Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Browallius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kristus tvättar Petrus’ fötter (1852) och
Elia uppväcker änkans son (båda med mycket
uttrycksfulla figurer), Romeos afsked från Julia
(mycket lidelsefullt skildradt), Maria Stuarts
sista stunder och Cromwell (ridande ensam genom det
uppblomstrande England). Den stora taflan Arbetet, som
upptog konstnären i 13 år och afslutades 1865 (nu i
museet i Manchester), är en af de första konstnärliga
framställningar i sin art. Den skildrar arbetet
med nedläggandet af en rörledning i en gata. Där
söker den gärna experimenterande målaren äfven nå
friluftsverkan i belysning och koloristisk hållning,
något som likväl knappast lyckades. Hans sista
arbete var en serie freskomålningar i Manchesters
rådhus. B. afled i Manchester 1893. Biografier af
F. M. Hüffer (1896) och Helene Rossetti (1902).
G-g N.
Brown [brau’n], John Lewis, fransk målare,
f. 1829 i Bordeaux inom en familj af engelsk börd,
d. 1890 i Paris, gjorde sig ett namn genom häst- och
hundstudier samt idrotts- och krigsbilder.
Brown [bräu’n], Robert, engelsk naturforskare och
resande, f. 1842 på den lilla egendomen Campster i
Caithness, Skottland, kallade sig, för att skilja sina
skrifter från sin ryktbare namnes, Gampsterianus
efter födelsegården. Han studerade i Edinburgh samt
i Leiden, Köpenhamn och Rostock. 1861 besökte han i
vetenskapligt syfte Jan Mayen, Spetsbergen, Grönland
och västra stranden af Baffins’ vik, 1863-66 flera
af Nord-Amerikas minst kända trakter, bl. a. såsom
botanist i British-Columbiaexpeditionen och såsom
ledare af en undersökningsexpedition till Vancouver,
hvarunder han samlade en mängd nya växter och
kartlade det förut okända inre af ön Vancouver. 1867
besökte han ånyo Grönland, då han jämte E. Whymper
gjorde först bland engelsmän försök att intränga på
inlandsisen. Han reste sedan äfven i Afrika. 1876
bosatte han sig i London för att uteslutande egna
sig åt journalistisk verksamhet och författande af
populära skrifter, bland hvilka såsom de viktigaste
må nämnas Countries of the world (6 bd. 1876-81),
Science for all (5 bd, 1877-82; "Vetenskap för alla",
bearbetn., 1878-80), Peoples of the world (5 bd,
1882-85), Our earth and its story (2 bd, 1887 -88;
bearbetning af Kirchhoffs "Allgemeine erdkunde"),
The story of Africa (2 bd, 1892-93; "Afrika och
dess upptäcktshistoria", 1896 ff.). En förteckning
på hans arktiska uppsatser finnes i "Die literatur
über die polarregionen" af Chavanne, Karpf och
Le Monnier (1878) samt, till 1880, i Lauridsens
"Bibliographia groenlandica" (1890). Dessa hans
arbeten äro ofta bearbetningar af främmande källor,
men de hafva utan tvifvel i vida kretsar spridt
resultaten af geografiska forskningar. Af mera
själfständigt värde äro hans Manual of botany (1874;
ett antal uppsatser rörande hans äldre undersökningar
och iakttagelser, delvis förut publicerade) samt
Bibliography of Morocco (tills, med Playfair,
1892). Hans sista arbete (i press vid hans död)
var en ny upplaga af Parys "Leo Africanus"
för Hakluyt-sällskapet. B. afled 26 okt. 1895.
(G. Stg.)
