svenska läkare, samt 10,000 kronor till en stipendiefond vid Karolinska institutet. 6. Anders Johan B., broder till B. 4, biograf, f. 26 nov. 1831 i Tommarps prästgård i Malmöhus län, blef student i Lund 1848 och filos. doktor 1853 samt tog hofrättsexamen 1856. Sin ämbetsmannaverksamhet egnade B. hufvudsakligen åt sundhetskollegium (medicinalstyrelsen), hvarest han blef kanslist 1859 och notarie 1867 och hvarest han var sekreterare 1870-97. Död 28 febr. 1901 i Stockholm. B. var från 1861 sekreterare hos boktryckerisocieteten i Stockholm och 1886-92 ledamot af civilstatens pensionsinrättnings direktion. Han utgaf Ättelängd öfver slägten Bruzelius (1848), redigerade årg. 1862-65 af "Svensk bibliografi" samt utarbetade Sveriges läkarehistoria. Ny följd (1872-76, tillsammans med A. H. Wistrand och C. Edling), dess fortsättning "Svensk läkare-matrikel" (1886-1902), Filosofie doktorer, 1823 promoverade i Lund (1874), Filosofie doktorer, 1824 promoverade i Uppsala (1875), Sveriges apotekarehistoria. Ny följd (1878-81) samt en stor mängd nekrologer i "Stockholms dagblad" under 25 års tid m. m. 7. Viktoria B., den förstnämndes brorsdotter, författarinna. Se Benedictsson. Bruzius, Petrus, stiftaren af brusianernas sekt. Se Peter af Bruys. Bryaceæ, bot. Se Löfmossor. Brya Ebenus DC., bot., ett till fam. Leguminosæ, afd. Papilionatæ hörande litet träd, växande på Cuba och Jamaica. Däraf erhålles amerikansk ebenholts. G. L-m. Bryan [braien], William Jennings, nordamerikansk politiker, f. 19 mars 1860 i Salem, Illinois, egnade sig efter slutade studier åt advokatyrket i Jacksonville och flyttade 1887 till Lincoln, Nebraska. Under presidentvalskampanjen 1888 gjorde han sig först känd i det politiska lifvet genom ett mycket uppmärksammadt tal för ren inkomsttariff, hvilket han höll vid val af delegerade från Nebraska till partiets nationalkonvent i S:t Louis. Han invaldes 1890 i kongressen, omvaldes 1892 och vann snart, stödd på sitt växande oratoriska anseende, en ledande ställning bland Nebraskas demokrater. I kongressen understödde han R. P. Bland i dennes kraf på fri silfverutmyntning. B. utgaf 1894-96 Omaha-tidningen "World herald" med "fritt silfver" som politiskt program, men lyckades ej bli invald i senaten och återtog då sin advokatverksamhet i Lincoln. Vid 1896 års förberedelser till presidentvalet var B. medlem af demokraternas nationalkonvent i Chicago och vann denna församling för sin kandidatur genom ett bländande tal för fri silfverutmyntning, hvilket framkallade måttlös entusiasm. Det var under detta tal han till guldmyntfotens anhängare utslungade de sedan under valkampanjen ständigt citerade orden: "Ni skall ej trycka ned denna törnekrona på arbetets panna, ej korsfästa människosonen på ett kors af guld". B. var äfven populisternas och "det nationella silfverpartiets" presidentkandidat. Valstriden blef ytterst liflig och slöt med en rätt hårdvunnen seger för den republikanske kandidaten, Mc Kinley. B. fortsatte efter detta nederlag sin politiska agitation under vidsträckta föreläsningsresor 1897 och 1898, med bimetallismen som föredragsämne. Vid spansk-amerikanska krigets utbrott blef han öfverste för ett regemente frivilliga, hvilket emellertid i reserv fick stanna kvar i Florida. Vid 1900 års presidentvalskampanj korades han ånyo till demokraternas kandidat, denna gång med "antiimperialismen" som förnämsta programpunkt. De konservativa elementen inom partiet voro emellertid misstrogna mot B. som politisk personlighet, framför allt på grund af hans enligt deras mening demagogiska uppträdande och hans ståndpunkt i frågan om myntfoten; detta bidrog till att göra hans nederlag fullständigt vid presidentvalet i nov. s. å. Under de senaste åren har B. alltmer närmat sig populisterna och kommit på spänd fot med den officiella demokratiska partiledningen. Han samverkade under förberedelserna till 1904 års presidentval med W. E. Hearsts anhängare samt lyckades på demokraternas nationalkonvent i S:t Louis åtminstone få myntfotfrågan lämnad öppen. Den vid detta tillfälle nominerade kandidaten A. B. Parkers öppna förklaring för guldmyntfot betog emellertid B. all utsikt att för framtiden inom det demokratiska partiet få fram sitt älsklingskraf på "fritt silfver", och hans namn har på allra sista tiden nämnts i samband med projekterade nya partibildningar. V. S-g.

</img>
Bryant [braient], William  Cullen, 
nordamerikansk skald, f. 1794 i Cummington, 
Massachusetts, d. 1878, slog sig ned som advokat först i Great Barrington, 
men flyttade 1825 till New York för att helt och hållet egna sig åt 
litteraturen. Han var 1829-78 redaktör af tidningen "Evening post", i hvilken 
han framgångsrikt uppträdde för frihandeln och mot slafveriet. Hans förnämsta 
dikter äro Thanatopsis (1817), The ages (1821), en lärodikt
om människosläktets utveckling, Hymn to death och 
The lapse of time. B., som har blifvit kallad sitt 
lands förste själfständige skald, utmärker sig för en 
allvarlig lifsåskådning, frihetskärlek och varmt sinne 
för naturens skönhet. B. öfversatte äfven Iliaden 
och Odyssén (1870-71). En samling reseskildringar 
utgaf han 1854 under titeln Letters of a traveller 
in Europe and America. Hans arbeten utgåfvos 
i 6 band 1883-84. Jfr biogr. af J. Bigelow 
(1889).                        F. B.*

Bryaxis (grek. BQVU^IS), grekisk bildhuggare af 
attiska skolan, verksam i senare delen af 4:e årh. f. 
Kr. och samtidig med Skopas, hvilken han biträdde 
vid utsmyckningen af mausolén i Halikarnassos. 
Enligt Plinius arbetade B. på mausoléns norra sida. 
Med undantag af en i Aten funnen reliefbas med 
ryttarfigur, äro alla hans arbeten försvunna. Dock 
känna vi genom afbildningar å gamla antiokianska 
mynt något så när till hans berömda, i Dafne 
vid Antiokia resta Apollon-stod, en kolossal akrolit, 
som framställde guden stående, iförd fotsid 
mantel, med lyran i vänster hand och en skål i den 
högra.                        O. G-g.

Bryce [brai's], James, engelsk historiker, 
rättslärd och politiker, f. 1838 i Belfast, Irland, studerade 
vid universiteten i Glasgow, Oxford, där han