfärgade sandstenar, hufvudsakligen röda och rödbruna, men stundom äfven gula, grönaktiga och hvita. Jämte sandstenarna förekomma konglomerat, röda och olikfärgade märglar och skiffrar samt, i de öfre lagren, kalkstenar. Brokiga sandstenen finnes på flera ställen i Tyskland och England samt, ehuru mindre utvecklad, i Schweiz. Slottet i Heidelberg samt domkyrkorna i Strassburg, Worms och Speier äro byggda af dithörande röd sandsten. E. E. Brokig kopparmalm, Bornit, miner., ett bronsfärgadt, oftast blått och brokigt anlupet mineral, som innehåller föränderliga mängder af koppar, järn och svafvel. Våra svenska brokiga kopparmalmer motsvara dock i de flesta fall .formeln 3Cu₂S, Fe₂S₃. Dessa malmer förekomma tillsammans med andra kopparmalmer, särskildt kopparkis, flerstädes hos oss: vid Åtvidaberg, Tabergs- och Nordmarksfälten i Värmland, vid Falun, Garpenberg, Nya Kopparberg, vid Mårtenberg, Svappavaara, Tunaberg m. fl. st.; vid Röros i Norge; vid Freiberg, Mansfeld, Dognaczka, Cornwall o. s. v. P. T. C.* Brokind, fordom kalladt Bro, frälse säteri i Vårdnäs socken, Kinda härad, Östergötlands län. Det är naturskönt beläget på holmar vid Stångåns utlopp ur sjön Järnlunden, omkr. 30 km. från Linköping samt 2 km. från Brokinds station å östra stambanan. Arealen omkr. 3,200 har. Med underlydande i Tjärstads och Nykils socknar utgör B. 22 1/4 mtl, taxerade (1904) till 677,700 kr. B. har ett bibliotek af omkr. 4,000 band jämte handskrifter och tafvelsamling. På godset finnas tegelbruk, kvarn och såg. - B. är ett af provinsens äldsta herresäten. Först lär det hafva varit ett gammalt jarlasäte, öfvergick sedan till den mäktiga folkungaätten och såldes därefter till riksdrotsen Bo Jonsson Grip. Senare tillhörde det medlemmar af släkten Natt och Dag ända till 1706, då det öfvergick till grefliga ätten Falkenberg, som ännu eger detsamma. 1732 och 1793 blef det fideikommiss inom sistnämnda släkt. Brokista. Se Bro-kar. Brok-klam, sjöv. Se Brok. Brokmanner. Se Brockmanner. Bro-kolonn. Se Krigsbrokolonn. Broksurrning, sjöv. Se Brok. Brokvingar, zool., ett släkte bland dagfjärilarna. Se Melitea. Broling. 1. Gustaf B., mekaniker, f. 11 april 1766 på Lundsgård i Närke, blef student i Uppsala 1783, tog bergsexamen 1788, blef auskultant i bergskollegium 1789 och bergsproberare 1795, fick 1803 bergmästares titel, blef 1814 myntvardie på kungl. myntet samt föreståndare för bergskollegiets laboratorium och mineralkabinett, fick 1817 titel af bergsråd och tog 1836 afsked ur statens tjänst. 1797 blef han ledamot af Vetenskapsakademien, öfver hvars bibliotek han 1819-31 hade öfverinseendet. 1811 fick han nämnda akademis guldmedalj, och 1813 tillerkände Svenska akademien honom lundbladska priset. Han dog 12 apr. 1838. - 1793 inrättade B. vid Karlsdals bruk i Värmland ett gjuteri för finare järnarbeten, och efter en resa i England 1797-99 gaf han upphofvet åt flera betydande anläggningar: en gjutstålsfabrik (den första i Sverige, hvilken dock ej lönade sig), en fabrik för japanering (lackering) af järnblecksarbeten o. s. v. Den första svenska ångmaskinen tillverkades i hans verkstäder, likaså den första svenska stålpennan. 1812-17 utgaf B. Anteckningar under en resa i England. Dessutom finnas af honom tvenne smärre skrifter, nämligen en biografi öfver S. Rinman (i 2:a uppl. af dennes afhandling "Anledning till stål- och jernförädlingens förbättring") och en uppsats om förfärdigande af gjutstålsvalsar (1809). 2. Karl Abraham B., den förres brorson, sedelgravör, f. 20 febr. 1798 i Närke, införde den engelska konstgraveringen af sedlar (1832) samt stereotypi vid sedeltryckning, hvilken senare metod han fullkomnade med galvanoplastikens hjälp, och uttänkte jämväl en förträfflig metod för färgning af papper af olika nyanser - allt saker, hvarigenom bankens sedelmynt förbättrades. Af hans hand äro gravyrerna till farbroderns "Anteckningar under en resa i England" och åtskilliga konstnärligt utförda blanketter för växlar o. d. Död i Paris 9 aug. 1851. Brollgrop, jaktv., en af älg och ren under parningstiden uppsparkad grop i marken. Kallas, af ven brölgrop (kronhjorten "brölar" under brunsttiden, d. v. s. låter höra sitt brunstrop). H. Szs.