Burchells tigerhäst, zool. Se Dauwen.

</img>
Burchiello [-kie'llå], italiensk folkskald, d. 1448 
i Rom, hette egentligen Domenico och var till yrket barberare. Hans 
rakstuga, där han underhöll kunderna med sina satiriska och burleska sonetter, 
var besökt af höga och låga, lärda och olärda. B:s dikter äro numera svåra att 
förstå på grund af deras öfverflöd på personliga anspelningar. De trycktes första 
gången 1472 och äro flera gånger omtryckta. 

Burckhardt, Johann Karl, fransk-tysk 
astronomisk räknare, f. 1773 i Leipzig, d. 1825, var först 
assistent vid längdbyrån i Paris och blef 1807 
Lalandes efterträdare som direktor för militärskolans 
observatorium därstädes. B. utgaf 1812 måntabeller, 
som voro i bruk ända till 1857, då Hanssens tabeller 
utkommo.

Burckhardt, Johann Ludwig, tysk 
forskningsresande, f. 1784 i Lausanne, d. 1817 i Kairo, 
begaf sig 1809 till Syrien, där han uppehöll sig 
två år under namnet sjeik Ibrahim, och 1812 
till Egypten, färdades uppför Nilen till Dongola och 
därifrån genom Nubiska öknen till Röda hafvet, 
gjorde vidare en vallfärd till Mekka (där han vistades 
sept.--nov. 1814) och återvände 1815 till Kairo. 
Sin stora samling (350 band) af orientaliska 
handskrifter testamenterade han till biblioteket i 
Cambridge. Efter hans död utgåfvos hans ännu i dag 
högst värdefulla arbeten: Travels in Nubia (2:a 
uppl. 1822), Travels in Syria and the holy land 
(1822), Travels in Arabia (1829), Notes on the 
bedouins and wahabys (1830) och Arabic proverbs 
(1831).

(H. A.)

Burckhardt, Jakob, schweizisk historiker, f. 
1818 i Basel, d. där 1897, blef 1844 docent och 
senare professor i konst- och odlingshistoria vid 
universitetet i nämnda stad och sedan lärare i 
samma ämnen vid polyteknikum i Zürich, men återtog 
sedermera den förstnämnda anställningen, som 
han först 1893 lämnade. Han utmärkte sig genom 
djupgående kritik, klar framställning och snillrik 
finhet i uppfattningen äfvensom genom en ovanlig 
litteraturkännedom. Hans förnämsta verk äro den efter 
mer än två års oafbrutna studier i Italien utarbetade 
Cicerone, eine anleitung zum genuss der kunstwerke 
Italiens (1855, sedan utgifven i flera upplagor, 
bearbetade af W. Bode m. fl.), som innehåller en 
ypperlig karakteristik af Italiens märkligare konstverk, 
Die zeit Konstantin des grossen (1853; 3:e 
uppl. 1898), Die kultur der renaissance in Italien 
(1860; 8:e uppl. 1902), hvilket anses för den 
gedignaste och på detaljer rikaste kultur- och 
sedehistoria, som blifvit skrifven öfver renässansen, och 
Geschichte der renaissance in Italien (1867; fjärde 
bandet af hans lärares, Kuglers, "Geschichte der 
baukunst"). Biogr. af G. Pauli i "Zeitschrift f. 
bild. kunst" (1897--98).

(O. G--g.)

Burckmair, Hans, tysk målare.  Se Burgkmair.

Búrda l. Borda (arab., "mantel"), namn på 
tvenne berömda arabiska dikter, dels en panegyrisk 
kaside öfver Muhammed af Ka'b ibn Zuhair, 
till belöning för hvilken han erhöll profetens egen 
mantel (nu förvarad i Konstantinopel under namn 
af burde-i-sjerife, "den ädla manteln"), dels och 
vanligast en Ka'bs kaside efterbildad mystisk dikt 
till profetens lof af Abu Abdallah el-Busîri 
från Abusir i Öfre Egypten (d. 1298). Båda 
dikterna finnas öfversatta af Redhouse (i "Arabian 
poetry for english readers"). -- Den 15:e i 
fastemånaden ramadan anställer sultanen en hyllningsfest 
åt "den ädla manteln", och det vatten, i hvilket 
då en flik däraf doppas, utdelas såsom 
hälsogifvande medel.

H. A.

Burdach, Karl Friedrich, tysk fysiolog, 
f. 1776, d. 1847 som geheime-medicinalråd och 
professor i anatomi i Königsberg, var författare till 
Enzyklopädie der heilwissenschaft (1810-12, ny 
uppl. 1817--19), Vom bau und leben des gehirns 
und rückenmarks (1819--25), Die physiologie als 
erfahrungswissenschaft (1826--40, I-III; 2:a 
uppl. 1835--38) och Der mensch nach den verschiedenen 
seiten seiner natur (1836-37) m. fl. arbeten. 
Det sistnämnda blef sedan af hans son Ernst B. 
(f. 1801, d. 1876 såsom professor i anatomi i 
Königsberg), utgifvet under titeln Anthropologie für 
das gebildete publikum (1847).

Burdeau [byrdå], Auguste Laurent, fransk 
politiker, f. 10 sept. 1841 i Lyon, d. 12 dec. 1894 
i Paris, studerade vid normalskolan därstädes och 
deltog som frivillig i fransk-tyska kriget. Han blef 
sedermera lärare i filosofi först i S:t Étienne, 
därefter vid lycée Louis-le-grand i Paris och 1881 
kabinettschef hos undervisningsministern Paul Bert. 
Invald i deputeradekammaren 1885, slöt han sig 
till de radikale, bland hvilkas bäste talare han 
räknades. Vid kongressen för arbetarfrågor i Berlin 
1890 var B. Frankrikes ombud, och han var flera 
gånger deputeradekammarens generalrapportör för 
budgeten. Efter Cavaignac blef han 1892 minister, 
för marinen och kolonierna i kabinettet Loubet samt 
behöll samma post i Ribots ministär, men afgick 
redan 1893 vid dess rekonstruktion. I dec. s. å. 
blef han finansminister i Casimir-Périers kabinett, 
men nedlade ämbetet i maj 1894 på samma gång 
som den senare. Kammaren valde honom då till 
vicepresident och 5 juli s. å. till president, hvilken 
post han beklädde till sin död. B. utöfvade en flitig 
litterär verksamhet. Han öfversatte filosofiska 
arbeten af Schopenhauer och Herbert Spencer samt 
skref flera artiklar i "Revue des deux mondes" och 
"Revue philosophique". Bland hans skrifter märkas: 
Notions élémentaires d'économie politique (1883), 
L'instruction morale à l'école (s. å.), Les questions 
sociales et contemporaines (1886), Une famille 
républicaine. Les Carnot (anonym, 1888), L'Algérie 
en 1891 (1892) och Devoir et patrie. Notions de 
morale et d'éducation civique (1893). 1903 restes 
en staty öfver B. i hans födelsestad Lyon.  
Jfr Simons, "Histoire d'un enfant du peuple. Auguste 
B." (1895).

Burdekin [ba'dikin], flod i norra delen af 
Queensland (Australien), upptager fr. h. Belyando 
m. fl. och utfaller i Upstart bay af Stilla oceanen. 
Den upptäcktes 1845 af Leichhardt.

Burdett [bade't]. 1. Sir Francis B., engelsk