"Völsunga saga" (1865) samt "Hervarar saga ok Heiðreks" (1873). Som textkritiker har han äfven för öfrigt framgångsrikt uppträdt i flera smärre afhandlingar, såsom Bemærkninger til norröne digte ("Arkiv f. nord. filol.", 1883-86), Om versene i Kormaks saga (i "Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist.", 1889), Bemærkninger til "Östnordiska och latinska medeltidsordspråk" (i "Arkiv f. nord. filol.", 1893) och framför allt i sina Studien über das Beowulfepos (i Paul-Braunes "Beiträge zur geschichte der deutschen sprache", 1887), som jämte B:s äldre uppsatser i samma ämne (Spredte iagttagelser vedkommende Beówulf og Waldere i "Tidsskrift for philologie og pædagogik", 1868-69, och Zum Beowulf i "Zeitschrift für deutsche philologie", 1872) hör till det allra bästa inom den rika litteraturen rörande denna den viktigaste af alla angelsaxiska dikter. De nordiska språkens grammatik, metrik och etymologi har han behandlat i flera smärre afhandlingar, som finnas tryckta i "Nordisk tidsskr. f. philologi og pædagogik", "Arkiv f. nord. filol." m. fl. tidskrifter samt i sitt viktiga bihang till Fritzners "Ordbog" (2:a uppl., 1896). För metriken epokgörande blef hans föredrag vid det nordiska filologmötet i Köpenhamn 1876, däri han bl. a. påvisade, att stafvelsernas kvantitet spelar en stor roll i den fornisländska versen. Inom etymologien - ett område, som B. alltid med en viss förkärlek odlat, och med hvilket han i nästan alla sina arbeten mer eller mindre sysslat - falla bl. a. hans Sproglige oplysninger om ord i gamle nordiske love (i "Nordisk tidsskrift f. filol., ny række", III, 1877), Etymologische beiträge aus dem nordischen (i Bezzenbergers "Beiträge zur kunde der indogermanischen sprachen", 1878), Svensk ordforskning (i "Arkiv f. nord. filol.", 1888), Etymologische studien über germanische lautverschiebung (i Paul-Braunes "Beiträge", 1888), Zur altgermanischen sprachgeschichte (därsammastädes, s. å.) och hans rika bidrag till Ad. Noreens "Ordlista öfver Dalmålet" (i "De svenska landsmålen", 1882). Speciellt namnforskning sysselsätter honom i uppsatserna Oldsvenske navne i Rusland (i "Arkiv f. nord. filol.", 1885), Folkenavnet daner (därsammast., 1889), Bidrag til nordiske navnes historie (därsammast., 1890), Bidrag til förklaring af norske stedsnavne (därsammast., 1904) och hans synnerligen många bidrag till O. Ryghs "Norske gaardnavne" (1897 ff.) och "Norske elvenavne" (1904). Mest obestridd är B:s storhet inom runologien, ett område, där han redan genom sina tidigaste arbeten gjorde epok inom vetenskapen. Särskildt må påpekas de snillrika tolkningar han lämnat af de flesta urnordiska runinskrifter från omkr. 300-700 e. Kr. samt af många, hvaribland särskildt de intressantaste och svårtyddaste, af de svenska runinskrifterna. Bland mängden af hans hithörande arbeten må nämnas: Bidrag til tydning af de ældste runeindskrifter (i "Tidsskr. f. philol. o. psed.". VII o. VIII, 1866-69), Lidt om de ældste nordiske runeindskrifters sproglige stilling ("Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist.", 1870), Bemækninger om runeindskrifter på guldbrakteater (samma tidskr. 1871), Tolkning af runeindskriften på Rökstenen i Östergötland (i "Antiqvarisk tidskr. f. Sverige", 5:e d., 1873-78), ett af B:s mest glänsande arbeten, vidare Runeindskriften på ringen i Forsa kirke i nordre Helsingland (Kristiania universitets festskrift till Uppsala universitet 1877), Strand-stenen ("Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist.", 1884), Opedal-stenen ("Arkiv f. nord. filol.", 1892), Rök-stenen och Fonnaasspännet (Vitt. hist. o. ant. akad:s handlingar, 1893, författad 1883), hans i förening med E. Brate utförda undersökning af Sveriges metriska runinskrifter (publicerad under titeln "Runverser" af den sistnämnde i "Antiqvarisk tidskrift för Sverige", X, 1891), Nordiske runeindskrifter og billeder paa øen Man ("Aarb. f. nord. oldkynd. o. hist.", 1899) samt framför allt hans äfven i yttre måtto monumentala hufvudverk Norges indskrifter med de ældre runer (I, 1891-1903, II, 1904 ff.) och Norges indskrifter med de yngre runer (1902 ff.). Om B. redan på detta område stundom röjer en hög grad af djärfhet, är dock denna egenskap ännu mera framträdande uti hans mytologiska undersökningar, hvilka också inom den lärda världen åstadkommit en uppståndelse, som icke eger många motstycken. I offentliga föreläsningar, hållna på föranstaltande af letterstedtska föreningen, i Uppsala 1880 framställde B. den åsikten, att den norsk-isländska mytologien, sådan vi känna den förnämligast från eddorna, vore i hög grad påverkad af den äldre medeltidens kristna legender och dess ur den klassiska mytologien uppvuxna sagor, och att denna öfverflyttning af myt- och sagostoff företrädesvis förmedlats af de brittiska öarnas kristna befolkning i och genom beröringen med de nordiske vikingarna i dessa nejder. Denna teori utvecklades och motiverades sedan med öfverväldigande lärdom i arbetet Studier över de nordiske gude- og heltesagns oprindelse (I, 1881-89; tysk öfv. s. å.) samt i de mindre uppsatserna Om enkelte nordiske mythers oprindelse ("Forhandlinger paa det andet nord. filologmøde 1881", public. 1883) och Iduns æbler ("Arkiv f. nord. filol.", 1889). De delvis ganska hätska anfall, för hvilka B. med anledning häraf blef föremål, i synnerhet från ett par tyska vetenskapsmäns (Müllenhoffs och Hofforys) sida, hafva icke hindrat, att såsom ett resultat af den ifriga och ännu visst icke afslutade diskussion, hvartill B:s teori gifvit anledning, redan torde kunna anses vara fastslaget, det B:s åsikt i princip är väsentligen riktig, om ock en mängd detaljer icke låter sig förklara så, som han föreslagit. I alla händelser har B. genom detta sitt uppträdande gjort epok äfven inom mytforskningen och kallat till lif en rik litterär produktion på detta område. I nära sammanhang med B:s uppfattning af den nordiska mytologiens utveckling står hans åsikt, att den äldsta norsk-isländska poesien i mycket står uti beroende af den forniriska diktningen och kulturen i allmänhet. Därom handla hans föredrag Nyere forskninger om Irlands gamle aandskultur (i "Forhandlinger i videnskabs-selskabet i Christiania", 1892) och särskildt det på nya uppslag rika arbetet Bidrag til den ældste skaldedigtnings historie (1894); vidare hans för den svenska fornhistorien ("Bråvallaslaget") viktiga, men mycket djärfva arbete Norsk sagafortælling og sagaskrivning i Irland (i norsk Hist. tidsskr., 1901 ff.). Bidrag til den germanske heltedigtnings historie ("Arkiv f. nord. filol.", 1901) samt till väsentlig del hans Studier over de nordiske gude- og heltesagns oprindelse, (II. Helgedigtene, 1896; engelsk omarbetad uppl. "The home of the eddic