Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 4. Brant - Cesti / 303-304 (1905) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Browallius ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

("incitation") och alla sjukdomar uppkomma antingen
af brist på retning eller af öfverretning. I förra
fallet bör retningen ökas (genom vin, opium
o. s. v.), i senare fallet minskas (genom bloduttömningar,
afförande medel, sträng diet, köld o. s. v.).
Hans teorier vunno föga erkännande inom England
och Frankrike, men mottogos med stor hänförelse i
Tyskland och Italien. B:s skrifter utgåfvos 1804
af hans son William Cullen B.

Brown [brau’n], Charles Brockden,
amerikansk romanförfattare, f. 1771 i Filadelfia, d.
1810, redigerade 1803-08 "Literary magazine"
och 1806-10 "American register". B. var den
förste amerikanske novellist, som vann europeiskt
rykte, och den förste i sitt land, som hade
skriftställeriet till lefnadsyrke. Bland hans arbeten märkas
Wieland (1798), Ormond (1799), Arthur Mervyn
(1800) och Edgar Huntley (1801), hvilka alla vittna
om stor uppfinningsförmåga och rik fantasi. B:s
samlade arbeten utkommo i nya upplagor 1857 och
1887. Biogr. af Dunlop (1815).


Brown [brau’n], Robert, engelsk botanist, f.
1773 i Montrose i Skottland, deltog 1801 i kapten
Flinders’ vetenskapliga expedition till Nya Holland,
där han kvarstannade
efter Flinders’ afresa.
Han genomströfvade
sedermera den australiska
kontinenten, Van
Diemens land och öarna
i Bass-sund samt
återvände 1805 med en
samling af 4,000, till
största delen
nyupptäckta, växtarter.
Sistnämnda år anställdes
han som bibliotekarie
hos J. Banks, hvars
storartade bibliotek och
samlingar han sedan
(1820) ärfde. 1849 blef han president i Linnean
society i London. Död 1858 i London som konservator
vid den botaniska afdelningen af British museum. - B.
är Englands erkändt störste botanist och en af
1800-talets mest berömde botaniske författare.
Särskildt i fråga om de tropiska ländernas floror inlade
han stor förtjänst. Han var den förste, som
vetenskapligt beskref Australiens flora, i Prodromus floræ
Novæ Hollandiæ et insula Van-Diemen (1810).
Såsom ett slags bihang och fortsättning af detta
arbete äro att anse General remarks on the botany
of terra australis (1814) och Supplementum primum
floræ Novæ Hollandiæ (1830) m. fl. Därjämte
bearbetade han andras samlingar från olika trakter af
jorden (Java, Abessinien, Kongofloden och det inre
af Afrika) samt utgaf den botaniska delen af
berättelserna om de arktiska expeditioner, som utfördes
af J. Ross, Parry, E. Sabine och Franklin. B:s
största betydelse ligger däri, att han införde den
botaniska morfologien på en vetenskaplig bana, i
det han, utgående från teorien om växternas
metamorfoser, städse genom att troget iakttaga naturen
sökte vinna enhet i mångfalden. Äfven om den
botaniska systematiken och växtfysiologien gjorde
han sig mycket förtjänt, därigenom att han skapade
en vetenskaplig princip för det naturliga växtsystemet
och upptäckte den s. k. brownska
molekularrörelsen, hvarmed betecknas den
rörelse, som eger rum bl. a. hos frömjölets mikroskopiska
partiklar. B. var vidare den förste, som
lämnade en fullständig framställning af fröämnets
byggnad och utveckling; han bekräftade därigenom
den redan af Amici gjorda upptäckten att pollenkornen
gro på pistillens märke och att pollenrören
framtränga ända till fröämnets embryosäck. 1866-68
utgaf J. J. Bennett The miscellaneous botanical
works of Robert Brown (i Ray societys
handlingar).
(T. K.)

Brown [brau’n], sir George, brittisk general, f.
1790 i Skottland, deltog som generallöjtnant i
Krimkriget (1854–56) och förde vänstra flygeln i slaget
vid Alma (1854). Vid Inkerman blef han sårad
(s. å.). Efter tillfrisknandet intog han Kertsj och
Jenikale (1855) samt deltog i anfallet på Redan
(s. å.). 1860 utnämndes han till högste
militärbefälhafvare i Skottland. Död 1865.

Brown [brau’n], John, engelsk skriftställare,
vistades i Sverige 1808 och hade hemliga öfverläggningar
med de missnöjde politiker, hvilka åsyftade
att vinna Englands understöd helst till upprättande
af en konstitutionell författning efter engelskt
mönster, men - i händelse detta visade sig omöjligt - till
Gustaf IV Adolfs afsättning genom att erbjuda
tronföljden efter hertig Karl åt en engelsk prins
(hertigen af Gloucester). B. skickades, enligt egen
uppgift, såsom dessa politikers ombud till engelska
regeringen för att begära dess hjälp, men efter långa
förhandlingar skola Canning och Percival svarat
(nov. 1808), att de ej ville mottaga något sålunda
befullmäktigadt ombud. B:s arbete The northern
courts; containing original memoirs of the sovereigns
of Sweden and Denmark since 1766 (1818; ny
uppl. under titeln Secret history of the courts of
Sweden and Denmark i 2 bd, 1895; för såvidt det
rör Sverige öfversatt till svenskan af Th. Sundler:
"Svenska hofvet under konungarne Gustaf den tredje
och Gustaf den fjärde Adolph; med en inledning
rörande svenska oligarkien", 1829) är ett ovanligt
klumpigt fuskverk, som vimlar af falska uppgifter
och smädelser icke så mycket mot Gustaf III som
mot hans omgifning. B. skref vidare Psyche,
or the soul (2 bd, 1818), Anecdotes and
characters of the house of Brunswick (1820), The
mysteries of neutralization, The naval advocate
samt åtskilliga andra skrifter rörande neutralitet
och krigförandes rättigheter. Hans födelse- och
dödsår äro okända. (L. W-m.)

Brown [brau’n], John, nordamerikansk abolitionist,
f. 1800 i Torrington, Connecticut, härstammade
från en af "pilgrimsfäderna", Peter B. Han
erhöll en strängt puritansk uppfostran och fattade
redan vid unga år slafvarnas befrielse som sin
lifsuppgift, åt hvilken han med ed vigde sig och sina
söner. B. var en oböjlig fanatiker, ledd i sina
handlingar af samma gammaltestamentliga
åskådningar som Cromwells puritaner. Efter åratals
grubbel öfver slafvarnas öde kom han till den
slutsatsen, att de endast på våldsam väg kunde
frigöras, och han sällade sig i detta syfte 1855 till
de nybyggare, som med våld sökte hindra att Kansas
som slafstat upptogs i unionen. B. slog sig ned
som en patriark hos sina söner, hvilka redan förut
skaffat sig en farm vid Osawatomie, och därifrån
företog han tidtals äfventyrliga expeditioner för att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>