poems", 1899). Bland hans mera neutralt hållna undersökningar i fornnordisk litteraturhistoria må nämnas hans Bemærkninger om den i Skotland fundne latinske Norges krønike ("Aarb. f. nord. old-kynd. o. hisfc.", 1873), Biskop Bjarne Kolbeinssøn og Snorres edda (därsammastädes, 1875) och Mytiske sagn om Halvdan Svarte og Harald Haarfagre ("Arkiv f. nord. filol.", 1900). Äfven inom den klassiska och den romanska filologien har B. visat sig som en framstående forskare. Af stort värde äro hans textkritiska arbeten öfver Plautus (i "Tidsskr. f. philologie o. pædag.", VI o. VII, 1865 -67, Leutsehs "Philologus", XXX o. XXXI, Fleckeisens "Neue jahrbücher f. philologie u. pædagogik", 1873, och "Opuscula ad J. N. Madvigium a discipulis missa", 1876). 1873 utgaf han "T. Macci Mostellaria". Afhandlingar öfver de fornitalienska språken finnas i Kuhns "Zeitschrift", af den italiska epigrafiken har han i högre grad gjort sig förtjänt genom sina Altitalische studien (1878), och franska och romanska etymologier behandlar han i den franska tidskriften "Romania". Slutligen har B. skrifvit afhandlingar om de indoeuropeiska språken i allmänhet, såväl i Kuhns "Zeitschrift" (XIX, 1870; XX, 1872) som i "Studien zur griechischen und lateinischen grammatik" von G. Curtius (IV, 1871) och i A. Kuhns och A. Schleichers "Beiträge zur vergleichenden sprachforschung" (1858). I sistnämnda arbete meddelade han Vermischtes aus der sprache der zigeuner. Mindre framgång och erkännande än på andra områden har B. rönt vid sina försök att lösa den jämförande språkforskningens för närvarande kanske svåraste problem, det etruskiska språkets tolkning och inrangerande i sina riktiga släktskapsförhållanden, en fråga, till hvilken B. med sin omisskännliga håg för vanskliga uppgifter alltid känt sig dragen. Hans något äldre, omfångsrika arbete Beiträge zur erforschung der etruskischen sprache (I, i Deeckes "Etruskische forschungen", 1883; II, i Bezzenbergers "Beiträge", 1886) anses allmänt såsom väsentligen förfeladt. Däremot förefaller det icke alldeles omöjligt, att hans snille ledt honom åt rätt håll, då han i uppsatsen Der ursprung der etrusker durch zwei lemnische inschriften erläutert (i "Forhandlinger i videnskabs-selskabet i Christiania", 1886) söker anknyta etruskiskan icke, såsom förr, till de italiska språken, utan till armeniskan. Äfven till detta sistnämnda, hittills så ofullständigt undersökta språks utredning har B. kraftigt medverkat genom sina Beiträge zur etymologischen erläuterung der armenischen sprache (i "Forhandlinger i videnskabs-selskabet i Christiania", 1889), och ändtligen söker han knyta ännu ett band mellan orienten och occidenten genom uppsatsen Über den einfluss der armenischen sprache auf die gotische (Brugmann-Streitbergs "Indogermanische forschungen", 1895). Hans mycket skarpsinniga Lykische studien I, II (i "Skrifter udg. af vidensk. selsk. i Christiania", 1897 och 1901), däri han häfdar den gamla lykiskans (i Mindre Asien) indoeuropeiska ursprung, har icke i högre grad vunnit erkännande. - Talande vittnesbörd om den "beundran, kärlek och tacksamhet", hvarmed B. omfattas från yngre medforskares sida, utgöra de båda festskrifter, som till hans ära publicerats, den ena af (en svensk och sju norska) "taknemmelige elever" vid hans 25-års-jubileum såsom professor, 1889, den andra ("Uppsalastudier") af fjorton svenska vetenskapsmän på hans sextionde födelsedag, 1893. Ad. N-n. 2. Alexander B., den föregåendes son, norsk historiker, f. 30 dec. 1870 i Kristiania, blef student 1889, tog 1893 lärarexamen samt blef 1899 filos. doktor på afhandlingen Studier over de norske byers selvstyre og handel, som utgafs af den norska historiska föreningen. 1903 blef han professor i historia efter Gustav Storm. B. har författat Handelen mellem Norge og England indtil begyndeisen af det 15:e aarhundrede (i Hist. tidsskr., 1896), Vikingerne (1904), en samling essayer, och Vesterlandenes indflydelse paa nordboerne, især nordmændene, i vikingtiden (i "Skrifter udg. af vidensk. selsk. i Christiania", 1905), samt utgifvit "Henrik Kalteisens kopiebog" (1899). F. n. (1905) är han sysselsatt med utgifvandet af en irisk saga med engelsk öfversättning, "The victorious career of Cellachan of Cashel". B. har i studieändamål besökt de flesta europeiska länder samt längre tider uppehållit sig på de brittiska öarna och i Rom, där han bl. a. ombesörjt ett antal afskrifter för "Diplomatarium norvegicum"; sina reseintryck har han i populär form meddelat i tidningar och tidskrifter. O. A. Ö. Buggy [ba'gi], eng., lätt åkdon för en häst. Bugi l. Bugineser, ett till den malajiska stammen hörande folk på södra Celebes, dit det i äldre tid inflyttade från Sumatra. Numera står det under holländsk öfverhöghet. Bugineserna stå i sedligt afseende ganska långt framför de öfrige malajerna. De äro mindre mörka än dessa, välbyggda, hafva vackra anletsdrag, äro intelligenta, företagsamma och stridbara. De hafva en egendomlig munart, ett skriftspråk och en själfständig, hittills föga känd litteratur samt drifva betydande handel och skeppsfart. Bugiardini [budjardini], Giuliano, italiensk målare, som på sina verk vanligen tecknar sig Julianus Florentinus, f. 1475 i Florens, d. där 1554, är bekant hufvudsakligen genom sin vänskap med Michelangelo, som var hans medlärjunge hos Domenico Ghirlandajo. Senare öfvergick han till Mariotto Albertinelli, men var äfven medhjälpare åt Michelangelo. Han var verksam förnämligast i Florens, men en tid äfven i Rom och Bologna. Det påstås att Michelangelo ibland hjälpte sin vän med att göra utkast till hans målningar. För öfrigt var han mottaglig för inflytande från skilda håll. Så påminner en hans Madonna (i Uffizierna) om Lionardo da Vinci, under det att en Den heliga Katarinas martyrium (i S:a Maria Novella, Florens) erinrar om Michelangelo, som enligt Vasari skall hafva varit upphof till kompositionen. C. R. N. (O. G-g.) Bugineser, ett malajiskt folk på Celebes. Se Bugi. Buglehorn. Se Bygelhorn. Bugres, indianstam. Se Botokuder. Bugulma, kretsstad i ryska guvern. Samara, vid den lilla floden Bugulminka. 7.577 inv. (1897). Liflig handel. Stora marknader för hästar, boskap och bomullsvaror. Buguruslan, kretsstad i ryska guvern. Samara, vid floden Kinel. 12,141 inv. (1897). I september mycket besökt marknad. I närheten många svafvel- och asfaltkällor. Bu-Hamara ("åsnans fader"), egentl. Omar