fullborda sin klädsel eller mottaga sina närmare bekanta. Budorcas. zool., däggdjurssläkte tillhörande fam. Bovidæ, ordn. Ungulata. Det utmärker sig genom groft byggd, getlik antilopform med starkt utbildade, å hjässan nästan sammanstötande horn, som äro böjda vid basen utåt och nedåt, mot spetsen till uppåt och bakåt. Nosen är hårig. Tårgrop, klöf- och Ijumskkörtlar saknas. Förekommer i östra Tibet och i Assam. L-e. Budorden. Se Tio Guds bud. Budrum, forntidens Halikarnassos, stad på sydvästra kusten af Mindre Asien, i vilajetet Aldin, midt emot ön Kos. Omkr. 6,000 inv. Ruiner efter den berömda grafvård (mausolé). som drottning Artemisia II i 4:e årh. f. Kr. lät uppföra öfver sin gemål, Mausolos. Budsjajah. Se Bougie. Budsjak (Budjak), namn på stäppen i Bessarabien. Budskap, statsr., i konstitutionella stater benämning på ett direkt meddelande från statsöfverhufvudet till representationen utan förmedling af någon af de ansvarige rådgifvare, som i allmänhet förmedla förbindelsen mellan den lagstiftande och den verkställande makten. Budskapet kontrasigneras, om det har karaktären af en regeringsakt, enär i konstitutionella stater ingen sådan har giltighet utan vederbörande ministers underskrift, men ej om det blott innehåller ett framhållande af vederbörandes egen åsikt om en viss eller vissa frågor. Själfva begreppet härstammar från Nord-Amerikas förenta stater på den tid dessa ännu voro engelska kolonier. Då skedde alla meddelanden från guvernörerna till de olika representationerna genom budskap (eng. message) från de förre, vare sig det gällde upplysningar om koloniernas ställning eller att fästa folkrepresentanternas uppmärksamhet på någon fråga, för hvars lösning deras medverkan var erforderlig. Efter oafhängighetsförklaringen användes ordet för att beteckna unionspresidentens meddelanden till kongressen. "Message" kallas särskildt den öfversikt af landets allmänna ställning, som den förre enligt Förenta staternas konstitution är förpliktad att årligen gifva representationen. Samma idé upptogs i Frankrike genom konstitutionen af år III (1795), enligt hvilken ministrarna icke hade tillträde till representationen, hvarför alla meddelanden från den verkställande till den lagstiftande makten skedde genom budskap (fr. message). 1848 års konstitution återinförde dess bruk, sedan det under mellantiden varit aflyst, och presidenten skulle enligt densamma årligen genom ett budskap gifva representationen en öfversikt af republikens ställning. Motsvarigheten till budskap är i Sverige och åtskilliga andra monarkiska stater det trontal, hvarmed statschefen möter representationen. Budstikken, namn på flera norska publikationer under 1800-talet. Viktigast är den tidning, som utgafs 1808-14 under redaktion först af E. de Falsen, senare af L. S. Platou. En ny följd utkom 1817-29, en tredje 1830-34 och en fjärde 1859-61. Tidningen verkade förnämligast såsom organ för "Selskabet for Norges vel" och innehåller bl. a. viktiga bidrag till kännedomen om Kristiania universitets stiftelse och äldsta historia, liksom den i allmänhet är rik på underrättelser om norska förhållanden i äldre och nyare tider. Budua (serb. Budva), befäst sjöstad i södra Dalmatien (Österrike), på en i Adriatiska hafvet utskjutande landtunga. 883 inv. (1900), som kommun 2,840. Redd för stora skepp. Budva, serbiska namnet på Budua. Budweis (tjech. Budejovice}. 1. Krets ("bezirk") i sydligaste delen af Böhmen. 1,015 kvkm. 107,538 inv. (1900). - 2. Hufvudstad i nämnda krets, vid Maltschs inflöde i den därifrån segelbara Moldau, 392 m. ö. h. 39,328 inv. (1900; 40 proc. tyskar, 60 proc. tjecher). B. består af en inre stad och tre förstäder. Det är en betydande industristad, med tillverkning särskildt af ler- och stenvaror, blyertspennor, maskiner och metallvaror, öl, sprit, papper och tobaksvaror (för statskassans räkning). Säte för en biskop och en teologisk läroanstalt. Dessutom har B. två högre gymnasier, två öfre realskolor (för tyskar och för tjecher), en tysk handelsskola, ett döfstuminstitut o. s. v. B. grundlades 1265 af Ottokar II af Böhmen. I närheten ligga flera brunnsorter och furst Schwarzenbergs präktiga slott Frauenberg. J. F. N. Bueckelaer [bö^elar], Joachim (äfven Beuckelaer), flamsk figurmålare, f. 1533 i Antwerpen, d. där 1573, mästare i Lukasgillet 1559, var elev till sin onkel, holländaren Pieter Aertsen, som han följde i sin konst, i synnerhet i ämnena, mindre i formgifningen, som är mera rundad, och i färgen, som är mindre frisk i lokaltonerna, mera sammangjuten af en brunaktig helton. Han målade bibliska taflor, men helst, liksom sin lärare, scener från torg och kök, där matvaror, fisk, kött och grönsaker spela större roll än hos Pieter Aertsen, under det att i bakgrunden på dessa taflor framställas bibliska tilldragelser - ett, om än minimalt, medgifvande åt det traditionella ämnesvalet och publikens smak, som ännu icke var mogen för "låga" ämnen, d. v. s. ohöljdt realistiska framställningar. Sådana taflor tillhöra, då de äro daterade, perioden 1561-70, och de flesta af dem förekomma i nationalmuseum. Dessa äro Torghandel, Kristus visas för folket (1561), Torghandel, Kristus visas för folket (1565), Matvaruhandel, Kristus lär i templet (s. å.) och Fiskhandel, Kristus visas för folket (1570). Dessa fyra målningar togos, troligen jämte flera arbeten af samme mästare, i Prag 1648 och härstammade från kejsar Rudolf II:s galleri. Vid tiden för svenskarnas plundring af den kejserliga konstkammaren gingo de under Pieter Aertsens namn. Af denne senare är också en likaledes i Prag tagen, i nationalmuseum befintlig, 1562 daterad Köksscen vid gåstiden och en i Uppsala universitets museum förvarad. 1551 daterad Slaktarbod, med flykten till Egypten i bakgrunden, hvilka förr oriktigt tillskrifvits B. Liknande bilder finnas i Münchens pinakotek och i Schleisheims galleri, i Wiens kejs. museum, i Amsterdam, Lille, Bamberg, Neapel och Florens (Galleria Panciatichi). Af B:s bibliska taflor återstå ej många. Den märkligaste är De fyra evangelisterna (1567, i Dresdengalleriet). C.R.N. (O. G-g.) Bue digre ("Bue den tjocke"), nordisk kämpe, son till jarlen Vesete på Bornholm, var en högrest och stark, men tillika oregerlig, stolt och ordkarg man. Med sin broder, Sigurd Kåpa, inträdde han i jomsvikingarnas samfund och deltog (omkr. 986} i slaget i Hjorungavåg, där B. tillika med alla sina