Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burnes ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den första af de många han älskade och skref visor
till, och sedan familjen flyttat från Mount Oliphant
till Lochlea, där han hade rikare tillgång till
umgänge med jämnåriga, invecklade han sig i det ena
kärleksförhållandet efter det andra och började
föra ett oregelbundet och vildt lif tillsammans
med äfventyrliga kamrater. En linhäcklingsaffär,
som han begynte i Irvine, misslyckades, och när
fadern 1784 dog, öfvertog B. jämte en broder ett nytt
arrende vid Mossgiel. Tiden från hösten sistnämnda
år och till och med våren 1786 var hans produktivaste
skaldeperiod, under hvilken han diktade ett flertal af
sina populäraste visor och sånger, allt under det han
sträfvade att bli en god landtbrukare. Han hade likväl
icke lyckan med sig, och hans kärleksförbindelser
med unga flickor i trakten ledde till obehagliga
förvecklingar. Några satirer mot kyrkan spredos i
handskrift kring socknen, och B:s lokala ryktbarhet
har otvifvelaktigt kommit honom att reflektera på
att framträda offentligt som skald. Publicerandet af
hans dikter påskyndades af upptäckten att Jean Armour,
en murardotter, med hvilken han hemligt trolofvat sig,
snart skulle bli moder. Då Jeans fader förbjöd dottern
att gifta sig med B., beslöt denne i förtviflan
att utvandra till Jamaica, och för att skaffa sig
respengar utgaf han i juli 1786 i Kilmarnock Poems
chiefly in the scottish dialect. Diktsamlingen
hade den afgjordaste framgång och förde B:s rykte
till Edinburgh. Han ändrade nu planer; hyllad och
uppburen af den skotska hufvudstadens litterära och
högadliga kretsar, utgaf han där en ny upplaga af sina
dikter, för hvilken han erhöll ett betydande arfvode,
och beslöt att kvarstanna i hemlandet. Efter att
ha tillbragt sommaren och hösten 1787 på resor i
olika delar af Skottland och sedan han funnit, att
något verkligt understöd ej stod att vinna af den
förnäma världen, som redan svalnat för "plöjaren från
Ayrshire", öfvertog han ånyo ett arrende, Ellisland
i grefskapet Dumfries, och äktade Jean. Jordbruket
var emellertid fortfarande förlustbringande, och hans
hälsa undergräfdes genom ett vildt dryckeslif, som
gynnades af en befattning vid accisverket, hvilken han
tagit för att öka inkomsterna. Han lämnade arrendet
efter tre år och flyttade till staden Dumfries,
där han uteslutande var accistjänsteman. Hans starka
själfkänsla och förakt för klass-skillnader gjorde,
att han lifligt sympatiserade med den franska
revolutionen, något som ytterligare beredde honom
svårigheter. Likväl torde han haft utsikter till
befordran, då en reumatisk feber och sorgen öfver en
dotters död bröto hans försvagade konstitution. Han
dog i Dumfries 21 juli 1796.
Litteraturhistoriskt är B. att betrakta som den store
förnyaren af den engelska lyriken vid 1700-talets
slut. Han bröt med den stela och konstlade franska
smaken, det är friskhet och naturlighet i hans
diktning, som öfvat det största inflytande på
Wordsworth, Scott och Byron. Han gjorde epok genom sin
improvisatoriskt omedelbara och likväl så konstnärligt
fulländade skildring af natur och hvardagslif. Hans
satirer och humoristiska dikter, t. ex. Holy Willie’s
prayer och Tam o’Shanter, äro kvicka och träffande,
liffulla och åskådliga. Käckhet och frihetsbegär
präglade hans författarskap, äfven då han var som mest
sjuk och olycklig, att nu nämna endast den kraftiga,
bellmanskt
dramatiska The jolly beggars och den modiga A man’s
a man for a’ that. Hans realistiska berättelser
och scenerier från lifvet i högländerna äro
utomordentligt stämningsfulla och bäras af en vid
och innerlig medkänsla. Mest älskade äro själfva
visorna, de rent lyriska dikterna, melodiösa och
originellt ordmålande, genom rytmik och klang
suggestiva skapelser. Hembygdens naturskönhet och
minnen gåfvo honom ämnen, men i första rummet hans
kärleksförhållanden: Nell, Jean, Ellison Begbie,
Ann Park och framför allt den som "Highland Mary"
besjungna Mary, med hvilken han knöt förbindelse, på
samma gång som han trolofvade sig med Jean Armour, och
som dog i okt. 1786. Till hennes minne skref han Thou
ling’ring star, To Mary in heaven och andra af sina
vekaste och mest gripande dikter. I motsats härtill
äro hans brefväxling med "Clarinda", en fru M’Lehose i
Edinburgh, och de dikter, som han riktade till henne,
skrifna i det konventionella franska maneret.
Af B:s dikter finnas oräkneligt många upplagor;
en jubileumsedition utgafs 1896 af Henley och
Henderson. Den bästa biografien öfver B. anses
vara Lockharts (1828). De förnämsta essayerna äro af
J. Wilson (1858), Thomas Carlyle (1831) och R. Louis
Stevenson (1882); vidare må nämnas arbeten af Shairp
(i serien "English men of letters") och D. Lowe,
"Burns’s passionate pilgrimage" (1904). Om hans
diktning handla bl. a. H. Molenaar, "Robert Burns’
beziehungen zur litteratur" (1899), och O. Ritter,
"Quellenstudien zu Robert Burns" (1901); se vidare
bibliografien hos J. L. Blackie, "Life of R. Burns"
(1888). – På svenska finnes en kort lefnadsteckning
öfver B., författad af G. Fröding i "Verdandis
småskrifter", n:r 44. Fröding, hvars dikt visar starkt
inflytande från B., har äfven lyckligt öfversatt ett
tjugotal af hans visor. "Några dikter af Robert Burns"
(öfversatta af E. och M. G. Retzius) utkommo 1872,
"Tam o’Shanter" (öfv. af H. B. Romberg) 1903.
R-n B.
Burns [bə’ns], Anthony, förrymd negerslaf,
hvars utlämnande till egaren utgör en af de mest
dramatiska episoderna i abolitionistagitationens
historia. B. var född i Virginia omkr. 1830 och
uppehöll sig som arbetare i Boston 1854, då lagarna
om förrymda slafvar efter Kansas-Nebraska-billens
antagande med större skärpa började tillämpas. Efter
hans gripande gjorde Bostons abolitionister
genom demonstrationer och ett stort protestmöte i
Faneuil hall allt för att hindra hans utlämnande;
ett försök att med våld befria honom ur fängelset
misslyckades. Den dag, då B. på ett fartyg affördes
till Virginia, demonstrerade ofantliga människomassor
mot denna åtgärd, och det var endast med knapp nöd
ett våldsamt tumult undgicks. B. blef, sedan han
återvunnit friheten, baptistpredikant och bosatte
sig i S:t Catharines i Canada, där han afled 1862.
V. S-g.
Burns [bə’ns|, John, engelsk arbetarledare, f. 1858
i Battersea (en stadsdel af London) i mycket fattiga
förhållanden. Redan vid tio års ålder togs han ur
skolan och kom i arbete, snart inom maskinindustrien;
1880–81 gick han ut som arbetsförman till Väst-Afrika
och företog därefter en resa i Europa. Själfstudier
hade han bedrifvit med stor ifver sedan sin tidiga
ungdom och blef vid denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
