fångenskap och hade tre gånger blifvit såld som slaf,
då slutligen franska sändebudet i Konstantinopel,
på ryska regeringens anhållan, förskaffade honom
friheten. B. deltog sedan såsom generalmajor i kriget
mot svenskarna 1742. Under sjuåriga kriget blef han
svårt sårad i slaget vid Zorndorf (1758). Peter III
utnämnde B. till fältmarskalk och bestämde honom till
öfverbefälhafvare i det tillämnade kriget mot Danmark,
men då han gjorde föreställningar mot det opolitiska
och orättvisa i detta krig, föll han i onåd och
förvisades. Innan B. hann afresa, kom han likväl
åter i ynnest och utnämndes till generalguvernör
öfver Livland (1762), en befattning som han med
heder skötte under trettio år. Sedan 1775 var han
därjämte generalguvernör öfver Estland. Kejsar Josef
II utnämnde honom 1779 till tysk riksgrefve. Han dog i
Riga 1792. Se "Histoire de la vie de George de Browne"
(Eiga 1794).
2.
Maximilian Ulysses B., den föregåendes
frände, riksgrefve, österrikisk fältmarskalk,
f. i Basel 1705, deltog med sådan utmärkelse i
österrikisk-turkiska kriget 1737-39, att han blef
utnämnd till fältmarskalklöjtnant. I de schlesiska
krigen (1740-42 och 1744-45) stred han utan framgång
mot Fredrik II; under österrikiska arfföljdskriget
(1741-48) vann han däremot flera segrar öfver de
franska och spanska trupperna i Italien. 1749 blef han
ståthållare i Siebenbürgen, 1751 generalbefälhafvare
i Böhmen och 1753 fältmarskalk. Vid sjuåriga krigets
utbrott (1756) utrustade B. skyndsamt en här, men
besegrades af Fredrik II i slaget vid Lobositz (1
okt. s. å.). I slaget vid Prag 6 maj 1757 fick han
ett svårt sår och dog kort därefter. Se "Zuverlässige
lebensbeschreibung des grafen von Browne" (1757).
Browne [bräVn],
Patrick, engelsk botanist, f. 1720,
d. 1790, skref
The civil and natural history of
Jamaica (1756). Hans herbarium "af 1,000 rare wäxter",
under sju år samladt på Jamaica, inköptes 1758 af
Linné för 600 daler. (T. K.)
Browne [bräVn],
Felicia D., engelsk författarinna. Se
Hemans.
Browne [bråten], sir
Thomas Gore, brittisk
militär och koloniguvernör, f. 1807, d. 1887,
inträdde 1824 i armén, deltog 1834 som major och
t. f. befälhafvare för sitt regemente med utmärkelse
i första afganska kriget samt utnämndes 1851 till
öfverste och guvernör på S:t Helena. 1854 utsågs
han till guvernör på Nya Zeeland och öfvertog i
sept. 1855 detta under rådande stridigheter med
maorierna synnerligen ansvarsfulla ämbete. Under
hans ämbetstid utbröt 1860 det andra maorikriget,
delvis föranledt genom en olyckligt formulerad
proklamation, genom hvilken B. sökte med stränghet
undertrycka upprorsrörelsen. B. utvecklade under
svåra omständigheter mycken kraft vid dess kufvande,
men regeringen ansåg klokast att ersätta honom med den
förnämste kännaren af maorifolket, sir George Grey,
hvilken i dec. 1861 aflöste B. Denne var därefter åren
1862-68 guvernör i Tasmanien och adlades 1869. Jfr
Jenks, "History of the australasian colonies" (1896).
V. S-g.
Browne [braVn],
Hablot Knight, engelsk konstnär,
bokillustratör, f. 1815, d. 1882, är mest bekant
genom de illustrationer han under pseudonymen
Phiz lämnade till originalupplagorna af ett flertal
bland Dickens' arbeten. B:s förbindelse med
Dickens började 1836, då denne sökte en efterträdare
till artisten E. Seymour som illustratör i den nyss
påbörjade serien "The Pickwick papers". B:s godmodigt
humoristiska teckningar samverkade kraftigt med
Dickens' text till den enastående popularitet boken
genast vann inom den engelsktalande världen. B. knöt
personliga vänskapsband med Dickens, och de företogo
tillsammans flera studieresor. Han illustrerade
sedan Dickens' böcker intill "A tale of two cities"
(1859). Bland de Dickens-karaktärer B. bidrog
att göra lefvande förtjäna framhållas Sam Weller,
Micawber och David Copperfield. B. illustrerade äfven
Ch. Levers och H. Ainsworths arbeten. Hans artistiska
verksamhet blef 1867 till följd af ett slaganfall
nästan hämmad. Jfr F. G. Kitton, "'Phiz', a memoir"
(1882) och "Charles Dickens and his illustrators"
(1899).
</img>
Browne [brau'n], Charles Farrar, amerikansk
humorist, bekant under pseud. Artemus Ward, f. 1834
i Waterford (Maine), d. 1867 i Southampton. Han
var först sättare på ett boktryckeri i Boston, blef
sedan litteratör och skref humoristiska .uppsatser
i tidningen "Cleveland plaindealer". 1861 blef
han redaktör för skämttidningen "Vanity
fair". Mest beundrad var B. som föreläsare. Hans
komiska skildringar äro samlade under titlarna Artemus
Ward, his book (1862), Artemus Ward, his panorama
(1865), Artemus Ward among the mormons (1866), Artemus
Ward among the fenians och Artemus Ward in London
(1867). Hans Complete works utkommo illustrerade i
London 1875, med biografi af M. D. Landen, samt i
New York 1898. - Skisser af B. finnas öfversatta i
"Amerikanska humorister" af C. E. Nyblom (1874).
Brownhills [braVn-hils], stad i
engelska grefsk. Stafford, 15 km. n. ö. om
Wolverhampton. 15,252 inv. (1901). Kolgrufvor och
järnhyttor.
Brownianismen [brau-], ett medicinskt system. Se Brown
(John, sp. 302).
Brownie [brau'ni], egentl, "den lille brune", ett
slags tomte, enligt folktron på Skottlands kuster
och öar.
Browning [bra~u'ninj. 1. Elizabeth Barrett B.,
den efterföljandes hustru, född Barrett, Englands
yppersta skaldinna, f. 6 mars 1806 (ej 1809) på Coxhoe
hall i grefskapet Durham, d. 29 juni 1861 i Florens,
var dotter till en godsegare, uppväxte i en leende
landsbygd och röjde tidigt ovanliga själsgåfvor. Vid
åtta års ålder läste hon Homeros på originalspråket,
de grekiske sorgspelsdiktarna blefvo sedan hennes
favoriter, och flickan lärde sig latin, franska,
tyska, spanska och italienska för att tillegna sig
dessa språks litterära skatter, hvarjämte hon fick
Shakspere kär och vann förtrogenhet med engelska
litteraturen alltifrån Chaucer. Bräckligt fin var den
kroppshydda, som omslöt .hennes eldsjäl. Vid femton
år skadade hon sin ryggrad genom ett fall från hästen
och var därefter
