Buk. 1. (Lat. abdomen). Anat. I människoanatomien indelas buken uti följande regioner: a. Öfverbuks-regionen (regio epigastrica), med maggropen eller hjärtgropen (epigastrium) i sin midt och en nedre refbens-region (regio hypochondriaca) på hvar sida. Midten af denna region upptages i sitt inre utaf vänstra delen af lefvern och högra delen af magsäcken (ventrikeln), af hela lilla nätet (omentum minus) och en del af stora nätet (omentum majus), af början utaf tolffingertarmen (duodenum) med magspottkörteln (pancreas) och af tvära stortarmen (colon transversum). Högra hypochondrium innesluter högra delen af lefvern; vänstra hypochondrium intages af magsäckens bottendel och den därvid fästa mjälten. b. Mellanbuks-regionen (regio mesogastrica) med en höjd af ungefär tre fingers bredd öfver och lika långt under nafveln (umbilicus), med denna och nafveltrakten (regio umbilicalis) i sin midt och en s. k. tarmtrakt(regio suprailiaca) på hvar sida. Det inre af denna mellanbuksregion upptages hufvudsakligen af tunntarmens slyngor, en del af stora nätet och, på sidorna, af stortarmen, som på högra sidan stiger uppåt (colon adscendens) och på vänstra sidan af denna region stiger nedåt (colon descendens). c. Underbuks-regionen (regio hypogastrica) med det egentliga underlifvet (hypogastrium) i sin midt och en ljumske (regio inguinalis) på hvar sida. I det inre af denna region ligger en stor del af tunntarmens slyngor uti midten, och dit stiger blåsan, när den är fylld, och lifmodern från 4:e månaden af hafvandeskapet. Innanför högra ljumsken ligger blindtarmen (cæcum) med sitt maskbihang (processus vermiformis), och i hvardera ljumsken går en ljumske-kanal (canalis inguinalis), hos mannen med en sädessträng (juniculus spermaticus), hos kvinnan med ett rundt lifmoderband (ligamentum rotundum uteri). d. Ryggsidan af buken eller länderna (regiones lumbales) uppbäres i människan af de fem ländkotorna och sträcker sig från nedersta bröstkotan till höftbenens öfre rand. Innanför hvar och en af länderna ligger en njure med öfre sträckan af sin urinledare. Om bukens muskler se Bål. Se äfven illustr. sp. 543-544. I fråga om leddjuren har abdomen däremot fått betydelsen af hela den bakre delen af kroppen. Se Leddjur. F. A. S.* 2. Sjöv. Den mellersta delen af ett råsegel. När seglet är beslaget och upprulladt till rån, ligger buken midt på densamma, vid stången, och synes där höja sig i afrundadt trekantig form uppåt. Ett segel säges vara "bukigt", om det är så sydt eller "utblåst", att genom vindens verkan dess midt sväller ut och antager en mer eller mindre halfsfärisk form. - Bukstropp, en vid seglets midt på dess aktre sida, omkring 1 m. från dess öfverkant fastsydd, kort tågstropp, i hvilken en längre tågstropp, buklängan, är fäst. I den senare "hugges" buktaljans ena block, då seglet skall beslås. Taljans andra block är hugget under ofvanförvarande märs eller salning. R. N. (H. W-l.) 3. Bot. Se Archegonium. 4. Fys. (Äfven Svängningsbuk l. Vibrationsmaximum.) Benämning på de ställen på en vibrerande (svängande) kropp, som vibrera starkare än de tillgränsande delarna (se Oscillation och Vibration). En sträng, som gifver sin grundton, har svängningsbuken belägen på sin midt; om grundtonens oktav ljuder, ligger svängningsbuken på 3/4 af strängens längd. I en orgelpipa, som gifver sin grundton, ligger buken i midten af pipan, om den är sluten, men i öppningen, om den är öppen. R. R.* Bukarest, rum. Bucuresci [bukurrejt], hufvudstad i konungariket Rumänien, beläget vid 44° 25' 30" n. br. och 26° 6' 9" ö. lgd fr. Gr., 80 à 90 m. ö. h., på ömse sidor om Donaus biflod Dâmbovita, och omgifvet af en slätt. Klimatet är torrt och underkastadt starka växlingar, medeltemperaturen är omkr. + 10°, maximum öfverstiger stundom + 40°, minimum kan närma sig - 30°. Stadens område är i förhållande till folkmängden ovanligt stort, omkr. 30 kvkm.; befolkningen uppgafs år 1903 till 283,145 personer. B., som ännu för några årtionden sedan hade en tämligen orientalisk prägel, har genomgått en stark utveckling i västerländsk riktning, envåningshusen och de många obyggda platserna ha flerstädes, åtminstone i den på västra (norra) sidan om floden belägna centrala stadsdelen, fått lämna plats för moderna flervåningshus, Dâmbovita har kanaliserats och dess stränder försetts med kajer, breda bulevarder (Elisabeta m. fl.) äro anlagda, och gatornas stenläggning, som fordom - där sådan fanns - var ryktbar för sitt usla tillstånd, har undergått en betydande förbättring. Hufvudgatan är Calea Victoriei ("Segervägen"), som korsas af handelsgatorna Strada Lipscanie ("Leipzig-gatan") och Strada Carolu. Bland öppna platser finnes i stadens centrum parken Cismegiu, och den omtyckta promenadvägen Chaussée Kisseleff är berömd som B:s "Boulognerskog". Af märkligare byggnader må nämnas: det kungliga palatset, som undergått en välbehöflig om- och tillbyggnad, kronprinsens palats vid Cotrotsjeni-parken, åtskilliga regeringsbyggnader, nationalbanken, nationalteatern, universitetsbyggnaden (med museer), Atheneum (en föreläsnings- och konsertlokal), skol- och kasernbyggnader samt en del enskilda bojarpalats. Af kyrkor finnes ett stort antal, särskildt grekisk-katolska, men de äro i regel föga ansenliga; nämnas må metropolitan-kyrkan, den vackra Antim-kyrkan, Stavropol-kyrkan (rik på skulpturer) samt den nybyggda katolska domkyrkan Sankt Josef. Industrien var länge ej synnerligen betydlig, men är numera stadd i tillväxt; liflig handel bedrifves, delvis af utlänningar. Judarnas antal är mycket stort, och likaså finnas i B. många zigenare, hvilka bidraga att ännu bevara något af stadens orientaliska fysionomi. B. står i direkt järnvägsförbindelse med Österrike-Ungern, Ryssland, Bulgarien och Svarta hafvet. Inom B. finnas elektriska och hästspårvagnar, hvarjämte droskor förekomma i ovanligt stort antal, i allmänhet körda af ryssar, tillhörande lippovanernas sekt. I de centrala delarna ha införts gas- och elektrisk belysning. Vattenledning är anlagd, men lämnar ej tillfredsställande dricksvatten. B. är säte för konungen, regeringen, senaten och deputeradekammaren, den rumänska kyrkans primas, administrationens, rättskipningens och undervisningsväsendets centrala institutioner. Universitetet består af 5 fakulteter och hade 1902-03 öfver 3,000 inskrifna åhörare.