omfattar Sverige, Norge, Finland och angränsande delar af Danmark, Tyskland, Östersjöprovinserna och Ryssland. Kartan, B:s största verk, betecknar ett utomordentligt framsteg och kan med skäl betraktas som den första någorlunda pålitliga kartan öfver Skandinavien. Numera äro endast några få exemplar af densamma kända (ett eges af generalstabens topografiska afdelning, ett af landtmäteristyrelsen, ett af k. biblioteket, ett af Uppsala universitetsbibliotek och ett tillhör J. Westins samling därstädes). Men många aftryck togos på sin tid, af hvilka ej få gingo till utlandet, där B:s karta kopierades "otaligt många gånger" och "i åtskillig storlek". Ja nästan alla kartor öfver Sverige, som under 17:e årh. utgåfvos utomlands, voro endast kopior af denna. Se Viktor Ekstrand, "Svenska landtmätare 1628-1900" (6:e häftet, 1904, s. XVII-XXIX). 3. Jonas B., den föregåendes broder, lagkarl, genealog, f. i Ångermanland i slutet af 1500-talet. Jämte brodern Anders (f. 1571, d. 1646) tjänstgjorde han, åtminstone från början af Gustaf Adolfs regering, i riksarkivet, och 1624 blef han tillika med denne broder adlad. Af Gustaf Adolf användes han i flera värf. 1625 utnämndes han till agent i Danmark, med station i Helsingör, och kvarstannade där till 1629. Han blef därefter sekreterare i riksarkivet och bär längre fram titeln custos archivi. Från denna syssla fick han afsked 1649. Död 1655. Ar 1613 fick B. af Gustaf Adolf i uppdrag att utgifva stadslagen, hvilken också för första gången 1618 utkom. 1621 begärde han och erhöll privilegium på en ny upplaga af den då utsålda landslagen (utgifven första gången 1608 af Johan Bureus), hvilken s. å. blef tryckt i Stockholm. Hans insikter som lagkarl beredde honom också en plats i 1642 års lagkommission, i hvars arbeten han deltog. Såsom frukt af hans verksamhet som genealog förvaras i riksarkivet en handskrifven "Svensk ätte-bok". 3. Ehd. 4. Olof B., den föregåendes broder, läkare, f. 1578 i Själevad i Ångermanland, blef 1611 i Basel medicine doktor och kort därefter lifmedikus hos hertig Johan af Östergötland. Vid hertigens död (1618) fick han samma anställning hos Gustaf II Adolf. Denne tog hans duglighet i anspråk äfven för andra värf: lät honom 1620 afgifva förslag till planer för de städer, som skulle anläggas i Norrland och Finland, samt utnämnde honom 1621 till borgmästare i Stockholm. S. å. adlades B., med bibehållande af sitt namn, och 1624 blefvo hans bröder introducerade på hans nummer. 1633 utnämndes han till vice president i Åbo hofrätt. Död 1655. B. har bl. a. efterlämnat ett matematiskt arbete, Arithmeticæ instrumentalis abacus ratione nova ex geometricis fundamentis atque supputatione o. s. v. (1609). - En kusin till B. var biskopen i Strängnäs, Zebråcynthus (se d. o.), hvars sonson adlades med namnet Burenskiöld. Bureau [byrå], fr., bord, pulpet, ämbetsrum. Se Byrå. Bureau des longitudes [byrå dä lånjityd], vetenskapligt samfund i Paris (palais de l'institut), hvilket sysselsätter sig med matematiska och astronomiska frågor. Det stiftades genom lag af 7 messidor år III (25 juni 1795). Bland de förste medlemmarna märkas Lagrange, Laplace och Lalande. Samfundet ombildades senast genom dekretet af 15 mars 1874 och består af 14 ordinarie medlemmar (3 medl. af académie des sciences, 5 astronomer, 3 marinofficerare, 1 officer vid landtarmén, 1 geograf och 1 artist), 4 adjungerade och 10 korresponderande medlemmar, af hvilka 3 kunna vara utlänningar. Samfundet publicerar (tre år i förväg) "Connaissances des temps ou des mouvements célestes à l'usage des astronomes et des navigateurs" (hvilken publikation påbörjades 1679 af académie des sciences) och en årsbok, "Annuaire". Till 1854 stodo observatorierna i Paris och Marseille under samfundets ledning. Bureau of labor [bjuråu' ev lei´be]. Se Arbetsstatistik, sp. 1362. Bureau Veritas [byrå]. Se Veritas. Bureaux d'esprit [byrå desprl], fr., kallades ironiskt de litterära salonger, hvilka på 1600-talet funnos i Paris. Typisk för dessa var Hôtel de Rambouillet (se Précieuses). Bure gille. Några mil söder om Skellefteå, vid Bure-åns mynning, hafva länge funnits lämningar efter en byggnad, som enligt sägnen varit ett kloster med namnet Bura. Under slutet af 1600-talet visste man berätta, att en son till Fale hin unge (se Bure, F.) anlagt detta kloster, hvars abboter sedermera alltjämt tagits ur Bure-släkten. Klostret sades hafva blifvit indraget på Gustaf Vasas tid, vid den stora kyrkoräfsten. Om något dylikt kloster har man dock i medeltidens handlingar hittills ej funnit några upplysningar, och sammanställningen med de diktade Fale-ättlingarna är ej egnad att styrka dess tillvaro. Däremot lär, enligt en uppgift af K. G. Nordin, där hafva funnits ett s. k. prästgille, af hvars inventarium en del år 1554, då det upplöstes, kommit till Skellefteå kyrka. Ehd. Bureja. 1. Biflod fr. v. till Amur, upprinner på Jam-alin, ett berg på gränsen mellan rysk-sibiriska Amurprovinsen och Kustprovinsen, och flyter åt s. v. Längd 771 km. Från höger mottar B. den 270 km. långa Niman och fr. v. Tyrma samt blir därefter segelbar. - 2. (Burejnskiska bergen) En bergsträcka mellan Amurfloden och dess biflod (fr. v.) Amgun. J. F. N. Burejnskiska bergen. Se Bureja 2.

</img>
Buren, Martin van [vän-bio'rin], Förenta 
staternas åttonde president, f. 5 dec. 1782 i Kinderhook, 
New York, blef 1803 praktiserande advokat 
och tog redan vid unga år synnerligen liflig del 
i staten New Yorks politiska strider. 1812 valdes han till medlem af 
denna stats senat och var 1815-19 dess generaladvokat ("attorney 
general"). Sin advokatverksamhet bedref han till 1828 och var därvid 
kompanjon med sin intime, personlige och politiske vän Benjamin Butler. 
I staten New Yorks förvirrade kotteripolitik införde B. genom sin stora 
organisationsförmåga klarare partimotsatser, och det 
var genom sitt deltagande i New Yorks politiska lif