vid Motala mekaniska verkstad. - En broder till honom var juris professorn vid Lunds universitet Gustaf B., f. 1824, d. 1894. - Till samma släkt hör folkskolläraren i Bårslöf i Skåne Lars Gustaf B., f. 17 aug. 1853, sedan 1899 ledamot af riksdagens andra kammare samt för öfrigt känd som en af goodtemplarordens mest intelligenta och dugande krafter. S. L-k. Broom handles [brö'm hä'ndls], eng., träv., kvastkäppar, kvastskaft. F. L. Broos [brås], ung. Szászváros [sä'sväråj], stad i komitatet Hunyad i Siebenbürgen. 6,238 inv. (1900), rumäner, ungrare och tyskar. K. B. W. Bropelare, mellanstöd för en bro (se d. o.). Brophy [brå'fi], Truman William, amerikansk tandläkare, f. 1848 i Cook county, Illinois, graduerades vid Pennsylvania universitet till "doctor of dental surgery" och vid Rush universitet till med. doktor. B., som är ordförande i undervisningsrådet i "Federation dentaire internationale", är en af samtidens berömdaste tandläkare, bekant särskildt för sina operationer af medfödda gomdefekter. Han deltog i internationella tandläkarkongressen i Stockholm 1902. (Ugn). Brorsen, Theodor, dansk astronom, f. 1819 i Norburg på Als, studerade i Kiel, hvarest han 1846 med en oakromatiserad refraktor och från ett fritt liggande boningshus upptäckte den efter honom benämnda kometen, som har 1/2 års omloppstid. 1847-67 var B. observatör vid senftenbergska privatobservatoriet i Böhmen och lefde sedermera såsom enskild man i sin födelsebygd, där han afled 1895. B. är bekant som upptäckare af flera kometer. K. B.

</img>
Brorson, Hans
Adolf, dansk biskop och psalmförfattare, f. 20 juni
1694 i Randrup i västra Nord-Slesvig, d. 3 juni 1764
i Ribe, där han 1737 hade blifvit stiftsprost och
1741 biskop. Dessförinnan hade han 1722 -29 varit
präst i sin födelsesocken, där hans farfar och far
1655-1704 varit präster, och 1729-37 i Tönder. Där
utsände han 1732-36 några häften julpsalmer, och
1739 utgaf han dem samlade under titeln Troens rare
klenodie. De vunno hastigt insteg bland allmänheten;
redan under B:s lifstid utkommo fem upplagor och
senare flera (1830-1901 inalles 30). Samlingen
omfattar 82 original och 192 öfversättningar från
tyskan; många ha blifvit upptagna i de allmänna
danska psalmböckerna och tillhöra allmogens käraste
andliga sånger; de utmärka sig genom innerlig tro och
gudshängifvenhet, hafva pietismens prägel och äro ofta
af betagande skönhet, hvarjämte de äro afpassade
efter tilltalande melodier. B. räknas därför bland
Danmarks tre store psalmdiktare, jämsides med Kingo
och Grundtvig. Efter hans död utkom hans Svane-sang,
innehållande 68 original. Den bästa upplagan af B:s
hela diktning utgafs 1867 af P. Arlaud; dessutom
kan nämnas "B:s egne psalmer og aandelige sange",
utgifna af hans ättling L.
R. Tuxen 1865. En minnestafla öfver honom uppsattes
1865 i Ribe domkyrka. Tillsammans med sina två bröder,
Nikolaj B., f. 1690, d. 1757, sedan 1738 kyrkoherde
i Köpenhamn, hvilken äfven diktade psalmer, och
Broder B., f. 1692, d. 1778, sedan 1737 biskop
i Aalborg, kallas han "det rare klöverblad fra
Randrup". Litt.: A. D.1 Jörgensen, "H. A. Brorson"
(1887), och J. Hansen, "H. A. B. og hans brödre"
(1894).           E. Ebg.

</img>
Brosböll, Johan Karl Kristian, dansk författare,
f. 7 aug. 1816 i Fredericia, d. 9 maj 1900. Han
var bestämd för handelsvägen, men begaf sig
1832 till Köpenhamn och sökte på konstakademien
utbilda sig till målare. Senare slog han sig på
litteraturen och tog 1844 studentexamen samt vann
1846 universitetets guldmedalj för en estetisk
afhandling. 1853 fick han anställning vid det
kungliga biblioteket och var 1858-85 inspektör
vid utlåningen. 1838 utgaf B. sina två första
noveller och året därpå berättelsen Smuglerens sön
(5:e uppl. 1895) under pseudonymen Carit Etlar,
som han sedan fortfarande använde; denna är bildad
efter det namn (Karl Emtaris, Karl berättare), som
han hade fått af jylländska tattare. Under sina
många färder rundt om i Jylland var han nämligen
gärna tillsammans med dessa samhällets styfbarn
och gjorde, liksom Blicher, dem till personer i
sina berättelser. Bland hans större berättelser
må nämnas Madsalune (1841), Gjöngehövdingen (1853)
och dess fortsättning Dronningens vagtmester (1855),
båda 1900 i 7:e uppl., Tranens varsel (1870), Fangen
paa Kalö (om Gustaf Vasa, 1877, 4:e uppl. 1896)
och Viben Peter (1878). Dessutom finns det en mängd
mindre berättelser, till en del samlade i grupper
(Herregaardshistorier 1853, Herremænd 1855, Flygtende
s. å., o. s. v.), af hvilka icke få kunna räknas
bland pärlorna i den danska novellistiken. B. var
en mycket alsterrik författare: Samlede skrifter
utgafs 1859-68 i 24 band, och senare följde en
"ny samling" 1873-80 i 7 band (ny uppl. 1888-90
i 15 band). Samtliga hans arbeten torde omfatta
omkr. 50 band. B. var tillika en bland de mest läste,
i synnerhet af ungdomen och menige man; af hans olika
skrifter lära ha tryckts inalles 250,000 ex., enär
han hade en nästan enastående förmåga att hitta pä
en omväxlande handling, rik på spännande uppträden
och vidunderliga faror, hvilka hans hjältar -
närmast bildade efter d'Artagnan i Alex. Dumas'
"De tre musketörerna" - likväl alltid kommo lyckligt
undan. Han förstod också ypperligt att skifta kostym
och sceneri, så att gestalterna, ehuru välkända,
likväl förefalla nya; särskildt förträffliga äro hans
skildringar af Jyllands natur och folklif. Med icke
mindre framgång uppträdde B. som skådespelsförfattare:
Eiaghs sönner (1845), Naar solen gaar ned (1859),
Hr Lange med den tunge haand (1861), Trælleæt (1865)
och tre skådespel om Tordenskjold: I Dynekilen (1862)