af pfalzgrefven enligt gammalt bruk hela lägret, och för detsamma erhöll han sedan af danske konungen 500 specie guldkronor, "ehuruwäl det var 4 gånger mer värt". - B:s kyrktorn är ännu sjömärke. L. W:son M. Bröndsted, Peter Oluf, dansk arkeolog, f. 1780, d. 1842, blef 1802 teol. kandidat och 1806 filos. doktor. Han reste därefter till Paris, där han studerade två och ett halft år, och begaf sig 1809 med tre tyska arkeologer till Rom och södra Italien samt 1810 till Grekland. Nästa år for han till Efesos och företog sedan ensam viktiga utgräfningar på ön Keos, deltog 1812 i de andres utgräfningar i Figalia och gjorde ett längre besök hos Ali pasja i Janina. 1813 återvände han och blef professor i Köpenhamn, men for ånyo söderut 1818 som diplomatisk agent vid påfvestolen; han uppehöll sig i Rom till 1823 och därefter i Paris och London till 1832, sysselsatt med utarbetandet af sitt stora arbete, Voyages dans la Grèce (2 bd, 1826-31), som egentligen handlar om utgräfningarna på Keos och om Parthenons metoper och som är ett af de viktigaste arbetena i den arkeologiska litteraturen. Dess praktfulla utstyrsel kostade honom en stor del af hans förmögenhet, ehuru arbetet utgör endast en del af hvad det enligt planen skulle bli. 1832, vid återkomsten till Danmark, blef B. åter professor och direktör för myntsamlingen. Af hans mindre afhandlingar må nämnas On panatheic vases (1832), De cista aënea Præneste reperta (1834), The bronzes of Siris (1836) och Den ficoroniske cista (1847). Vidare utgaf han i "Bidrag til den danske historie" (1817-18) en öfversättning af R. Waces Rimkrönika om Gånge-Rolf och hertigarna i Normandie samt efterlämnade en öfversättning af trilogien "Orestias" af Aischylos (utg. 1844). N. V. Dorph utgaf B:s "Reise i Grækenland" (1844) och "Uddrag af P. O. Bröndsteds reisedagbøger" (1850). E. Ebg. Bröndsted, Karl Gustav, dansk författare, f. 1851 i Köpenhamn, tog 1876 filologisk examen och blef 1881 adjunkt i Rönne, men flyttades 1894 till Aarhus. Redan 1878 utgaf han en berättelse, I bölgegang, och 1881 en dramatisk dikt, Curtius, men han blef mest känd genom sina nutidsberättelser, Frihed (1893, 2:a uppl. 1900), med skarpa angrepp såväl på grundtvigianarna som på den af vissa fritänkare förkunnade frigörelsen från tukt och lagbundenhet, och Fædrenes synd (1895), där politiska och sociala brytningar skildras. Senare följde romanen Borretaarn (1898) och Niels Glambæk (1902) samt den satiriska skriften Smaa danske snobber <1896) jämte flera inlägg mot den nyare litterära riktningen. E. Ebg. Bröndum, Anna Kristine. Se Ancher. Brönig, alppass. Se Brünig. Brönners fläckvatten utgöres af de vid 60°--110° C. öfverdestillerade delarna af amerikansk bergolja, d. v. s. gasolja eller teknisk bensin, och användes till aflägsnande af fläckar, som förorsakats af fett och harts. S. J-n. Brönnestad, socken i Kristianstads län. Västra Göinge härad. 5,214 har. 975 inv. (1903). B. bildar med Matteröd ett regalt pastorat i Lunds stift, Västra Göinge kontrakt. Brönnö (Brönö), härad och pastorat i Nordlands amt, Söndre Helgelands fogderi, Norge, bestående af halfön mellan Velfjorden och Bindalsfjorden, med därutanför liggande öar. 3,440 inv. (1900). Vid kyrkan, belägen vid Brönnösund, har uppstått en liten by med ångbåtsstation (B. är en gammal hufvudpunkt för all trafik på Nordland), post- och telegrafstation, läkare och apotek m. m. B. omfattade ursprungligen utom det nuvarande Brönnö socknarna Vega (själfständig 1806), Bindalen (själfständig 1815), Velfjorden (själfständig 1875) och Vik (själfständig 1901). Öfver B. finnas två beskrifningar, den ena författad 1723 (tryckt i Thaarups magazin I: 143 ff. och i "Vidar" 1889, s. 659), den andra omkr. 1840 af en bonde, J. A. Nordhuus. Bröns l. Brönäs, kyrkby i nordvästra Slesvig, s. om Ribe. Stället är bekant för den skärmytsling, som där egde rum 22 jan. 1849 mellan de slesvig-holsteinske soldaterna och de nordslesvigske bönderna, hvilka icke ville betala en påbjuden krigsskatt. Brönäs, kyrkby i Slesvig. Se Bröns. Brönö. Se Brönnö. Brösarp, socken i Kristianstads län, Albo härad. 4,404 har. 1,325 inv. (1903). Annex till Raflunda, Lunds stift, Albo och Järrestads kontrakt.

Bröstkorgen sedd framifrån.</img>

Bröst, anat.  1. Egentligen framsidan af människans 
och ryggradsdjurens kropp, mellan halsen och 
buken. Vanligen menar man dock med ordet bröst 
ej allenast framsidan, utan hela den motsvarande 
kroppsafdelningen: pectus l. thorax. Denna har till 
fast grundlag 12 ryggkotor, 12 par mot dem ledande 
refben, med brosk vid de främre ändarna, samt 
bröstbenet. Dessa ben bilda tillsammans "bröstkorgen". 
I det naturliga tillståndet fyllas rummen mellan 
refbenen af bindväf och muskler; utanpå ligga andra 
muskler och ytterst huden. Den sålunda till "bröstlåda" 
lämpade korgen slutes fullständigt, upptill af 
halsens mjukdelar, nedtill af mellangärdet. 
I den sålunda bildade brösthålan inneslutas 
hjärtat med till- och afgående stora blodkärl,