(Gungeria), Babylonien (Tello), Syrien och Palestina, Egypten (med koppargrufvor på Sinai-halfön), Cypern (efter denna ö har kopparn fått sitt namn i de flesta europeiska språk), Mindre Asien och nästan hela Europa, äfven de nordiska länderna. Särdeles rik är den ungerska kopparåldern. De äldsta kopparyxorna äro efterbildninear af stenyxor, liksom man å andra sidan i sten eftergjorde de dyrbara gjutna kopparvapnen. I de östra delarna af Medelhafsbäckenet var kopparn med säkerhet känd sedan början af 4:e årtusendet f. Kr.; i Europa kom denna metall i allmännare bruk under 3:e förkristna årtusendet.

Bronsyxa.</img>

Småningom började man tillsätta något tenn till
kopparn för att härda densamma, och denna tenntillsats
ökades, tills den slutligen utgjorde omkr. 10 % af
bronsblandningen. Vi befinna oss därmed inne på den
rena bronsåldern, hvilken i Europa tog sin
början under de första århundradena af det andra
årtusendet f. Kr., något tidigare i södra Europa än
i norra. Bronsåldern efterträddes af en järnålder,
som började tidigast i länderna kring Medelhafvet.

Hålyxa af brons (Väst-Europa).

Kopparyxa (Skandinavien).

Ungerskt bronssvärd.
</img>

I Egypten upphörde bronsåldern ungefär i 15:e
århundradet f. Kr., i Grekland och Italien i 12:e och
11:e årh. I Mellan-Europa tog järnåldern sin början
ännu ett par århundraden senare, och i Norden slutade
bronsåldern först omkr. 500 år

Spjutspets (England).      Bronsdolk (Västergötland).</img>