i Sverige och 1720 introducerades på riddarhuset. J. Th. W. Burghausen, stad i bajerska regeringsområdet Oberbayern, med naturskönt läge nära Salzachs utlopp i Inn. 3,148 inv. (1900). Flera katolska seminarier. Besökt luftkurort (420 m. ö. h.). B., fordom hufvudort i grefskapet B., var 1255-1505 hertigarnas af Niederbayern residens. Burghausen (Borckhusen, Borkhusen), livländsk ätt, som utgrenat sig till Finland och Sverige. Ättens stamfader var kaptenen Hans von Husen, som lefde under Karl IX:s tid och hade två söner, Arent och Herman, båda adlade med namnet von B. Namnet vann sin största ryktbarhet genom de s. k. borkhusenske dragonerna, en värfvad finsk trupp (från Savolaks), som blifvit uppsatt och anfördes af öfverste Herman von B., och hvars officerare voro chefens söner, släktingar och grannar. I slaget vid Lund 1676 stod denna trupp ytterst på svenskarnas vänstra flygel. Efter det mest hårdnackade motstånd blef den öfvermannad och nedgjord, utan att en enda man vek från platsen. E. G. P.* Burghers. Se Seceders. Burghersh [bo'gäj], lord, sedermera earl af Westmorland, engelsk diplomat. Se Fane. Burghley l. Burleigh [bäli], lord, engelsk adelstitel, som burits af statsmännen William och Thomas Cecil. Se Cecil. Burgi, J. Se Bürgi.

</img>
Burgkmair (Burckmair), Hans (d. ä.). tysk målare och
tecknare för formsnittet, f. i Augsburg 1473, d. 1531,
var näst Dürer och Holbein sin tids ypperste mästare
i Tyskland. Han var son och lärjunge till målaren
Thomas B. (d. 1523), upptogs 1498 i Augsburgs
målargille och besökte några år därefter öfre
Italien, där han rönte ett afgörande inflytande
af den venezianska konsten. Efter hemkomsten
slog han sig ned i sin fädernestad, hvilken sedan
blef hufvudorten för hans verksamhet. Hans första
arbeten utgjordes af en serie framställningar
af Roms gamla basilikor, hvilka han målade för
Katarina-klostret i Augsburg. Dessa bilder hafva
ännu något tungt och ålderdomligt hos sig, men steg
för steg visar B. allt kraftigare formutveckling,
och redan i det Flygelaltare med Marias kröning
(1507), som nu tillhör Augsburgs galleri, hade han
arbetat sig fram till en sant modern stil. B. kan
också anses såsom renässansens förste hufvudman i
Tyskland. Bland hans öfriga målningar må nämnas en
Maria med barnet (1510, i Moritz-kapellet i Nürnberg)
och den gripande framställningen af Kristus på korset
(1519, i Augsburgs galleri). Från hans senaste år
förskrifva sig åtskilliga porträtt samt batalj- och
lägerscener m. m. - Enligt samtida, men obestyrkta
uppgifter var B. representerad i den i Würzburg
och München tagna tafvelsamling, som 1635 fanns på
Stockholms slott. - I sina träsnitt och teckningar
för formsnittet (både bibliska och
profana framställningar) förråder B. en viss
frändskap med Dürer, hvars lärjunge han likväl icke
var. De förnämsta af dessa arbeten äro hans berömda
framställning af Döden (1510) och hans 66 blad till
Kejsar Maximilians triumftåg, af hvilken ytterst
sällsynta serie nationalmuseum eger ett nästan
fullständigt exemplar. - Hans son, Hans B. d. y.,
tecknade företrädesvis torneringar och vapenböcker
samt var, liksom fadern, mycket sysselsatt för det
kejserliga hofvets räkning.    R-n. (O. G-g.)

Burgmein, J., pseudonym för italienske kompositören
Tito Ricordi.

Burgmüller. 1. Friedrich B., tysk musiker,
f. 1806, d. 1874, är af pianister allmänt känd
genom sina goda Kinder-etüden. - 2. Norbert B., den
föregåendes broder, tysk tonsättare, f. 1810, d. 1836,
blef först efter sin död bekant såsom kompositör. Hans
arbeten (en sonat, en symfoni, Rhapsodie, sånger)
väckte mycken uppmärksamhet och berömdes af Schumann.
A. L.

Katedralen i Burgos.</img>

Burgos. 1. Provins i östra delen af spanska
landskapet Gamla Kastilien. 14,196 kvkm. 338,828
inv. (1900), 23 på l kvkm. Landet är i ö. bergigt.
Det genomflytes af Ebro, Pisuerga, Arlanzon, Arlanza
och Duero. - 2. Hufvudstad i denna provins, vid floden
Arlanzon, 851 m. ö. h. 31,413 inv. (1900). B. är
amfiteatraliskt byggdt på en höjd på flodens högra
strand, har gamla murar med torn, ett förfallet
citadell, förr konungaborg, samt flera offentliga
platser och vackra anläggningar (espolón). Den
förnämsta byggnaden är den vackra gotiska katedralen
(fr. 13:e årh.) med konungagrafvar. B. är säte för
en ärkebiskop, en guvernör och en generalkapten,
det har en appellationsdomstol och är en af Spaniens
förnämsta vapenplatser. B:s försvarsverk äro numera
omoderna, hvarför detacherade fort