Bruis, P. Se Peter af Bruys. Bruit [brul], fr. (af bruire, brusa, larma), brus, sorl, larm, oväsen; uppseende, rykte, prat. - Tant de bruit pour une omelette [ta da brui por yn åmWt], "så mycket väsen för en pannkaka". Bruit de diable [brui do dia'bl], fr., "djäfvulsbuller", nunnesusning. Se Blåsljud. Brukbarhetsvärde. Se Värde. Brukshjälpen,kam. SeByggningshjälpen. Brukssocieteten, representanterna för de bruk, som äro delaktiga i det år 1747 stiftade järnkontoret. Intill år 1892 hade brukssocieteten hvart tredje år allmänt ordinarie sammanträde, s. k. järnkontorsriksdag, men fr. o. m. 1894 sammanträder den årligen. Se Järnkontoret. G. H-r. Bruks-år. Med hänsyn till arbetarnas flyttningstid lät man förr vid bruken i Sverige räkenskapsåret omfatta tiden från och med l nov. till och med 31 okt. Denna tid kallades ett bruks-år (smidesår). Numera föras räkenskaperna äfven vid bruken nästan öfverallt efter kalenderår. Brukterer (lat. brufcteri), germansk folkstam i norra delen af nuv. Westfalen och angränsande delar af Holland. Bruktererna reste sig flera gånger mot romarna, bl. a. under Arminius, men besegrades (senast 310 af Konstantin). Vida berömd var deras sierska Veleda (se d. o.). (H. Sgn.) Bruljera ochBruljeri. Se Brouillera. Brulliot [bryljå], Franz, tysk konstskriftställare, f. 1780 i Düsseldorf, egnade sig först åt kopparstickarkonsten och flyttade 1805 till München, där han 1822 blef konservator för den kungl. kopparstickssamlingen, som han betydligt ökade samt ordnade efter skolor. Död 1836. Hans Dictionnaire des monogrammes (1817-18) utkom, jämte Table générale des monogrammes (1820), i en ny, omarbetad upplaga 1832-34. Brullus. Se Burlos. Brumaire [brymär], fr. (af lat. bruma, vintersolståndet), "dim-månaden", den franska republikanska kalenderns andra månad, hvilken åren I-III, V-VII (okt. 1792-nov. 1795, okt. 1796 -nov. 1799) började 22 okt. och slutade 20 nov., åren IV, VIII-XI, XIII-XIV (okt. 1795-nov. 1796, okt. 1799-nov. 1802, okt. 1804-nov. 1806) började 23 okt. och slutade 21 nov. och året XII började 24 okt. 1803 och slutade 22 nov. 1804. - Historiskt ryktbara äro 18 och 19 brumaire år VIII (9 och 10 nov. 1799), då Napoleon utförde den statskupp, som störtade direktorium och gjorde honom själf till förste konsul. Brumata-lim, tekn. Se Cheimatobia. Brumath l. Brumpt, stad i Nedre Elsass, landtkretsen Strassburg. 5,530 inv. (1900). Vin-, humle- och tobaksodling. I grannskapet finnas romerska fornlämningar. Brumel [brymä'1], Antoine, nederländsk kontrapunktist, i slutet af 1400-talet och början af 1500-talet. Han var lärjunge till Okeghem och näst efter Josquin en bland de anseddare medlemmarna af den yngre nederländska skolan. B. vistades alltifrån 1505 i Ferrara, vid hertig Alfons I:s hof. Han komponerade ett 20-tal mässor, däribland t. o. m. en 12-stämmig, samt en mängd motetter och en del sångduetter. Åtskilligt däraf trycktes i början af 1500-talet; annat finns i manuskript i Münchenbiblioteket och annorstädes. B:s vokalverk visa både konstfullhet och sinne för afrundning. I en 8-stämmig sång af honom är hvar stämma skrifven i sin särskilda tonart, och ändock blir samklangen harmonisk; med sådana kraftprof braverade den tidens tonsättare. Brummeisen [bn/majsen], ty. Se Mungiga. Brummell [bra^l], George Bryan, f. 1778 i London, d. 1840 i Caen, vanligen benämnd Beau Brummell [båH; bra^l], spelade en stor roll i Londons sällskapslif såsom en af de tongifvande i modets värld och kallades "prince of dandies",. men dog i yttersta fattigdom och elände. B:s i patologiskt hänseende intressanta lif har skildrats af Jesse (1844, ny uppl. 1886) och Barbey d'Aurevilly i "Du dandisme et de Georges B." (4:e uppL 1887). Brummer, Magnus Henrik, jägeritjänsteman, f. 1735, d. 1790, studerade vid Uppsala universitet, blef 1761 löjtnant vid Västgöta-Dals regemente, erhöll 1770 afsked från krigstjänsten och blef 1775 öfverjägmästare i Halland, i hvilken egenskap han verkade till 1787. Han utgaf några för sin tid intressanta arbeten: "Kort utdrag af alla kongl. förordningar, resolutioner och bref, rörande skogarnes vård och nyttjande i riket, samt jagt och djurfång" (1787) och "Försök till ett svenskt skogs- och jagtlexicon" (1789). H. Szs. Brummer, Therese Conradine von, f. Casse, dansk författarinna under pseudonymen Fru Elisabeth, f. 1833 i Köpenhamn, d. 1896, gift med öfversten N. A. v. Brummer, författade berättelser för barn, novellerna Virkelighedsbilleder (1887) och romanen Som man gifter sig (1888), hvilka röja vaken iakttagelseförmåga. Brumpt. Se Brumath. Brumstämma, mus., sångstämma, som genom ett brummande med sluten mun (con bocca chiusa} ackompanjerar en melodi. A. L. Brun [bro], Charles le. Se Lebrun. Brun [bro], Corneillele. Se Bruyn. Brun, Hans Jakob, norsk fortifikationsofficer, f. 1661 på Akershus, deltog i sin ungdom i utländska krig och blef 1694 kaptenlöjtnant i den norska hären. Han ledsagade följande år den unge generalen Kristian Gyldenlöve på dennes inspektionsresa i Norge, och den af honom förda journalen ger viktiga upplysningar om samtidens norska fortifikationsväsen. Under Karl XII:s infall i Norge var han öfverstelöjtnant och kommendant på Fredrikssten. Hans försvarsanstalter ha lika mycket som borgerskapets hjältemod och offervillighet äran af att konungens öfverrumplingsförsök misslyckades. B:s förtjänster ha emellertid mycket länge stått i skuggan för bröderna Golbjörnsens. 1720 vardt B. chef för första trondhjemska regementet och 1733 generalmajor. Han tog afsked 1736 och dog tre år senare i Vserdalen. O. A. Ö. Brun. 1. Johan Nordal B., norsk präst och författare, f. 1745 i Bynesset vid Trondhjem, blef 1772 kapellan i sin födelseort, men förflyttades redan 1774 till Bergen, där han tillbragte återstoden af sitt lif, från 1804 såsom biskop i Bergens stift. Död 1816. B. intog på sin tid såsom författare till tragedierna Zarine (1772) och Einer Tambeskielver (s. å.) samt de i Norge mycket omtyckta sångerna For Norge, kampers födeland och