Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bugge ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Völsunga saga" (1865) samt "Hervarar saga ok Heiðreks"
(1873). Som textkritiker har han äfven för
öfrigt framgångsrikt uppträdt i flera smärre afhandlingar,
såsom Bemærkninger til norröne digte ("Arkiv
f. nord. filol.", 1883-86), Om versene i
Kormaks saga (i "Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist.",
1889), Bemærkninger til "Östnordiska och latinska
medeltidsordspråk" (i "Arkiv f. nord. filol.", 1893)
och framför allt i sina Studien über das Beowulfepos
(i Paul-Braunes "Beiträge zur geschichte der
deutschen sprache", 1887), som jämte B:s äldre
uppsatser i samma ämne (Spredte iagttagelser vedkommende
Beówulf og Waldere i "Tidsskrift for
philologie og pædagogik", 1868-69, och Zum Beowulf
i "Zeitschrift für deutsche philologie", 1872) hör
till det allra bästa inom den rika litteraturen
rörande denna den viktigaste af alla angelsaxiska
dikter. De nordiska språkens grammatik, metrik
och etymologi har han behandlat i flera smärre
afhandlingar, som finnas tryckta i "Nordisk tidsskr.
f. philologi og pædagogik", "Arkiv f. nord. filol."
m. fl. tidskrifter samt i sitt viktiga bihang till
Fritzners "Ordbog" (2:a uppl., 1896). För metriken
epokgörande blef hans föredrag vid det nordiska
filologmötet i Köpenhamn 1876, däri han bl. a.
påvisade, att stafvelsernas kvantitet spelar en stor
roll i den fornisländska versen. Inom etymologien
- ett område, som B. alltid med en viss förkärlek
odlat, och med hvilket han i nästan alla sina arbeten
mer eller mindre sysslat - falla bl. a. hans Sproglige
oplysninger om ord i gamle nordiske love (i
"Nordisk tidsskrift f. filol., ny række", III, 1877),
Etymologische beiträge aus dem nordischen (i
Bezzenbergers "Beiträge zur kunde der indogermanischen
sprachen", 1878), Svensk ordforskning (i
"Arkiv f. nord. filol.", 1888), Etymologische
studien über germanische lautverschiebung (i
Paul-Braunes "Beiträge", 1888), Zur altgermanischen
sprachgeschichte (därsammastädes, s. å.) och hans
rika bidrag till Ad. Noreens "Ordlista öfver
Dalmålet" (i "De svenska landsmålen", 1882).
Speciellt namnforskning sysselsätter honom i uppsatserna
Oldsvenske navne i Rusland (i "Arkiv f. nord.
filol.", 1885), Folkenavnet daner (därsammast.,
1889), Bidrag til nordiske navnes historie (därsammast.,
1890), Bidrag til förklaring af norske stedsnavne
(därsammast., 1904) och hans synnerligen
många bidrag till O. Ryghs "Norske gaardnavne"
(1897 ff.) och "Norske elvenavne" (1904). Mest
obestridd är B:s storhet inom runologien, ett
område, där han redan genom sina tidigaste arbeten
gjorde epok inom vetenskapen. Särskildt må
påpekas de snillrika tolkningar han lämnat af de
flesta urnordiska runinskrifter från omkr. 300-700
e. Kr. samt af många, hvaribland särskildt de
intressantaste och svårtyddaste, af de svenska
runinskrifterna. Bland mängden af hans hithörande
arbeten må nämnas: Bidrag til tydning af de ældste
runeindskrifter (i "Tidsskr. f. philol. o. psed.". VII
o. VIII, 1866-69), Lidt om de ældste nordiske
runeindskrifters sproglige stilling ("Aarb. f. nord.
oldkynd. o. hist.", 1870), Bemækninger om
runeindskrifter på guldbrakteater (samma tidskr. 1871),
Tolkning af runeindskriften på Rökstenen i
Östergötland (i "Antiqvarisk tidskr. f. Sverige", 5:e d.,
1873-78), ett af B:s mest glänsande arbeten, vidare
Runeindskriften på ringen i Forsa kirke i nordre
Helsingland (Kristiania universitets festskrift till
Uppsala universitet 1877), Strand-stenen ("Aarb. f.
