ånyo till juridiken och blef 1782 praktiserande advokat. Snart hade han förvärfvat rykte som en af New Yorks skickligaste sakförare, i duglighet öfverträffad endast af sin personlige fiende Alexander Hamilton, federalisternas ledare. B. slöt sig af opportunitetsskäl till det antifederalistiska partiet och säges ha utkastat planen till det sedermera så mäktiga "Tammany-förbundet" (se Tammany society), som bekämpade New Yorks gamla aristokrati och särskildt den inflytelserika, af Hamilton ledda politiska föreningen "Society of the Cincinnati". Vid senatorsvalet 1791 besegrade B. federalistledaren Schuyler, Hamiltons svärfar, men måste 1797 vika för denne. B:s inflytande i New York var emellertid mycket stort, och hans förmögenhet tillförsäkrade honom till en tid en lysande social ställning. Vid presidentvalet 1800 voro Jefferson och B. antifederalisternas kandidater samt fingo lika många röster. Representanternas hus valde då Jefferson till president, och B. blef vice president. Han var emellertid allmänt misstrodd, och hans duell med Hamilton rågade måttet. Denne hade 1804 ifrigt motarbetat B:s kandidatur till guvernörsposten i New York och därvid användt uttryck, som B. tog till förevändning för en utmaning. Vid duellen (11 juli 1804) blef Hamilton dödligt sårad. Dömd af allmänna meningen, åtalad för mord och öfverhopad af skulder, flydde B. till sin dotter i Syd-Carolina, men återvände, när stormen lagt sig; till Washington och stannade där till utgången af sin ämbetstid. Sedan inlät han sig på äfventyrliga, ännu ej fullständigt utredda planer i västern. Hans mening tyckes ha varit att grunda en fristat i Texas eller åt sig eröfra ett kejsardöme i Mexico, till hvilket han sedan hoppades, att unionens stater och territorier vid Mississippi skulle ansluta sig. Som arftagare tänkte han sig sin sköna och snillrika dotter Theodosia och hennes späde son. För dessa planer lyckades han vinna en rik engelskfödd godsegare Harman Blennerhassett, som bodde på en ö i Ohio, där expeditionen förbereddes. Trupper voro värfvade och förråd samlade, då en proklamation af presidenten Jefferson, 27 okt. 1806, omintetgjorde planen. Förråden beslagtogos, och B. häktades samt fördes till Richmond, anklagad för högförräderi. Efter en långvarig, i amerikansk rättegångshistoria berömd process blef B. i sept. frikänd från anklagelsen för högförräderi och kort därpå af formskäl alldeles fritagen från ansvar. Han flackade nu några år omkring i Europa, besökte därunder äfven Sverige samt sökte i Tyskland och Frankrike vinna anhängare för sina mexikanska planer. 1812 lyckades han förklädd och under falskt namn återvända till Amerika, trotsade hotande åtal och penningkraf samt återupptog i New York med framgång sin advokatverksamhet. Vid 78 års ålder gifte han om sig med änkan efter en rik fransk plantageegare från San Domingo, men bröt snart med henne, då han ej tilläts fritt förfoga öfver hennes egendom. Han afled fattig och glömd 14 sept. 1836 i Port Richmond på Staaten island, beroende af en gammal väninnas barmhärtighet. B. egde en lysande advokatbegåfning och ett oemotståndligen fängslande sätt att uppträda, men saknade verklig öfvertygelse och fasta moraliska grundsatser. M. L. Davis har utgifvit "Memoirs of A. B. with selections from his correspondence" (2 bd, 1837-38) samt hans "Private journal" (2 bd, 1838). Jfr äfven J. Parton, "Life and times of A. B." (2 bd 1858, 2:a uppl. 1864), och Tompkins, "B.-bibliography" (1892). - B:s dotter, Theodosia B., f. 1783, uppfostrades af fadern, med yttersta omsorg fäst vid hennes såväl fysiska utbildning som förkofran i lärdom och själfständigt tänkande. Vid helt unga år vann hon rykte såsom en af Amerikas skönaste och snillrikaste kvinnor och lyste som värdinna i B:s slösaktigt gästfria hus. 1801 blef hon gift med en rik plantageegare i Syd-Carolina, Joseph Alston, egnade sig sedan med entusiasm åt faderns mexikanska planer och verkade framgångsrikt till hans förmån såväl under processen i Richmond som vid hans återkomst från Europa. 29 dec. 1812 afreste hon, för att träffa fadern, från Charleston till New York med ett lotsfartyg, hvilket troligen på nyåret 1813 förliste med man och allt utanför Kap Hatteras. V. S-g. Burrask (fr. bourrasque), meteor., egentl. häftig hvirfvelvind af kort varaktighet; numera ofta detsamma som barometerminimum. Burreus l. Burrey. Se Beurreus. Burrey. Se Beurreus. Burriana, stad i spanska prov. Castellón, nära Medelhafvet, vid Rio Seco och järnvägen Valencia - Tarragona. 12,962 inv. (1900). Apelsinexport. Burringravyr, linjegravyr med stickel. Se Gravyr.

</img>
Burritt [ba'rit], Elihu, amerikansk filantrop,
f. 1810 i New Britain, Connecticut, d. där 1879, var
länge smed, men använde då alla sina fritimmar till
studier, hvarunder han lärde sig matematik och flera
språk. 1839 utgaf han en månadsskrift, och 1840 höll
han föreläsningar. Sedan företog han en rundresa ,
kring Amerika för att predika "allmän fred". 1846
reste han för samma ändamål öfver till England,
deltog 1848-50 i fredskongresserna och utsände 1850
sina vältaliga Olive leaves, hvilka öfversattes på
många språk. Dessutom har han skrifvit Sparks from
the anvil (1848), Thoughts on things ät home and
abroad (1854) och sin själfbiografi, Ten minutes'
talks on all sorts of subjects (1874). Jfr Northend,
"Life of E. B." (1879).

Burroughs [ba^äus], John, nordamerikansk författare,
f. 1837 i Roxbury, staten New York, skaffade
sig på egen hand boklig bildning och var lärare
i åtta år, hade därefter (1864-73) en syssla vid
finansministeriet i Washington och bosatte sig 1874
i byn Esopus vid Hudsonfloden för att i ro skrifva
böcker och odla frukt. B. intager i den amerikanska
litteraturen en plats för sig såsom naiv och vaket
iakttagande skildrare af naturens eget friska lif;
han är i vissa afseenden en efterföljare till Thoreau,
men lättlyntare än denne. Han har författat Wake-Robin
(1871), Winter sunshine (1876), Birds and poets
(1877), Locusts and wild honey (1879), Pepacton
(1881), Fresh fields (1884), Signs and seasons (1886),
Indoor studies (1889) m. m.