som medelst skrufvarna a är fjädrande fastsatt vid stommen af spårvagnen. B. är en framför magnetens poler rörlig, vid vagnsaxeln fäst järnskifva (bromsskifva); C är lindningarna på magneten i genomskärning. Då lindningarna genomlöpas af ström, suges magneten intill skifvan; då strömmen afbrytes, vill den remanenta magnetismen fortfarande fasthålla den, och för att den skall åter lösgöras, fordras en ganska stark kraft, som i detta fall alstras af under muttrarna a liggande spiralfjädrar. Ett annat sätt att lösa bromsen är att för ett ögonblick omkasta strömriktningen i spolarna.

Fig. 5.</img>

Flera andra former finnas, af hvilka förtjänar nämnas
en originell anordning af Déri. Bromsskifvan är
därvid rörlig utefter axelns riktning och förbunden
med tvenne centrifugalvikter, så inställda, att de
vid starkare fart ej tillåta skifvan komma i kontakt
med magnetpolplanet. Bromsningen sker då genom motorns
generatorverkan och genom hvirfvelströmmars uppkomst
i skifvan. När hastigheten nedgått, falla kulorna in
mot axeln och bromsskifvan skjutes in, då friktion
tillkommer och fullbordar stannandet.

Vid själfverkande bromsar alstras bromsmotståndet
antingen genom tryck från lasten vid dennas firande
eller genom centrifugalkraftens inverkan på vridbara
element. De förra benämnas lasttrycksbromsar, de
senare centrifugal- eller hastighetsbromsar.

Såsom exempel på lasttrycksbromsar må anföras Beckers
trycklager-broms, anordnad efter ungefär enahanda
princip, som tillämpats vid hans skrufblocktyg
(se Blocktyg, fig. 4). Lastens verkan genom
skrufhjulet på skrufaxeln blir här ett sammankopplande
af de båda friktionskonerna, af hvilka den yttres
tappformiga utvidgning tjänar såsom stödtapp för
skrufven vid lastens uppfordring. Den sväfvande
lastens tillbakagång hindras genom en spärrklinkas
inpp i den på nyss nämnda kons yttre omkrets 
utbildade palltrissan, hvilken tillsammans med den
koniska friktionskopplingen sålunda kommer att verka
såsom en spärrhjulsbroms (se ofvan). Bromsmotståndet
regleras alltså af sig själft genom axeltryckets
förändring i förhållande till lastens storlek. Lastens
firande möjliggöres genom bromsmotståndets
öfvervinnande med yttre drifkraft i manöverkättingen
å kättinghjulet på skrufaxeln.

Fig. 6.</img>

Centrifugalkraft-bromsar eller, såsom de äfven
benämnas, hastighetsbromsar, emedan de ofta begagnas
för hastighetens reglering vid hissar etc., utföras
af mångfaldiga typer. En af de enklare afbildas
i fig. 6. En å bromsaxeln C fastkilad skifva A
inneslutes jämte den öfriga mekanismen i en bred,
orörligt med kran- eller hiss-stommen förenad
bromstrumma B och uppbär vridningstapparna Z för
de skärformigt utbildade bromsbackarna K, hvilka
genom hängskenor S äro sammankopplade med en lös,
på skifvans A naf vridbar hylsa R af brons på sådant
sätt, att bromsbackarna ömsesidigt utbalansera
hvarandras massor. I denna hylsa är vidare inlagd
en platt spiralfjäder F, som med ena ändan är
fastklämd vid hylsans inre omkrets och med den
andra vid skifvans A naf samt har till uppgift att
draga bromsbackarna från bromstrummans inre omkrets
under lastens uppfordring eller vid dess långsamma
firande. Fjäderspänningen regleras genom hylsans R
vridning åt det ena eller andra hållet, så att
vid en bestämd hastighet hos bromsaxeln hylsan
jämte hängskenorna S tillkopplas, hvarigenom
centrifugalkraften pressar bromsbackarna K
mot bromstrummans B inre omkrets, då bromsning
inträder. Förhållandet mellan afståndet från
midtlinjen för bromsbackarnas tryckytor till dessas
vridningscentrum Z och afståndet från backarnas
tyngdpunkt till samma vridningscentrum bestämmer
häfstångsutväxlingen för centrifugalkraftens verkan
såsom bromskraft. Bromsen kan också fullständigt
utkopplas under lastens uppfordring, om såsom
drifskifva användes ett spärrhjul, hvilket inkopplas
med drifverket först, när lasten vill sänka sig. 
W. H. A. E-m. 

3. Bromsar för fordon. En synnerligen
vidsträckt användning hafva bromsarna fått vid fordon,
dels för begränsande af dessas hastighet, dels för att
möjligast hastigt bringa dem till stillastående. En
mycket gammal inrättning för att minska en vagns
fart vid nedfarandet utför en sluttning är hämskon,
en något konkav platta, Tanligen af järn, hvilken
hängande i en kätting lägger sig under ett af de bakre
hjulen och därigenom hindrar dettas vridning. Vid
fordon komma nästan uteslutande till användning
klossbromsar, verkande å hjulringarna. Försök
angående bromsarnas effekt å rullande järnvägsfordon
visa, att friktionskoefficienten mellan hjul och
bromsklossar aftager med stigande hastighet och med
ökningen af den väglängd hjulringarna friktera mot
klossarna. Den aftager vidare med ökadt tryck per
ytenhet. Klossbromsarna äro antingen ensidiga,