lungorna, största delen af matstrupen, bröstgången, vagus, phrenicus och sympatiska nerven, brässet m. m. Hos människan bildar thorax, om därifrån aflägsnas skuldrorna med tillhörande muskler, en i sin öfre spets afrundad, nedtill snedt af skuren kägla, med antydning till fyra buktiga sidor och fyra starkt afrundade långs-kanter; baktill är den rakare och längre än framtill. Baktill skjuta kotornas kroppar som en hög afrundad ås in i hålan, till följd hvaraf denna vid genomskärning har njurform. Bröstets form och mått växla för öfrigt efter ålder, kön, ställning, klädedräkt m. m., och hos samma individ förekommer, näml. vid andningen, en växling i detta hänseende. - Hos öfriga däggdjur är thorax mer än hos människan af plattad från sidorna, och ryggdelen står hos dem fram i en ofta skarp kam. Däri ligger orsaken till att vid hvila människokroppen sjunker ned i bröst- eller ryggläge, men djurkroppen i sidoläge - ett förhållande, hvartill dock äfven den olika formen af skuldrorna väsentligt bidrager. - 2. Bröstkörteln (se d. o.). G. v. D.*

Bröstkorgen sedd bakifrån.</img>

Bröst, sjöv.  Se Lavettage.

Bröst (på masugnar), metall.  Se Järn.

Brösta.  Se Sele.

Bröstarf, jur., egendom, ärfd nedåt i släkten af 
bröstarfvinge.  Se Arf och Arfsordning.

Bröstarfvinge, jur.  Se Arfsordning.

Bröstarfvingegods, kam., sådan donation, som 
enligt donationsbrefvet gifvits åt mottagaren och hans 
bröstarfvingar, d. v. s. såväl manliga som kvinnliga 
ättlingar. Bröstarfvingegods skilde sig sålunda å 
ena sidan från gods, gifna till evärdlig egendom 
utan någon inskränkning, d. v. s. allodialiter, 
därutinnan att de i motsats till dessa icke kunde gå i 
bak- och sidoarf, utan, när mottagarens ätt utdött, 
skulle återfalla till kronan, och å den andra från 
Norrköpings besluts gods, hvilka afsågo endast 
mottagarens manliga afkomlingar och först, om sådana 
saknades, i vissa fall fingo öfvergå till den siste 
innehafvarens måg. - Bröstarfvingegods synas hafva 
börjat utdelas först af hertig Karl inom hans hertigdöme 
(slutet af 1500-talet). Mellan dem och de 
samtidigt uppträdande s. k. lifsarfvingedonationerna, 
d. v. s. sådana, som sades vara gifna åt mottagaren 
och hans lifsarfvingar, rådde åtminstone vid denna 
tid ingen åtskillnad, ty ett flertal bref finnes, i hvilka 
uttrycken bröst- och lifsarfvingar användas alldeles 
identiska. Stundom voro brefven otydliga: de kunde 
t. ex. inledas med en bestämmelse att godsen gåfvos 
åt mottagaren och hans bröst- (eller lifs-)arfvingar, 
men i fortsättningen hänvisa till de villkor, 
som stadgats i Norrköpings beslut, och det hände ej 
sällan, att i hvilket fall som helst donationen sades 
gifven till "evärdlig egendom".

Brefvens otydlighet gjorde, att man under 
reduktionstiden var osäker om rätta behandlingen af 
bröst- och lifsarfvingegodsen. Reduktionskollegium 
skall till en början hafva tvekat, men sedermera 
likställt bröst- och lifsarfvingegods. 1680 års riksdagsbeslut 
undantog från den nya reduktionen allodial- och 
bröstarfvingegods, men efter 1682 togos de, liksom 
allt annat, med. Frågan om skillnad mellan 
bröst- och lifsarfvingegods blef då egentligen aktuell 
vid behandlingen af donationer, som ej längre 
tillhörde den ursprunglige donatariens familj, utan 
försålts. I dylika fall skulle godset återtagas, där det 
fanns, och köparen ega att "söka sin regress" hos 
säljaren, men, om köpet skett "med kunglig konsens" 
och säljaren icke kunde ersätta köparen, medgåfvos 
af kunglig nåd vissa lindringar. Genom k. resol. 6 
jan. 1684 bestämdes för dylika fall i fråga om 
lifsarfvingegods, på förslag af reduktionskommissionen, 
som ansåg, att köparna lätt kunnat taga miste om 
godsets natur och förväxla det med allodialgods, att 
köparna skulle få behålla dem, till dess de ur dem 
utfått sin köpeskilling, under det däremot för dylika 
fall åt köparna af Norrköpings besluts gods och 
bröstarfvingedonationer k. resol, af 5 sept. s. å. medgaf 
endast 10 års besittningsrätt. Frågan återupptogs 
emellertid till behandling 1689, hvarvid nyssnämnda 
bestämmelser om bröstarfvingegods utsträcktes äfven 
till lifsarfvingedonationerna, "enär k. m:t nu i 
enlighet med reduktionskommissionens uttalande stannat 
vid de tankar, att bröst- och lifsarfvingegods voro 
af enahanda rättighet".
 S. C.

Bröstben (lat. sternum), anat., ett i bröstets 
framvägg gående svampigt ben, som ligger omedelbart 
under huden och kännes i bottnen på barmen. Det 
är hos människan platt, till formen nästan rektangulärt, 
upptill dock bredare, nedtill afsmalnande i en 
stundom broskig spets: magskärfven. Vid 
sidokanterna af detta ben äro, på vissa afstånd från 
hvarandra, de 7 öfre refbensparens brosk fästa; mot 
dess öfre hörn leda nyckelbenen. Dess öfre, utskurna 
kant bildar den undre gränsen för halsgropen.  
Se fig. till art. Bröst.
 G. v. D.*

Bröstbild, framställning (i målning, teckning, 
marmor, gips, brons o. s. v.) af människokroppens 
öfre del, till och med bröstet. Bröstbilden är att 
skilja från knästycket, som visar figuren från 
och med hufvudet till knäna.

Bröstbom.  Se Väfning.

Bröstborr, maskinb.  Se Borrar.

Bröstbär, bot.  Se Zizyphus.

Bröstböld, med., i allmänhet hvarje bulnad i ett