Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bruneau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brunfelsia L., bot., växtsläkte af
fam. Scrophulariaceæ, med omkr. 20 arter
i tropiska Amerika. I växthus odlas allmänt
B. eximia Bl. (Franciscea eximia), en buske från
Brasilien, med stora, välluktande, violetta blommor.
G. L-m.
Brunflo. 1. Socken i Jämtlands län, Brunflo
tingslag. 33,016 har. 3,940 inv. (1903). B. bildar
med Marieby, Lockne och Östersunds stad ett regalt
pastorat i Härnösands stift, Jämtlands östra
kontrakt. - 2. Tingslag i Jämtlands län, ingår i
Jämtlands östra domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Brunflo, Marieby och Lockne. 55,979
har. 6,195 inv. (1903).
Brunfläcksjuka å hveteax, framkallad af en svampart,
Phoma Hennebergii. De sjuka axen synas rödbruna,
beroende därpå att agnarna äro fläckvis, särskildt mot
spetsarna, besatta med en mängd små, punktformiga,
brunsvarta upphöjningar (sporgömmen). Sjukdomen
kan medföra fullständig förkrympning af kornen. Se
vidare J. Eriksson, "Brunfläcksjuka å hveteax", i
"Landtbr.-akad:s handl. o. tidskr.", 1890, s. 183.
J. E-n.
Brunhemsberget. Se Billingen.
Brunhilda. 1. (Brunhilde, Brunichilde) Dotter af
västgotakonungen Atanagild och omkr. 567 förmäld med
konung Sigibert af Austrasien. B. tog synnerligen
liflig del i de vilda släktfejderna inom det
merovingiska huset samt blef 613 tillfångatagen af
konung Klotar II af Neustrien och på ett grymt sätt
aflifvad. Se vidare Merovingerna.
2. (Brunhilde, Brünhilt) En af de tyska
och nordiska hjältesagornas mest bekanta gestalter. Se
Nibelungenlied och Sigurdssagan.
Brunholts, tekn. Se Cæsalpinia och Sappan.
Brunhven, bot. Se Hven.
Brunhö, landtbr. Se Hö.
Bruni, ö på sydöstra kusten af Tasmanien, skild från
detta genom D’Entrecasteaux-kanalen, består af tvenne
genom ett sandigt näs förenade delar, med sammanlagdt
385 kvkm. och omkr. 200 inv. Ön har stenkolslager.
Bruni, Leonardo, italiensk lärd, f. 1369 i Arezzo,
hvarför han kallade sig Aretino, studerade
i Florens under ledning af den namnkunnige
greken Eman. Chrysoloras och blef 1405 påflig
sekreterare samt innehade denna befattning under
fyra påfvar. Genom sin Historia florentina (i
italiensk öfversättning första gången tryckt 1476; ny
uppl. af dess latinska och italienska text 1856-60)
förvärfvade han medborgarrätt i Florens och blef
1427 statssekreterare i denna republik. Han dog 1444;
ett grafmonument öfver honom af Rossellino finnes i
Santa Croce. B. främjade den grekiska litteraturens
studium förnämligast genom latinska öfversättningar
af Aristoteles, Demosthenes m. fl. grekiska
författare. Bland B:s öfriga skrifter märkas hans
tidshistoriskt upplysande Epistolæ familiares (1472;
ny uppl. af Mehus i 2 bd, 1741) och Commentarius
rerum suo tempore gestarum (1476, äfven i Muratori,
"Scriptores rerum italiani", bd 19).
F. B.*
Bruni, Antonio Bartolomeo, italiensk kompositör och
violinist, f. 1759, d. 1823, kom 1781 till Paris,
där han till 1801 hade anställningar vid åtskilliga
teatrar. Han komponerade diverse instrumentalmusik
samt operetter, bland hvilka i Stockholm gifvits
"Fiskaren" (1798), "Major Palmer" (1800), "Claudine" (1801)
och "Poeten i sitt hus" (1802).
A. L.
Brunichilde. Se Brunhilda 1.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
