silfverbröllop på 25-årsdagen af giftermålet, guldbröllop på 50-årsdagen, diamantbröllop på 60- (eller 75-)årsdagen och järnbröllop på 70-årsdagen. I Indien funnos hos bramanismens bekännare fordom åtta olika äktenskaps- och bröllopsformer. Numera bortlofvas flickan vanligen vid 5-6 års ålder och föres vid 10-12 år såsom giftasvuxen till mannen. Denna dags afton sätter man brudparet vid en eld, öfverhöljer deras ansikten och lägger ett silkessnöre om dem; en braman framsäger böner samt kastar sädeskorn och luktvatten öfver dem in i den heliga elden. Vid bröllopsmåltiden på fjärde dagen äta brud och brudgum ur samma fat. Äfven för mindre bemedlade uppgå bröllopsskänkerna åt gästerna, afgifter åt präster, kadi och släktingar m. m. till så betungande höga belopp, att man bland flera folkklasser i norra Indien föredrager att afdagataga sina flickebarn.

Kinesisk brud och brudgum.</img>

Äfven i Kina ingås förlofning i späda 
barndomen, efter flera stränga ceremonier i förfädrens 
tempel. Man ser mycket på likhet i ålder, stånd och 
förmögenhetsvillkor. Under tre dagar fastas det före 
bröllopet, som därefter firas festligt i tre dagar. 
På bröllopsmorgonen växlas skänker och ringar, på 
aftonen afhämtas bruden. Ett kinesiskt bröllopståg 
plägar öppnas af gonggongslagare, två man i ledet, 
med vidt mellanrum inbördes. Bakom dem följa 
bärare af taflor med inskriften "gå ur vägen!", 
därnäst standarbärare, hällebardiärer, bärare af 
fyrkantiga lanternor (vid bröllop i Mandsjuriet äro 
lanternorna runda), musikanter (med trummor, klockspel, 
bäcken, flöjter), betjänter med piskor och stafvar, 
vidare bruden i röd stjärnströdd bärstol, som 
bäres af åtta man, brudens mor i grön palankin med 
fyra bärare och slutligen åkdon med anhöriga i. 
Bruden inbäres af matronor i huset, men hålles först 
öfver ett glödbäcken vid dörren. I salen växlas 
högtidliga hälsningar och ätes betelpalmnöt, hvarefter 
mannen i brudens rum aftager hennes slöja; det 
är då ofta för första gången han skådar hennes 
ansikte. Efter bröllopet återsändes unga frun på ett 
par dagar till sina föräldrar, och vid slutet af en i 
nöjen förfluten månad lykta brudparets föräldrar 
festligheterna med en ståtlig tillställning.

Japanskt bröllop.</img>

I Japan utgjorde förr förlofningsfesten den 
egentliga bröllopsceremonien och ansågs ega 
bindande kraft. Numera plägar brudfolket tidigt på 
morgonen af hvarderas anhöriga afhämtas på en 
med fyra oxar förspänd vagn och åka bort till en 
kulle, där äktenskapsgudens bild, hundhöfdad för 
att beteckna trohet och vaksamhet, är uppställd i 
ett dyrbart åttkantigt tält; därutanför står en 
bonze (präst), som välsignar. Brud och brudgum 
hålla hvar sin bröllopsfackla, som vid ceremoniens 
slut antändes, brudens på en lampa och brudgummens 
på hennes, hvarvid de kringstående upphäfva 
fröjderop och stiga fram lyckönskande, medan andra 
utanför kasta brudens forna leksaker på elden. Efter 
återkomsten i bröllopshuset hålles glädjefest.

Afgansk brudgum på hemväg med sin brud.</img>

Muhammedanerna gifta sig antingen på 
lifstid eller på viss tid. Äktenskapet på lifstid 
afslutas inför imamen af föräldrar och släkt, utan 
att de unga tu sett hvarandra. Hos ökenaraberna 
förekommer ett slags brudköp mot ett visst antal 
får, hästar o. s. v. Giftermålsceremonierna ske