Browne [bräu’n], Robert, engelska
kongregationalismens fader, f. kort efter 1550, kom
under predikantverksamhet vid Cambridges universitet,
sannolikt genom beröring med holländska anabaptister,
att utbilda en rent sekterisk, mot hvarje statskyrka
fientlig åskådning. Så råkade han i strid med de
högkyrklige och äfven med puritanerna, för hvilka
tanken på separation låg fjärran. -Under en vistelse
1580 i Norwich bildade han den första själfständiga
separatistförsamlingen i England. 1581 utvandrade
hela den lilla församlingen med sin pastor till
Holland, där den sedan blef utgångspunkten för
independentrörelsen. B. själf återvände snart till
England, råkade genom sin excentricitet i kollisioner,
som medförde en tids fängelse 1586. Måhända blef
B. härunder sinnesrubbad; i alla händelser slutar
härmed hans historiskt betydelsefulla verksamhet. Hans
följande lif visar en abnorm ombytlighet och
medförde bekantskapen med nya fängelser (32 gånger)
eller kanske dårhus, tills han på 1630-talet afled.
(Hj. H-t.)
Browne [bräVn], William, engelsk skald, f. 1591,
d. omkr. 1643, studerade en tid juridik, omtalas
sedan som informator för en ung adelsman och
tyckes därefter ha egnat sig uteslutande åt
författarskap. B. var en på sin tid ganska uppburen
författare i Spensers pastorala diktart. Af hans
förnämsta arbete, Britannia’s pastorals, utkom l:a
delen 1613, 2:a 1616, 3:e först 1852. Bäst äro där
hans naturbeskrifningar från Devon, handlingen är
ytterligt tunn, och de många allegorierna verka
störande. En samling ekloger, The shepheards pipe,
utgaf han 1614. B:s känsliga naturskildringar ha
påverkat Milton och i senare tider Keats. Han anses
af Bullen vara författare till det berömda epitafiet
öfver grefvinnan af Pembroke, hvilket vanligen går
under Ben Jonsons namn. Samlade utgåfvos B:s verk
1868 i 2 bd af W. C. Hazlitt. Jfr Moorman, "William
B., his Britannia’s pastorals" (Strassburg 1896).
V. S-g.
Browne [braVn], sir Thomas, engelsk läkare
och skriftställare, f. 1605, d. 1682, tog efter
vidsträckta utrikesresor sin medicine doktorsgrad i
Leiden och bodde sedan 1637 som läkare i Norwich. B:s
litterära storverk, Religio medici, skrefs (på
engelska) omkr. 1635, utkom i tjuftryck 1642 och
i en af författaren autoriserad upplaga 1643. Det
väckte oerhördt uppseende, öfversattes genast till
latin och snart äfven till holländska, tyska och
franska. I ett djärft, ofta poetiskt, stundom dunkelt
och pedantiskt språk ger B. där en psykologiskt
intressant, religiös och filosofisk trosbekännelse,
där skepticism och uppenbarelsetro på ett egendomligt
sätt möta sida vid sida. Boken hör till den äldre
engelska prosans klassiska arbeten, och dess stil
har öfvat starkt inflytande på Samuel Johnson och
Ch. Lamb. Bland B:s öfriga arbeten märkas Pseudodoxia
epidemica or enquiries into vulgar errors (1646),
en humoristisk vidräkning med tidens vidskepliga
folktro, samt Hydrotaphia or urn burial (1658), en
antikvarisk skildring af olika folksbegrafningssätt,
med inströdda, i engelsk litteratur oöfverträffadt
majestätiska betraktelser om död och odödlighet. En
samlad upplaga af B:s arbeten i 4 bd utgafs 1835-36
af S. Wilkin (förkortad uppl. i 3 bd 1852); af
"Religio medici" utgaf Greenhill en kritisk upplaga
1881. V. S-g.
Browne [bräu’n]. 1. Georg B., riksgrefve, rysk
fältherre och ämbetsman, föddes 1698 i Limerick
på Irland och tillhörde .en gammal irländsk
adelssläkt. 1730 ingick han i rysk krigstjänst och
deltog därefter i Rysslands alla krig till 1762. I
träffningen vid Grozka (1739) råkade han i turkisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
