present period (1776-89), utmärka sig genom en förträfflig disposition och vittna om stor beläsenhet, men äro ej fullt tillförlitliga och opartiska. B. komponerade operetter (Robin Hood), kantater, sonater, konserter m. m. Genom utgifvandet (1771) af de i Sixtinska kapellet under påskveckan sjungna sångerna väckte B. till lif intresset för Palestrina-epokens tonkonst. Biogr. (1832) af dottern (se B. 2). A. L. 2. Fanny B., den föregåendes dotter, engelsk romanförfattarinna, f. 1752, vistades en tid vid Georg III:s hof och gifte sig 1793 med en fransk emigrant, d'Arblay, med hvilken hon 1802 flyttade till Paris. 1812 återvände hon till England. Död 1840. Fanny B. författade några engelska romaner, Evelina (1778; senaste uppl. 1893) och Cecilia (1782, senaste uppl. 1893; svensk öfv. 1796-97) m. fl., hvilka rönte storartad framgång och ännu hafva värde såsom lifliga och trovärdiga skildringar af dåtidens högre kretsar i England. Hennes Diary and letters utgåfvos senast 1890-91 och Early diary 1890. Burnham [ba^em], Sherman Wesley, amerikansk astronom, f. 1840, arbetade först såsom stenograf, men var från början af 1870-talet anställd vid observatoriet i Chicago, hvars direktor han blef 1876. Såsom astronomisk observatör var han verksam äfven vid Dartmouth-, Washburn- och Washington-observatorierna. På Newcombs rekommendation anförtroddes honom 1879 förundersökningarna för grundläggandet af Lick-observatoriet på Mount Hamilton, där han tillsammans med observatoriets nuv. direktor, E. Holden, iakttog Mercuriuspassagen. Sedan detta observatorium blifvit färdigt, anställdes han där såsom äldre astronom och utvecklade en särdeles fruktbringande verksamhet till 1892. Han återflyttade då till Chicago, hvarest han 1893 utnämndes till professor vid universitetet och praktisk astronom vid det nygrundade Yerkes-observatoriet. Dess 40-tums refraktor (den största f. n. existerande) är ämnad att i hans händer användas för fortsättning af hans specialstudium, dubbelstjärnorna. Utom observationer och beräkningar af förr kända dylika system har B. upptäckt omkr. 1,300 nya, successivt publicerade i 20 kataloger, hvilkas sammanställning jämte utgifvandet af B:s generalkatalog öfver dubbelstjärnor förberedes på föranstaltande af Yerkes-observatoriet. B. valdes 1874 till ledamot af Royal astronomical society och erhöll 1894 dess guldmedalj för sina omfattande och viktiga iakttagelser och undersökningar inom dubbelstjärnastronomien. K. B. Burnley [bə'nli], stad och sedan 1888 eget grefskap (15,8 kvkm.) i England, förr tillhörigt grefsk. Lancaster; ligger vid Leeds--Lancaster-kanalen. 97,044 inv. (1901; 1861 blott 28,700 inv.). Stor ylle- och bomullsindustri; i grannskapet stenkolsgrufvor och stenbrott. Burnouf [byrnt/f]. 1. Jean Louis B., fransk filolog, f. 1775, d. 1844 som generalinspektör för universitetet i Paris, utgaf värdefulla läroböcker i grekiska och latinska språken samt en förträfflig öfversättning af Tacitus (1827-33; senaste uppl. 1881). 2. Eugene B., den förres son, orientalist, f. 1801 i Paris, 1832 professor i sanskrit vid collège de France, död 1852. Hans första arbeten, Essai sur le pali (1826, i förening med Chr. Lassen) och Observations grammaticales sur quelques passages de l'essai sur le pali (1827), belyste buddisternas heliga språk. B:s viktigaste arbeten röra sig om de på zendspråket författade lämningarna af de gamle persernas heliga litteratur, hvilken förut icke blifvit i ringaste mån filologisk-kritiskt behandlad. Nämnas må Vendidad-sadé, l'un des livres de Zoroastre (1829-43), zendlitteraturens förnämsta verk, i en med yttersta noggrannhet litograferad upplaga efter en i Paris befintlig handskrift, Commentaire sur le Yaçna (bd I 1835), innehållande zendspråkets ordbok och grammatika, Mémoire sur deux inscriptions cunéiformes (1836), af stor betydelse för studiet af de akemenidiska klipp-inskrifterna, Bhâgavata-purâna (1840 -47), en systematisk framställning af indisk mytologi och tradition, Introduction l'histoire du buddhisme indien (1844; 2:a uppl. 1876) och Le lotus de la bonne loi (1852, efter hans död), som utgör en öfversättning af legendsamlingen "Lalita-vistara", grundläggande för det systematiska studiet af denna religion. Utom nämnda skrifter författade B. en mängd afhandlingar i "Journal asiatique" och "Journal des savants". 3. Émile Louis B., den föregåendes kusin, fransk filolog, f. 1821 i Valognes, blef 1854 professor i klassisk litteratur i Nancy och 1867 direktör för franska skolan i Aten. 1878 utnämndes han till hedersdirektör vid denna skola. Bland hans skrifter må nämnas Méthode pour étudier la langue sanscrite (1859; 3:e uppl. 1885), Essai sur le Véda, ou introduction d la connaissance de 1'Inde (1863), Dictionnaire classique sanscrit-français (1863-64; tills, med L. Leupol), Histoire de la littérature grecque (2 bd, 1869; ny uppl. 1883), La science des religions (1872, 4:e uppl. 1885), La mythologie des japonais (1875), La ville et l'Acropole d'Athénes aux diverses époques (1877), Le catholicisme contemporain (1879), La vie et la pensée, éléments réels de philosophie (1886), Les chants de l'église latine (1887), artiklar i "Revue des deux mondes" och andra tidskrifter samt öfversättningar af sanskrit-texter, bl. a. "Nala" (1856); därjämte utgaf och öfversatte han "Bhagavadgita" (1861).

</img>
Burns [bə'ns], Robert, Skottlands förnämste skald,
f. 25 jan. 1759 i byn Alloway i Ayrshire. Hans
fader var en fattig jordbrukare, hvars ekonomiska
svårigheter förvärrades genom hårda arrendevillkor
och minskad arbetsförhet, men lyckades det oaktadt ge
sina söner en rätt god skolundervisning, och ehuru B.,
äldste sonen, mycket tidigt måste göra drängtjänst och
redan vid femton års ålder var den förste arbetskarlen
på gården, fick han likväl tillfälle till rätt mycken
och omväxlande läsning. Särskildt intryck gjorde på
honom två skotska skalder -- Allan Ramsay och Ferguson
-- samt skotska folkvisor. Hans första kärlekssvärmeri
gaf honom impulsen att själf skrifva vers. "Vackra
Nell" var