brorson, rikshistoriograf. f. 1758 på Svartsjö, blef 1782 amanuens i antikvitetskollegium och 1792 rikshistoriograf. Död 1800. 1786 vann han Vitterhets- historie- och antikvitets-akademiens stora pris för afhandlingen Om de jordna adeliga värdigheter, jarlar m. fl. i Sverige (tryckt i nämnda akademis handlingar s. å.). Jämte några smärre historiska skrifter författade han dessutom en Johan III:s historia, hvilken döden hindrade honom att fullborda och som finnes endast i handskrift. B. tillhörde Lagerbrings skola och utmärkte sig för en enkel och klar stil. (L. S.) Broman, Anders Jakob, riksdagsman, f. l april 1788 i Bankeryds socken i Jönköpings län, blef 1812 filos. magister, 1819 teologie licentiat och 1820 docent i teologi vid universitetet i Uppsala. S. å. utnämndes han till regementspastor vid Bohus läns regemente, 1822 jämväl till konsistorienotarie i Göteborg och 1828 till kyrkoherde i Skärkinds pastorat i Linköpings stift. 1830 blef han teologie doktor. Såsom medlem af prästeståndet och åtskilliga utskott under riksdagarna från 1844 till 1854 tillhörde han ståndsrepresentationens "konservativa koryféer". Med ifver bekämpade han förslaget om kvinnans likställighet med mannen i arfsfrågor, en friare tull- och en humanare strafflagstiftning, en frisinnad omdaning af representationen och hvarje reform af skolväsendet. Endast i fråga om banklagstiftningen var han liberal. 1854 förordade han med värme regeringens proposition om att tryckfrihetsförordningen ej skulle anses som grundlag. 1875 tog han afsked från sin kyrkoherdebefattning och dog 8 febr. 1878. Bromarf, kustsocken i Raseborgs härad och domsaga, Nylands län, Finland, utgör ett imperiellt pastorat af 3:e kl., Raseborgs västra kontrakt, Åbo ärkestift. Landareal 172 kvkm. Befolkningen, svensktalande, 3,507 pers. (1902). A. G. F. Brom-argyrit, dets. som bromsilfver. Se Brom. Bromat, kem., namn på bromsyrans salter. Bromatografi (af grek. broma, föda, och grafein, skrifva), beskrifning öfver näringsmedlen. Bromatologi (af grek. broma, föda, och logos, ord, lära), läran om näringsmedlen. Brombach, slott, fordom cistercienskloster. Se Wertheim. Bromberg (po. Bydgoszcz). 1. Preussiskt regeringsområde, i Posen. 11,449 kvkm. 689,023 inv. (1900), däraf 275,974 evangeliska, 398,336 katoliker och 13,024 judar. Det indelas i 14 kretsar. - 2. Krets i nämnda regeringsområde. 1,387 kvkm. 82,663 inv. (1900). - 3. Stad (stadskrets) och hufvudort i ofvannämnda regeringsområde, vid Brombergkanalens mynning i Brahe. 52,204 inv. (1900), däribland 15,663 katoliker. - Vid B. mötas 5 järnvägar. B. har en mångsidig industri, omfattande tillverkning af järnarbeten, maskiner, vagnar, möbler, sprit, tvål, ljus, tegel och bräder m. m., samt drifver handel med spannmål, mjöl, ull, läder och stenkol. Staden har ett gymnasium med pedagogiskt seminarium, ett realgymnasium, ett lärar- och ett lärarinneseminarium, ett döfstum- och ett blindinstitut. Det är säte för styrelsen för kretsen B. - B. anlades som polskt kastell på 1000-talet och fick 1346 tysk stadsrätt, förstördes af Tyska orden 1409, men återställdes 1425 och blef snart därefter en af Polens viktigaste handelsstäder. 1656 intogs det af svenskarna under Karl Gustaf Wrangel, men utrymdes redan följande år. 6 nov. 1657 slöts där mellan Brandenburg och Polen det s. k. Bromberg-fördraget, som kompletterade fördraget i Wehlau (se d. o.) af 19 sept. 1657. Vid Polens första delning 1772 kom B. till Preussen, som förlorade stad oeh område genom freden i Tilsit 1807, men återfick det 1815. J. F. N. L. W:son M. Bromberg-kanalen, som förenar Oder och Weichsel, börjar vid Nakel vid den till Warthe (Oder) flytande Netze och utmynnar i den till Weichsel gående Brahe. Dess längd är 26,3 km., bredden 19,5 m. och djupet 1,4 m. På sin högsta punkt ligger den 25 m. öfver Brahe, till hvilken 7 slussar föra, och 4,9 m. öfver Netze, dit 2 slussar föra. Den byggdes åren 1773-74. Brome [bråum], Richard, engelsk dramatiker, d. omkr. 1652, var i sin ungdom tjänare hos Ben Jonson och förvärfvade hos denne skald håg för litterära sysselsättningar. Af hans 24, mestadels obetydliga, dramer äro de bägge lustspelen The northern lass (1632) och The jovial crew mest kända, det sistnämnda af ett visst värde som folklifsskildring. B:s dramatiska mönster var Ben Jonson, som han bl. a. efterliknade i uppfattningen af begreppet "humour". B:s dramatiska arbeten utgåfvos samlade i 3 bd 1873. (V. S-g.) Bromée [-me], Jöns, riksdagsman, f. 10 jan. 1841 i Hackås i Jämtland, i en gammal odalmannasläkt. Efter endast sju veckors undervisning i folkskola var B. 1859-62 anställd som biträde i trävarurörelsen vid Tunadals bolag, men slog sig efter sitt 1863 ingångna giftermål ned som landtbrukare i sin födelsesocken. Redan vid 15 års ålder hade han börjat på egen hand hålla auktioner, och 1868-71 hade han upprepade gånger förordnande som vice länsman. I hemorten har han erhållit en mängd kommunala uppdrag, bl. a. som landstingsman i sammanlagdt 20 år under tiden 1879-1904. Vid valet till majriksdagen 1887 invaldes B. som frihandlarnas kandidat i andra kammaren för Jämtlands östra domsaga, hvilket förtroende sedermera alltjämt förnyats. 1894-95 ledamot af bevillningsutskottet, blef B. 1896 därifrån utesluten, sedan han, som förut tillhört gamla landtmannapartiet, efter landtmannapartiernas sammanslagning verksamt deltagit i bildandet af folkpartiet. I detta fungerade han som ordförande till 1900, då partiet uppgick i liberala samlingspartiet, hvars förtroenderåd han ständigt tillhört. Inom folkpartiet visade B. stort intresse för partiets uppträdande i moderat, men bestämdt frisinnad riktning. Bland af honom framburna motioner må nämnas: om borttagande af tullen å spannmål och fläsk, om verksam begränsning af den kommunala och utsträckning af den politiska rösträtten m. m. Efter att 1898-99 hafva haft plats i särskilda utskott, återinsattes B. 1900 i bevillningsutskottet, af hvilket han sedermera ständigt varit medlem (från 1903 som vice ordförande). 1901 satt han därjämte i försvarsutskottet och 1905 i hemliga utskottet. 1901--03 var han statsrevisor, 1899-1901 medlem af legostadgekommittén och 1901-04 af Norrlandskommittén. V. M. Bromeliaceæ, bot., en till monokotyledonerna hörande växtfamilj, som innefattar mångåriga, sällan trädartade örter, hvilka merendels hafva kort stjälk och långa, smala, i kanten taggiga, styfva