Kristus tvättar Petrus' fötter (1852) och Elia uppväcker änkans son (båda med mycket uttrycksfulla figurer), Romeos afsked från Julia (mycket lidelsefullt skildradt), Maria Stuarts sista stunder och Cromwell (ridande ensam genom det uppblomstrande England). Den stora taflan Arbetet, som upptog konstnären i 13 år och afslutades 1865 (nu i museet i Manchester), är en af de första konstnärliga framställningar i sin art. Den skildrar arbetet med nedläggandet af en rörledning i en gata. Där söker den gärna experimenterande målaren äfven nå friluftsverkan i belysning och koloristisk hållning, något som likväl knappast lyckades. Hans sista arbete var en serie freskomålningar i Manchesters rådhus. B. afled i Manchester 1893. Biografier af F. M. Hüffer (1896) och Helene Rossetti (1902). G-g N. Brown [brau'n], John Lewis, fransk målare, f. 1829 i Bordeaux inom en familj af engelsk börd, d. 1890 i Paris, gjorde sig ett namn genom häst- och hundstudier samt idrotts- och krigsbilder. Brown [bräu'n], Robert, engelsk naturforskare och resande, f. 1842 på den lilla egendomen Campster i Caithness, Skottland, kallade sig, för att skilja sina skrifter från sin ryktbare namnes, Gampsterianus efter födelsegården. Han studerade i Edinburgh samt i Leiden, Köpenhamn och Rostock. 1861 besökte han i vetenskapligt syfte Jan Mayen, Spetsbergen, Grönland och västra stranden af Baffins' vik, 1863-66 flera af Nord-Amerikas minst kända trakter, bl. a. såsom botanist i British-Columbiaexpeditionen och såsom ledare af en undersökningsexpedition till Vancouver, hvarunder han samlade en mängd nya växter och kartlade det förut okända inre af ön Vancouver. 1867 besökte han ånyo Grönland, då han jämte E. Whymper gjorde först bland engelsmän försök att intränga på inlandsisen. Han reste sedan äfven i Afrika. 1876 bosatte han sig i London för att uteslutande egna sig åt journalistisk verksamhet och författande af populära skrifter, bland hvilka såsom de viktigaste må nämnas Countries of the world (6 bd. 1876-81), Science for all (5 bd, 1877-82; "Vetenskap för alla", bearbetn., 1878-80), Peoples of the world (5 bd, 1882-85), Our earth and its story (2 bd, 1887 -88; bearbetning af Kirchhoffs "Allgemeine erdkunde"), The story of Africa (2 bd, 1892-93; "Afrika och dess upptäcktshistoria", 1896 ff.). En förteckning på hans arktiska uppsatser finnes i "Die literatur über die polarregionen" af Chavanne, Karpf och Le Monnier (1878) samt, till 1880, i Lauridsens "Bibliographia groenlandica" (1890). Dessa hans arbeten äro ofta bearbetningar af främmande källor, men de hafva utan tvifvel i vida kretsar spridt resultaten af geografiska forskningar. Af mera själfständigt värde äro hans Manual of botany (1874; ett antal uppsatser rörande hans äldre undersökningar och iakttagelser, delvis förut publicerade) samt Bibliography of Morocco (tills, med Playfair, 1892). Hans sista arbete (i press vid hans död) var en ny upplaga af Parys "Leo Africanus" för Hakluyt-sällskapet. B. afled 26 okt. 1895. (G. Stg.) Browne [bräu'n], Robert, engelska kongregationalismens fader, f. kort efter 1550, kom under predikantverksamhet vid Cambridges universitet, sannolikt genom beröring med holländska anabaptister, att utbilda en rent sekterisk, mot hvarje statskyrka fientlig åskådning. Så råkade han i strid med de högkyrklige och äfven med puritanerna, för hvilka tanken på separation låg fjärran. -Under en vistelse 1580 i Norwich bildade han den första själfständiga separatistförsamlingen i England. 1581 utvandrade hela den lilla församlingen med sin pastor till Holland, där den sedan blef utgångspunkten för independentrörelsen. B. själf återvände snart till England, råkade genom sin excentricitet i kollisioner, som medförde en tids fängelse 1586. Måhända blef B. härunder sinnesrubbad; i alla händelser slutar härmed hans historiskt betydelsefulla verksamhet. Hans följande lif visar en abnorm ombytlighet och medförde bekantskapen med nya fängelser (32 gånger) eller kanske dårhus, tills han på 1630-talet afled. (Hj. H-t.) Browne [bräVn], William, engelsk skald, f. 1591, d. omkr. 1643, studerade en tid juridik, omtalas sedan som informator för en ung adelsman och tyckes därefter ha egnat sig uteslutande åt författarskap. B. var en på sin tid ganska uppburen författare i Spensers pastorala diktart. Af hans förnämsta arbete, Britannia's pastorals, utkom l:a delen 1613, 2:a 1616, 3:e först 1852. Bäst äro där hans naturbeskrifningar från Devon, handlingen är ytterligt tunn, och de många allegorierna verka störande. En samling ekloger, The shepheards pipe, utgaf han 1614. B:s känsliga naturskildringar ha påverkat Milton och i senare tider Keats. Han anses af Bullen vara författare till det berömda epitafiet öfver grefvinnan af Pembroke, hvilket vanligen går under Ben Jonsons namn. Samlade utgåfvos B:s verk 1868 i 2 bd af W. C. Hazlitt. Jfr Moorman, "William B., his Britannia's pastorals" (Strassburg 1896). V. S-g. Browne [braVn], sir Thomas, engelsk läkare och skriftställare, f. 1605, d. 1682, tog efter vidsträckta utrikesresor sin medicine doktorsgrad i Leiden och bodde sedan 1637 som läkare i Norwich. B:s litterära storverk, Religio medici, skrefs (på engelska) omkr. 1635, utkom i tjuftryck 1642 och i en af författaren autoriserad upplaga 1643. Det väckte oerhördt uppseende, öfversattes genast till latin och snart äfven till holländska, tyska och franska. I ett djärft, ofta poetiskt, stundom dunkelt och pedantiskt språk ger B. där en psykologiskt intressant, religiös och filosofisk trosbekännelse, där skepticism och uppenbarelsetro på ett egendomligt sätt möta sida vid sida. Boken hör till den äldre engelska prosans klassiska arbeten, och dess stil har öfvat starkt inflytande på Samuel Johnson och Ch. Lamb. Bland B:s öfriga arbeten märkas Pseudodoxia epidemica or enquiries into vulgar errors (1646), en humoristisk vidräkning med tidens vidskepliga folktro, samt Hydrotaphia or urn burial (1658), en antikvarisk skildring af olika folksbegrafningssätt, med inströdda, i engelsk litteratur oöfverträffadt majestätiska betraktelser om död och odödlighet. En samlad upplaga af B:s arbeten i 4 bd utgafs 1835-36 af S. Wilkin (förkortad uppl. i 3 bd 1852); af "Religio medici" utgaf Greenhill en kritisk upplaga 1881. V. S-g. Browne [bräu'n]. 1. Georg B., riksgrefve, rysk fältherre och ämbetsman, föddes 1698 i Limerick på Irland och tillhörde .en gammal irländsk adelssläkt. 1730 ingick han i rysk krigstjänst och deltog därefter i Rysslands alla krig till 1762. I träffningen vid Grozka (1739) råkade han i turkisk