föreslagits. Af skolor märkas en teknisk skola, ett lärar- och ett prästseminarium; B. fick 1550 äfven ett universitet, som dock senare indrogs. B. har tre förstäder, La Vega, Las Huelgas och San Pedro. - I den närbelägna byn Vivar föddes nationalhjälten Cid. - Nära staden ligga de berömda klostren Miraflores och Santa Maria de las Huelgas, hvars abbedissa har biskopliga rättigheter. - B. anlades omkr. år 900 och var residens för grefvarna och konungarna af Gamla Kastilien. Där föddes fältherren Fernando Gonzalez, åt hvilken en triumfbåge är upprest. Under spanska frihetskriget besegrade fransmännen under marskalkarna Soult och Bessières spanjorerna under markisen af Belvedere vid B. 10 nov. 1808. Från 19 sept. till 29 okt. 1812 belägrades staden förgäfves af Wellington. (J. F. N.) Burgos, Francisco Javier de, spansk politiker och författare, f. 1778 i Motril (Granada), d. 1849. Landsförvist 1812, återkom B. till Spanien 1817, beklädde olika administrativa poster och blef till sist kultusminister 1833. Ledamot af spanska akademien blef han 1827. Hans första publikation, öfversättning på kastiljansk vers af hela Horatius, anses som den bästa på spanska. B. utgaf 1819-21 tidskriften "Miscelánea de comercio, artes y literatura" och 1823 Biografia universal (3 bd). Hans komedier, Los tres iguales (1827), El baile de máscaras (1832) m. fl., vittna mera om talang än om högre begåfning. Bland dikter må nämnas: Oda á la razón. El porvenir och La primavera. Efter hans död utkom hans Historia del reinado de Isabel II (6 bd, 1850-51). 'Ad. H-n. Burgoyne [bägåirn] l. Bourgoyne. 1. John B., engelsk general, f. 1722, förde 1762 en kår i Portugal och blef 1777 befälhafvare öfver 10,000 man i Canada, men måste s. å., tillika med 5,500 man, vid Saratoga gifva sig fången åt amerikanske generalen Gates. Vid sin återkomst till Europa blef han afskedad ur statens tjänst och förvisad från hofvet. Sedan blef han parlamentsledamot. Död 1792. B. författade flera dramer. 2. John Fox B., illegitim son till den föregående, brittisk ingenjör-general, f. 1782, blef 1798 ingenjör-löjtnant och ledde 1813, under kriget på spanska halfön, belägringsarbetena vid San Sebastian. 1811 sändes han i spetsen för ingenjörtrupperna till Nord-Amerika, och 1826 åtföljde han den till Portugal sända hären. 1830 blef han direktör för de offentliga byggnaderna i Irland och inlade som sådan stora förtjänster. 1851 utnämndes han till generallöjtnant, och före Krimkrigets utbrott, 1854, sändes han till Konstantinopel för att underhandla med turkiska regeringen om de blifvande operationerna. Vid Sevastopol var han chef för engelska arméns generalstab, men återkallades 1855 från denna post. 1856 blef han baronet och 1868 generalfältmarskalk. Död 1871. B. utgaf Military opinions (1859). Burgrefve. Se Burggrefve. Burgs, oriktigt namn på en socken i Gottlands län. Se Burs. Burgschmiet [-Jmit], Jakob Daniel, tysk bildhuggare och gjutare, f. 1796 i Nürnberg, var till en början svarfvare samt förfärdigade därjämte små barnteatrar och sinnrika automatteatrar, med hvilka sistnämnda han 1820-22 reste omkring till flera större städer. Under Reindels ledning utbildade han sig sedermera till bildhuggare och medverkade vid restaurationen af Schöne brunnen i Nürnberg. Hans första större arbete var Melanchthonstatyen i Nürnberg (1826), hvilken han utan modell högg i sandsten omedelbart efter Heideloffs ritning. Detta verk beredde honom plats som lärare i bildhuggarkonst vid Nürnbergs polytekniska skola. Någon tid därefter begaf han sig till Paris för att studera bildgjuterikonsten, och med sin gjutning af Rauchs Dürerstaty i Nürnberg grundade han 1837-40 sitt rykte såsom en framstående bildgjutare. Andra betydande arbeten från hans verkstad äro Beethovenstatyen i Bonn (1845, efter Hähnel), Karl IV:s staty i Prag (1848, efter Hähnel), Luthers staty i Möhra (efter F. Müller) m. fl. B. afled plötsligt i Nürnberg 1858, då han var sysselsatt med fullbordandet af Radetzkymonumentet för Prag (efter bröderna Max). - Bland hans lärjungar må nämnas G. Heroldt (gjutaren af Karl XII:s staty och Molinska fontänen i Stockholm). R-n.* Burgsdorf, Friedrich August Ludwig von, tysk skogstjänsteman, f. 1747 i Leipzig, d. 1802 i Berlin, utnämndes 1787 till professor i skogsvetenskap i Berlin samt blef senare äfven direktör för skogsakademien i Berlin och chef för skogsväsendet i Kurmark. Hans mest betydande verk är Handbuch der forstwissenschaft I-III (1788-1800, I, 3:e uppl. 1800, II, 3:e uppl. 1805, III, 2:a uppl. s. å.), som var epokgörande för sin tid. B., som ifrigt verkade för införande af främmande träslag, skref äfven Anleitung zur sichern erziehung der einheimischen und fremden holzarten (3:e uppl. 1805} m. m. Burgstädt, stad i konungariket Sachsen, vid linjen Leipzig-Chemnitz af sachsiska statsbanan. 7,016 inv. (1900). Tillverkning af handskar, trikåvaror och porslin. - I närheten Tauerstein med utsiktstorn. Burgsvik, en i Öja socken på Gottlands sydvästra kust belägen hamn, som redan i äldre tider (i synnerhet på 1500- och 1600-talen) var bekant för sin lifliga utförsel af sandstensblock till danska och tyska slott och herrgårdar. Numera exporteras från B. sandstensblock, slipsten, kalk, timmer och spannmål m. m. Varor kunna där införas och förtullas. Fartyg, som från utrikes ort ankomma ballastade, kunna inklarera där, och de, som gå på utrikes ort, utklarera. I B. finnas tulluppsyningsman samt post-, telefon- och lotsstation. C. J. B.* För att hindra fientlig landstigning vid B. byggdes där 1712-13 af den för Gottlands försvar outtröttligt verksamme fortifikationslöjtnanten Schilder ett batteri för 5 och ett för 6 kanoner, men dessa batterier lämnades sedan att förfalla. L. W:son M. Burg-teatern (Hofburgteatern), urspr. Theater an der Burg, i Wien, gäller såsom den förnämsta tyska skådebana och eger för Tysklands dramatik och skådespelarkonst i viss mån samma betydelse som Théâtre français för Frankrikes. Burgteatern, som underhålles af österrikiske kejsaren, räknar sitt ursprung från 1741, då Maria Teresia lät inreda en skådebana i det till residensslottet Hofburg stötande bollhuset och där gifva italienska operor samt tyska skådespel. Själfva ombyggnaden af lokalen fullbordades först 1756, och från 1750-talet till fram på 1770-talet härskade det franska dramat där nästan enväldigt. Först kejsar Josef II gjorde (1776) denna scen till ett hemvist