societatis scientiarum fennicæ" offentliggjorda afhandlingar. B. är äfven författare till en i flera upplagor utgifven latinsk elementargrammatika, som länge lästes vid Finlands offentliga läroverk. Han dog i Hälsingfors 1871. A. O. F.* Brunering (af fr. brunir, göra brun), den behandling metallvaror, särskildt föremål af järn och koppar, underkastas för att erhålla ett mattbrunt konstgjordt oxidöfverdrag till prydnad och till skydd mot atmosfärilierna. I stor utsträckning användes inom vapentillverkningen brunering af gevärspipor. För sådant ändamål finpoleras piporna med smärgel, rengöras väl från smuts och fett samt ingnidas med en blandning af antimonsmör och olivolja (bronssalt) med tillsats af järnklorid och gallussyra, hvarefter de förvaras å varmt ställe 10-12 timmar. Den intorkade blandningen afgnides med ylle, och piporna poleras med olja och bonvax. Förfarandet upprepas, tills önskad färg och nyans erhållits. Koppar bruneras genom glödgning och hastig afkylning i utspädd svafvelsyra (jfr Afbränning) eller ock genom bestrykning med rödfärg (engelskt rödt), glödgning samt hastig afkylning i kopparacetatlösning. G. H-r. Brunet [bryna], Jacques Charles, fransk bibliograf, f. 1780, d. 1867, utgaf bl. a. Manuel du libraire et de l'amateur de livres (1810; 5:e uppl. 1860-65; tre supplementband af P. Deschamps och G. Brunet 1870-80). Brunet [bryna], Pierre Gustave, fransk bibliograf, f. 1807, d. 1896 i Bordeaux, utgaf ett antal betydelsefulla äldre skrifter, bl. a. "Correspondance complète de la duchesse d'Orléans Elisabeth Charlotte" (2:a uppl. 1869), samt författade viktiga kulturhistoriska och bibliografiska arbeten, bl. a. La France littéraire au XV:e siècle (1865), Études sur la reliure des livres (1873, 2:a uppl. 1890), Les fous littéraires (1880) samt Dictionnaire des ouvrages anonymes (1889). Brunet-Debaines [brynä-deban], Louis Alfred, fransk målare och gravör, f. 1845 i Le Havre, har vunnit ett namn genom arkitekturmålningar (delvis i akvarell) samt etsningar och akvatinta-gravyrer efter taflor af Ruijsdael, van Goyen, Corot, Constable, Daubigny, Turner, Millais m. fl. Brunet de Presle [bryna da präl], Charles Marie Vladimir, fransk hellenist, f. 1809 i Paris, öfversatte på nygrekiska La Rochefoucaulds "Maximes" och fick 1848, efter Letronnes död, i uppdrag att fortsätta utgifvandet af de grekiska papyrusurkunder, som man funnit i Egypten. 1852 vardt han ledamot af franska institutet och 1864 professor i nygrekiska språket vid "école des langues orientales vivantes" i Paris. Död 1875. E. skref bl. a. Recherches sur les établissements des grecs en Sicile (1845, prisbelönadt af Institutet), Examen critique de la succession des dynasties égyptiennes (I, 1850) och Monographie du Sérapéon de Memphis (i Institutets "Mémoires"). Brunetière [bryntiär], Ferdinand, fransk kritiker och litteraturhistoriker, f. 19 juli 1849 i Toulon, inträdde 1875 i redaktionen af "Revue des deux mondes", blef en af de flitigaste medarbetarna i denna stora tidskrift och är sedan 1893 dess hufvudredaktör. Han anställdes 1886 såsom föreläsare i franska språket och litteraturen vid école normale i Paris. 1893 invaldes han i franska akademien.

</img>
B. är en grundlig, myndig och konservativ
kritiker med doktrinärt skaplynne, drifven
dialektiker, stark i att klassificera och ej fri
från pedanteri. Han har gjort sig ansedd genom sin
stilistiska förmåga, sin beläsenhet och oförskräckta
nitälskan, sitt sinne för verkligheter och sitt
förakt för det simpla. B. håller före, att franska
litteraturen på 1600-talet nådde sin höjdpunkt
af vitter fullkomlighet och efter denna tid mer
eller mindre urartat. Han är bister mot naturalism,
vällustig dekadanslitteratur och symbolism. Det
diktande jaget har vida mindre intresse för
honom än graden af allmänmänskligt innehåll i
diktalstren. De flesta af B:s utgifna arbeten äro
i bokform sammanförda uppsatser och föreläsningar;
åtskilliga ha utgått i nya upplagor. Bland dessa
böcker märkas bl. a. Études critiques sur l'histoire
de la litteratur e française (l bd, 1880-1903; bd l
prisbelönt af franska akademien), Le roman naturaliste
(1883; likaledes prisbelönt), Histoire et litteratur
e (3 bd, 1884-86), Nouvelles questions de critique
(1890), L'évolution des genres dans l'histoire de la
littérature (I, 1890), i hvilket arbete B. tillämpar
darwinistiska evolutionsteorier på diktarternas
utveckling, Essais sur la litterature contemporaine
(2 bd, 1892 -95), Les époques du théâtre français
(1892),  L'évolution de la poésie lyrique en France au
dixneuviéme siècle (2 bd, 1894), Manuel de 1'histoire
de la littérature française (1897), Victor Hugo
(I, 1902) och Histoire de la littérature française
classique. 1515-1830 (IW4: ti.).                 '
E. F-t.

Brunett (fr. brunet, af brun, brun), kvinna med mörk
hy, bruna ögon och brunt hår. Jfr Blond.

Brunette [brynä't], fr. 1. Se Brunett. - 2. Ett slags
fransk visa af erotisk karaktär.

Brunetto  Latini,  italiensk lärd.   Se Latini.

</img>
Brunfels, Otto, tysk botanist, af Linné kallad
"botanikens fader", f. 1488 i Mainz, var först
kartusianmunk, öfvergick sedan till lutherska läran
och förestod i nio år en skola i Mainz. Under denna
tid studerade han äfven medicin och slog sig därefter
ned såsom läkare i Bern, där han dog 1534. B. var
den förste europé, som sökte botanikens uppgift i
naturens betraktande i st. f. i uttolkningen af de
gamles botaniska skrifter. Hans arbete Herbarum
vivæ cicones (1532-36) innehåller träsnitt af
inhemska växter samt dessas namn äfven på tyska.
(T. K.)