nord. oldkynd. o. hist.", 1884), Opedal-stenen
("Arkiv f. nord. filol.", 1892), Rök-stenen och
Fonnaasspännet (Vitt. hist. o. ant. akad:s
handlingar, 1893, författad 1883), hans i förening med
E. Brate utförda undersökning af Sveriges metriska
runinskrifter (publicerad under titeln "Runverser"
af den sistnämnde i "Antiqvarisk tidskrift för
Sverige", X, 1891), Nordiske runeindskrifter og
billeder paa øen Man ("Aarb. f. nord. oldkynd.
o. hist.", 1899) samt framför allt hans äfven i yttre
måtto monumentala hufvudverk Norges indskrifter
med de ældre runer (I, 1891-1903, II, 1904 ff.)
och Norges indskrifter med de yngre runer
(1902 ff.). Om B. redan på detta område stundom röjer
en hög grad af djärfhet, är dock denna egenskap
ännu mera framträdande uti hans mytologiska
undersökningar, hvilka också inom den lärda världen
åstadkommit en uppståndelse, som icke eger många
motstycken. I offentliga föreläsningar, hållna på
föranstaltande af letterstedtska föreningen, i
Uppsala 1880 framställde B. den åsikten, att den
norsk-isländska mytologien, sådan vi känna den förnämligast
från eddorna, vore i hög grad påverkad af
den äldre medeltidens kristna legender och dess ur
den klassiska mytologien uppvuxna sagor, och att
denna öfverflyttning af myt- och sagostoff företrädesvis
förmedlats af de brittiska öarnas kristna
befolkning i och genom beröringen med de nordiske
vikingarna i dessa nejder. Denna teori utvecklades
och motiverades sedan med öfverväldigande lärdom
i arbetet Studier över de nordiske gude- og heltesagns
oprindelse (I, 1881-89; tysk öfv. s. å.) samt
i de mindre uppsatserna Om enkelte nordiske mythers
oprindelse ("Forhandlinger paa det andet nord.
filologmøde 1881", public. 1883) och Iduns æbler
("Arkiv f. nord. filol.", 1889). De delvis ganska
hätska anfall, för hvilka B. med anledning häraf
blef föremål, i synnerhet från ett par tyska
vetenskapsmäns (Müllenhoffs och Hofforys) sida, hafva
icke hindrat, att såsom ett resultat af den ifriga
och ännu visst icke afslutade diskussion, hvartill B:s
teori gifvit anledning, redan torde kunna anses vara
fastslaget, det B:s åsikt i princip är väsentligen
riktig, om ock en mängd detaljer icke låter sig
förklara så, som han föreslagit. I alla händelser
har B. genom detta sitt uppträdande gjort epok
äfven inom mytforskningen och kallat till lif en rik
litterär produktion på detta område. I nära
sammanhang med B:s uppfattning af den nordiska
mytologiens utveckling står hans åsikt, att den äldsta
norsk-isländska poesien i mycket står uti beroende
af den forniriska diktningen och kulturen i allmänhet.
Därom handla hans föredrag Nyere forskninger
om Irlands gamle aandskultur (i "Forhandlinger i
videnskabs-selskabet i Christiania", 1892) och
särskildt det på nya uppslag rika arbetet Bidrag til den
ældste skaldedigtnings historie (1894); vidare hans
för den svenska fornhistorien ("Bråvallaslaget")
viktiga, men mycket djärfva arbete Norsk sagafortælling
og sagaskrivning i Irland (i norsk Hist. tidsskr.,
1901 ff.). Bidrag til den germanske heltedigtnings
historie ("Arkiv f. nord. filol.", 1901) samt till
väsentlig del hans Studier over de nordiske gude- og
heltesagns oprindelse, (II. Helgedigtene, 1896;
engelsk omarbetad uppl. "The home of the eddic
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
