politiker, f. 1770, d. 1844, vistades under 1790-talets första år i Paris och deltog i de revolutionära klubbarnas möten, gifte sig därefter med en dotter till den rike bankiren Thomas Coutts och invaldes 1796 i underhuset. B. gjorde sig där snart bemärkt som en af whigoppositionens våldsammaste talare samt vände sig särskildt klandrande mot kriget med Frankrike och regeringens af fruktan för revolutionen förestafvade tvångsåtgärder mot engelska "jakobiner". B. lörlorade 1806 efter en mångårig valprocess sitt mandat, men valdes 1807 till parlamentsmedlem för Westminster, en seger för parlamentsreforinens anhängare, som hälsades med stort jubel. Vid ett par tillfällen (1809 och 1820) insattes han för kortare tid i fängelse till följd af sina skarpa angrepp mot den rådande reaktionen. 1817 föreslog B. en kommittés tillsättande för att utarbeta förslag till parlamentsreform samt genomdref 1828 en resolution i underhuset till förmån för de irländske katolikernas rättigheter. Sedan den stora parlamentsreformen genomförts, ansåg B. sina politiska syften verkliggjorda och närmade sig alltmer tories, till hvilka han 1837 öfvergick. Han måste då lämna sin gamla valkrets och utöfvade under sina sista år intet inflytande i underhuset. B. har vunnit mest anseende genom sin under stora personliga uppoffringar förda kamp för den offentliga talfrihetens rätt. Han understödde frikostigt tidens folkbildningssträfvanden och agitationen för parlamentsreform. 2. Angela Georgina Burdett-Coutts, den föregåendes dotter, filantrop, f. 1814, ärfde 1837 sin morfaders stora förmögenhet mot villkor att upptaga hans namn och har egnat sitt lif åt en storartad välgörenhetsverksamhet. Hon har grundat skolor och tekniska läroanstalter, byggt arbetarbostäder och saluhallar, upprättat förbättringsanstalter och asyler för vanvårdade barn och frigifna brottslingar, låtit uppföra kyrkor i hemlandet och kolonierna, lindrat nöden bland bulgariska flyktingar, dajakerna på Borneo och Syd-Australiens urinvånare samt på flera sätt befordrat brittisk odlings utbredande i tropiska länder. 1871 fick hon pärsvärdighet som baronessa, och hennes omsorg om turkiska sårade under 1877-78 års krig förskaffade henne den första turkiska ordensutmärkelse, som gifvits en kvinna. Vid 67 års ålder gifte hon sig med mr W. L. Ashmead Bartlett, men behöll namnet baronessa B.-C.; hennes namn upptogs i stället af mannen (se nedan). 3. William Lehman Ashmead Bartlett-Burdett-Coutts, den föregåendes make, engelsk politiker och filantrop, f. 1851 i Förenta staterna, hette egentligen Bartlett, men upptog vid sitt giftermål 1881 sin makas namn. Han var under rysk-turkiska kriget förvaltare af den utaf henne bildade understödsfonden för sårade, organiserade 1879-80 nödhjälpen i de af missväxt härjade trakterna på Irland och har sedermera biträdt sin maka i en mängd af hennes filantropiska företag. Sedan 1885 tillhör han underhuset som (konservativ) medlem för Westminster. B. besökte under boerkriget 1900 som Times' korrespondent Syd-Afrika för att studera vården af de sjuke och sårade samt framkallade genom sina skarpa anmärkningar tillsättandet af en kunglig kommitté och medelbart utarbetandet af plan till genomgripande reformer i den militära sjukvården. V. S-g. Burdigala, romarnas namn på Bordeaux. Burdinus, Mauritius. Se Gregorius VIII. Burdur (Buldur), stad i vilajetet Konia, i Mindre Asien, 1,050 m. ö. h., ej långt från saltsjön af samma namn, som i forntiden hette Askania Limne. Omkr. 12,000 inv. B. är centrum för ett åkerbruksdistrikt, hvars alster med järnvägen gå till Smyrna. Burdwan [bädoä^]. Se Bardwan. Bure, nord. myt., den man, som kon Audhumia slickade fram ur de salta rimfroststenarna. Han var, enligt den yngre Eddan, "fager till utseendet, stor och stark". Hans son hette Bur l. Bor. (B-e.) Buré, ett under franskt protektorat stående, svagt befolkadt berglandskap i Senegambien, mellan Bakhoi och öfre Niger, är tämligen rikt på guld (årlig produktion 500,000 frcs). Invånarna, mandenga, hörde förr till riket Segu. Deras förnämste höfding residerar i byn Didi. Bure, ångsåg i Skellefteå socken, Västerbottens län, eges af Bure aktiebolag, hvars aktiekapital uppgår till 533,400 kr. År 1904 arbetade sågverket med 5 ramar, och produktionen uppgick till 34,559 kbm. sågade varor. S. å. framställdes 92,460 hl. träkol. Hela arbetsstyrkan räknade 290 personer. K. K.-Å. Bure, Fale (Fåle), d. ä. och d. y. Under senare hälften af 1600-talet börjar namnet Fale Bure att förekomma hos de svenske historieskrifvarna (Loccenius, Örnhiälm m. fl.). Efter Erik den heliges död, heter det, reste sig norrlänningarna under anförande af Fale i Byrestad eller Fale Bure (båda dessa benämningar förekomma), tågade till Uppland och slogo där konung Eriks mördare, den danske prinsen Magnus Henriksson. Fale- (Fåle-)bron nära Uppsala sades hafva blifvit uppkallad efter anföraren, vare sig därför att han där stupat eller af någon annan orsak. Såsom källor anföras "gamla krönikor", ur hvilka antikvarien Johan Bureus gjort dessa utdrag. - Något senare uppdyka berättelser om Fale hin unge, eller den yngre, som genom sina bragder helt och hållet ställde sin äldre namne i skuggan. Han härstammade från hälsingarnas forne konungar (om graden af hans släktskap med den äldre Fale var Bureus ej fullt säker) och bodde på Byrestad i Sköns socken i Medelpad. Under det s. k. kriget vid Älgarås (1205) hade han räddat Erik, Knut Erikssons son, burit honom på sina armar till sin gård i Medelpad och sedan för större säkerhets skull fört honom öfver till Norge. Jämte sin skyddsling återvände han, efter någon tids förlopp, från Norge, tog ånyo vägen öfver Norrland, där han uppviglade norrlänningarna mot Sverker Karlsson, och deltog slutligen i slagen vid Lena och Gestilren. Till belöning fick Fale af Erik Eriksson adligt märke (en krökt väpnad arm) och i förläning Medelpad, Jämtland och halfva Ångermanland. Där nu Sköns kyrka ligger, lät han uppföra borgen Byresholm. Denna berättelse hölls länge för fullgod af de svenske historieskrifvarna. Såsom källor uppgifvas, äfven för historien om Fale hin unge, handskrifna meddelanden af Johan Bureus. Från Fale hin unge skulle alla Burar härstamma. Släktledningen kan ses i "Svenska adelns ättartaflor", utg. af G. Anrep. Den historia, som stöder sig på samtida urkunder, vet emellertid ingenting om allt detta, och ej heller någon historieskrifvare (icke ens