folkgunst och visade som befälhafvare för engelska trupper i Generalstaternas tjänst på 1670-talet lysande prof på krigisk duglighet samt stod i intim personlig förbindelse med prins Vilhelm af Oranien. Karl II sökte 1680 aflägsna B. på en farlig expedition till Tanger, men denne afled redan s. å. 6. James B., hertig af Ormonde, den föregåendes son, f. 1665, d. 1745, ärfde 1688 farfaderns hertigtitel, fogade sig efter Jakob II:s afsättning s. å. snart i den nya ordningen och gaf Vilhelm III stödet af sitt stora inflytande på Irland under striderna på ön 1690. Som befälhafvare för en engelsk-holländsk landstigningshär åtföljde han amiral Rookes expedition till Cadiz 1702 och tog verksam del i eröfringen af spanska silfverflottan i Vigos hamn (okt. s. å.). B. var 1703-05 och 1710 -11 lordlöjtnant på Irland samt utsändes apr. 1712 till Nederländerna som öfverbefälhafvare öfver de brittiska trupperna (efter Marlborough). Genom regeringsförbud mot att deltaga i belägringar eller strider tvangs han till en förödmjukande overksamhet, som möjliggjorde Utrecht-freden. Efter drottning Annas död fråntog Georg I honom hans ämbeten, och B. flydde i aug. 1715 i likhet med Bolingbroke till Frankrike, där han sedan blef de landsflyktige Stuartarnas minister. Som sådan underhandlade han med Alberoni och svenske ministern i Paris, Sparre, om understöd för deras restaurationsplaner. Han företog i samma syfte upprepade besök i Madrid och vistades sina sista lefnadsår mest i Avignon. B. var som politiker ytterligt obetydlig, enligt Bolingbroke "sin egen popularitets bubbla". V. S-g.

</img>
Butler [ba'tlo], Samuel, engelsk skald, f. 1612 i Worcestershire, d. 1680 i
London, studerade någon tid i Cambridge, men måste
för medellöshet lämna universitetet, vistades därpå
en tid i grefvinnan Elisabets af Kent hus, där han
kom i beröring med Selden, samt var sedan skrifvare
först hos en fredsdomare och därefter hos sir Samuel
Luke, en af Cromwells officerare, hvilken han delvis
tog till förebild för hjälten i sitt satiriska epos
Hudibras. Denna på åttastafvig jambisk vers med
beundransvärd metrisk skicklighet och rimkonst skrifna hjältedikt, som
blifvit kallad "den bästa burlesk på engelskt språk",
afsåg att förlöjliga puritanernas ofta hycklande
salfvelse och plumpa maner. Mönstret är Cervantes'
Don Quixote, och B. skildrar huru den presbyterianske
riddaren sir Hudibras med sin väpnare Ralph drager i
härnad ("a-colonelling") för att utrota allt ondt i
England. De äfventyr de råka ut för under färden ge
skalden tillfälle att teckna af kvickhet sprudlande
tidsbilder; de öfvertygelsetrogne puritanernas
okufliga mod och högsinnade nit finna naturligtvis i
denna dikt intet erkännande. Diktens första del skrefs
under inbördeskrigets tid, men utgafs först 1663, då
den förut obekante B. vid 51 års ålder med ett slag
blef ryktbar. En ny del utkom 1664 och den 3:e 1678,
men vid B:s död var hans epos ännu ofullbordadt. B, hade 1659
utgifvit en anonym broschyr för Stuartarnas sak och
fick efter restaurationen för en tid ett anständigt
lefvebröd som sekreterare åt lord Carbury. Hans försök
att genom gifte med en rik änka förbättra sina affärer
slog illa ut, i det att hennes förmögenhet kort efter
giftermålet gick förlorad genom spekulationer af
förvaltaren. Karl II beundrade lifligt "Hudibras",
men gjorde intet för att hjälpa den nödställde
skalden, utan B. fick tillbringa sina sista dagar i
fattigdom och obemärkthet. Londons lord-mayor lät
1721 i Westminster abbey uppsätta en minnesvård
öfver skalden. B:s litterära kvarlåtenskap utgafs
fullständigt först 1759 af N. Thyer under titeln
The genuine remains in verse and prose of mr
Samuel Butler; där ingår bl. a. en skarp satir
mot Royal society (The elephant in the moon) och
en serie Characters på prosa. "Hudibras" utkom
på 1700-talet i många upplagor och illustrerades
1726 af Hogarth. Den bästa moderna upplagan af B:s
"Poetical works" är af R. B. Johnson (2 bd, 1893).
V. S-g.

</img>
Butler [ba'tlo], Joseph, engelsk teolog och tänkare,
f. 1692, d. 1752 såsom biskop i Durham, beundras
mycket i den angelsaxiska världen för sin
logiska och dialektiska styrka; han hade ock ett
djupgående inflytande på män med de mest olikartade
världsåskådningar (t. ex. Newman och James Mill). B:s
viktigaste arbete, The analogy of religion, natural 
and revealed, to the course and constitution of
nature (1736; flera uppl.), hvilket skaffat honom
vedernamnet "teologiens Bacon", är riktadt mot
den då så öfvermäktigt framträngande deismen och
söker uppvisa, att inga hållbara invändningar mot
den uppenbarade religionen kunna hämtas från vare
sig förnuftet eller naturen. Genom denna bok riktade
B. ett verkligt dråpslag mot sin tids engelska deism;
naturligen får den icke värdesättas efter senare
tiders olikartade kraf på filosofisk bevisföring. -
Inom etiken häfdade B. med kraft människans sociala
och oegennyttiga instinkter, gentemot Hobbes' och hela
tidehvarfvets själfviskhetsteorier. Dygden stode i
samklang med människonaturen, lasten vore ett våld på
denna, och samvetets dom öfver våra gärningars sedliga
halt vore ofelbar. Dessa synpunkter utvecklade B. i
sina berömda predikningar Sermons preached at the
chapel of the Roll (1726). Hans analogi har senast
(1896) utgifvits i 2 bd af den store statsmannen
Gladstone, som försett det filosofiska verket
med populariserande kapitelindelning och utförliga
kommentarier. Flera editioner af B:s samlade arbeten
finnas; den mest berömda utkom i Oxford 1844. Jfr
Pynchon, "Bishop Butler" (1889), samt artiklarna
"Butler" i National biography och Encyclopaedia
britannica. (Hj. H-t.)

Butler [ba'tlo], Benjamin Franklin, nordamerikansk
rättslärd och politiker, f. 1775 i Columbia county,
New York, d. 1858 i Paris, blef 1817