Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burgund-beck ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missleddes. Redan här framlyser hans starkt
antirationalistiska åskådning.
1759 började B. för en Londonförläggares räkning
utgifvandet af "The annual register", hvartill han
lämnade bidrag till omkr. 1788. 1759 blef han af lord
Charlemont presenterad för W. G. Hamilton (kallad
"singlespeach") och följde honom två år senare i
obestämbar egenskap till Irland, där han uppehöll
sig 1761-62 och 1763-64. Den inblick han därunder
fick i de irländska förhållandena blef för hans
politiska uppfattning afgörande; för afhjälpande af
"den gröna öns" betryck såg han de enda medlen i
ekonomisk frigörelse och katolikernas emancipation.
B. blef 1765 privatsekreterare hos lord Rockingham
vid dennes äntrade till regeringen och s. å. i
dec. ledamot af underhuset för Wendover, en
lord Verney tillhörig rotten borough. Han väckte
genast uppmärksamhet i underhuset, men afgick med
Rockingham 1766 och skref s. å. A short history
of a short administration, liksom den 1769 utgifna
broschyren Observations on a late publication on
the present state of the nation ett närmast mot
Grenville riktadt försvar för den rockinghamska
politiken. Året förut hade han - delvis för vinsten
af spekulationer i ostindiska papper - köpt godset
Gregories (Beaconsfield), ett företag, som för honom
blef en källa till ständiga ekonomiska svårigheter.
B. förblef emellertid den sammanhållande kraften
bland de rockinghamske whigs, skref deras protester,
satte upp deras resolutioner och försåg dem med
upplysningar, maningar och tillrättavisningar. 1770
utgaf han såsom manifest för Rockinghams parti
Thoughts on the present discontents, en vidräkning
med det rådande politiska systemet i allmänhet och
särskildt med korruptionen inom parlamentet. Redan i
denna skrift spåras grunddragen af B:s hela politiska
system: uppfattningen af staten såsom en sammansatt
organism. Det var, säger hans berömdaste biograf, från
denna uppfattning hans konservatism utgick. Särskildt
berömd är den sista delen af skriften, med dess
försvar för politiskt partiväsen. År 1773 besökte
B. Frankrike och rörde sig därvid i Paris’ vittra
salonger, där han mötte mycket, som fyllde honom
med bäfvan för framtiden. På våren 1774 höll han
ett mycket uppmärksammadt tal mot tetullen (On
american taxation) och valdes på hösten s. å. till
parlamentsledamot för Bristol. Under den följande
valperioden (1774-80) uppträdde B. för en friare
religiös politik, för en friare handelspolitik
gentemot Irland samt mot koloniernas beskattning
och kriget, hvarvid han förfäktade statsintressets
och billighetens ståndpunkt gentemot den formella
rättsståndpunkten. 1780 framlade B. sitt förslag
till reform af den engelska finansförvaltningen,
åsyftande skärpande af kontrollen, indragning af
sinekurer och pensioner och dymedelst ett rensande af
parlamentet. Detta förslag utgör grundvalen för den
reform, lord Rockinghams akt, som 1782 genomfördes.
Norths afgång 1782 förde Rockingham till
makten. B. ingick såsom "paymaster of the forces"
i den nya administrationen och fick på sin nya plats
tillämpa sina finansiella reformidéer. Sedan efter
Rockinghams död Shelburne blifvit premiärminister,
utträdde Rockinghams vänner Burke, Fox och Sheridan ur
ministären. Då mot Shelburne den beryktade koalitionen
mellan de gamle antagonisterna
Fox och North bildades, biträdde B. densamma och
ingick - äfven denna gång såsom "paymaster of the
forces" - i den nya regeringen samt var den egentlige
upphofsmannen till det förslag rörande Indiens
styrelse, hvarpå koalitionen föll. De sex följande
åren bilda det mörkaste skedet i B:s politiska
lif. Genom sin ställning såsom en af oppositionens
ledare tvangs han att motsätta sig åtgärder, som
eljes stodo i samklang med hela hans politiska
system; så t. ex. Pitts irländska reformförslag
1785 och den franska handelstraktaten följande år,
liksom han äfven i frågan om Pitts "regency bill"
1788 hörde till regeringens motståndare. Under denna
tid faller B:s kamp mot Warren Hastings (se d. o.),
som ledde till dennes "impeachment", men slutade
med hans frikännande (1795).
Ett nytt skede i B:s lif börjar med franska
revolutionen. Dess rationalistiska skaplynne,
mekaniska samhällsuppfattning och pietetslösa
kritik måste för en man med B:s läggning ha varit
ytterligt osympatiska, liksom han äfven med en
förunderlig blindhet förbisåg dess sociala orsaker
och den verkliga halten af det gamla franska
regeringssystemet. 1790 utkommo hans Reflections
on the revolution, som i hela Europa väckte det
lifligaste uppseende och delade England i två
läger; den vann särskildt konung Georgs lifliga
bifall. Författarens ståndpunkt är dock redan
här mindre den lugnt iakttagande statsmannens
eller den objektive historikerns än den fanatiske
motståndarens. B:s mot revolutionen fientliga hållning
ledde 1791 till hans brytning med Fox och förde honom
1792 öfver på regeringsbänkarna. Såsom försvar för
sitt uppträdande utgaf han 1791 An appeal from the
new to the old whigs. Under de följande åren, såväl
före som efter sitt utträdande ur parlamentet 1794,
där han sedan 1781 haft säte för Malton, uppträdde
B. såsom en fanatisk förespråkare för korståget
mot revolutionen. Detta är den ledande tanken i
hans sista politiska skrift, Letters on a regicide
peace, hvaraf de båda första brefven utkommo 1796,
de båda sista efter hans död. B. dog 9 juli 1797
på Gregories. I sitt umgänge beskrifves han såsom
på en gång älskvärd och försynt; hans konversation
utöfvade på alla, som med honom kommo i beröring, ett
fascinerande inflytande. En af hans mest framträdande
egenskaper var hans hjälpsamhet och vänfasthet; till
hans närmaste krets hörde män sådana som Johnson,
Garrick och Reynolds.
Den i afseende å B:s bana svårförklarligaste
omständigheten är det ringa inflytande han efter allt
att döma utöfvade på sin samtid. Delvis torde detta
förhållande ha berott på hans egenskaper som talare:
hans vältalighet anknöt sig mindre till den politiska
eller parlamentariska situationens kraf än den gaf
politiska lärdomar för alla tider; den fängslade
mera genom tankarnas djup och uttryckets styrka än
genom själfva framförandet, i det att hans röst var
sträf och hans gester klumpiga. En annan orsak till
B:s brist på inflytande torde hafva legat i hans eget
impulsiva och som det synes från afundsamhet ingalunda
fria temperament, som mot slutet af hans lif nästan
nådde gränsen af verklig själssjukdom. För många af
sin samtid var B. i själfva verket föga annat än en
snillrik galning. Hufvudorsaken till hans politiska
maktlöshet är dock säkerligen att söka i de ledande
whigkretsarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
